Hur har korna det egentligen?

Det pratas ibland om köttindustrin. Ordet industri används för att ge en negativ bild av lantbruket och hur det utvecklats. Man utgör från att den som har många djur sköter dem sämre än den som har få.

Kornas liv i små, gamla ladugårdar målas upp som en idealbild. De var bara några få kor i samma ladugård. Där fick de individuell skötsel, kallades vid namn och de kunde nog bli ryktade också.

Idag är medelkoantalet per besättning mycket högre än för bara några decennier sedan. Det är inte så länge sedan det var bara drygt tio kor i en vanlig svensk mjölkbesättning. Nu är de fler än 80. Jag kan förstå att man tycker att det är väldigt många kor när man kikar in i en modern lösdriftsladugård med kanske 200 kor, som ju inte är ovanligt. Hur har korna det idag då?

Att de är många betyder inte att de har det sämre än förr. Väldigt många saker har blivit bättre, mycket bättre. Många av korna stod i mitten av förra seklet på betonggolv med sparsamt med strö, och de var uppbundna i sina bås under de flesta av årets månader. Nu går majoriteten av korna i lösdrift, och det betyder att de kan röra sig fritt under hela året, och inte bara under betesperioden. På sommaren kommer de ut på bete i Sverige - ett krav som de flesta andra länder saknar. Deras bås har blivit betydligt bättre, med bra madrasser, och kunskapen om utfodring har också ökat, så korna kan hållas friskare. Med ökad kunskap om foder och andra behov har frekvensen av vissa sjukdomar sänkts betydligt.

Miljön för korna har förbättrats även när det gäller ljus och luft. I gamla låga ladugårdar var det ofta en otroligt hög ammoniakhalt. Numera luktar man knappt ko efter ett besök i ladugården, tack vare bättre ventilation och större luftvolymer. Man har förstått att det inte är värme som korna behöver i första hand. Och man är duktigare på ljus. Ljus spelar roll både för korna själva och för att man ska se hur de har det. Jag minns behandlingar i gamla mörka bås, där det enda sättet att veta att man fått in kanylen i blodkärlet var känslan av när det varma blodet rann ut på handen.

De som sköter korna blir i genomsnitt duktigare och duktigare. Precis som i alla branscher finns förstås en variation. Men de fall av verkligt dålig djurskötsel som jag har träffat på har inte varit i de stora moderna ladugårdarna. Det har varit några få hobbybesättningar, där brist på kunskap och tid har lett till djurlidande.

Och i väldigt många fall skulle jag våga påstå att en vanlig svensk ko lever ett bättre liv än en vanlig svensk ridhäst. Kon får en balanserad och lämplig utfodring, hon får leva i flock och kan oftast röra sig när hon vill. Hon sköts av proffs som är i ladugården en stor del av dygnet och som i de flesta fall har valt arbetet för att de brinner för djuren och livet på landet. Många hästar får för lite grovfoder, och alldeles för många går inte alls i flock. De kommer ut varje dag, men ofta under en ganska kort tid på dygnet, och deras ägare har i många fall begränsad kunskap om hästens behov. Och beteskrav - att få röra sig fritt över stora ytor ihop med sin flock - ja, det finns ju inte för hästar. Kärleken finns nog här också, men utan kunskap om hästens behov når den inte hela vägen till det som hästen behöver.

Och hästar är inte kor, och deras behov är inte identiska, så visst ska vi anpassa kraven efter varje art. Och det är förstås kunskap som ska ligga till grund för våra beslut. Jag träffar förresten ännu en hel del kor som kallas vid namn, och inte bara sitt öronnummer. Jag kan tycka att det är trevligt att möta Maja, Ulla och Rosa, men ska jag vara ärlig så tror jag att det för kornas del går precis lika bra med 742, 328 eller 670. Det är andra saker som är viktigare för dem, eftersom de är kor, helt enkelt. Och kanske är det inte heller viktigt om det kallas industri eller inte. Det viktiga är ju hur det fungerar. Och på det hela taget är våra svenska kobönder väldigt duktiga på att sköta sin kor.

 
 

 

4 kommentarer
Anonym

Men de får inte gå ut på månader i sträck. Skulle det vara god djurhållning? De skiljs från sina ungar efter bara dagar, är det bra för ko och kalv. Tycker du det kan du dra den om Rödluvan också.

Svar: Jag är nog mer intresserad av beteende och välfärd än av en konstig historia om en varg - tycker inte parallellen var klockren. Och om man ser till att korna får gå lösa med sin flock, och dessutom oftast leva ihop med flockmedlemmar som de känner sedan länge, så står jag får att det livet är bättre än det ensamma liv som många hästar drabbas av. Och på tal om utevistelse: hur är det med innekatter, marsvin och många andra? Att det finns saker att förbättra för den ena är inget skäl att nöja sig, men kor har det oftast bra.
Helena

Eva

Tack, för ett bra svar till inlägget ovan!

Svar: Tack!
Helena

Anonym

Ååå typiskt kommentarer från en idiotisk vegan/miljöaktivist. Blir så arg dom jämför ju så himla idiotisk. Och det stora dom har ingen kunskap om djurhållning m.m
Bra svar Helena

Svar: Veganernas mål är inte att djuren ska ha det bra, utan att vi inte ska ha djur alls. Kan ju vara bra att minnas. Och många har inte kunskap om djurens behov, utan utgår från människans. Så länge de uppträder fredligt är det ok att ha olika åsikter, även om jag ganska ofta förvånas över vissa slutsatser. Det är skillnad på djurvälfärd och djurrätt helt enkelt.
Helena

Katarina

Många moderna bönder kan dessutom stamtavlorna på sina kor som rinnande vatten, mycket längre än bara till morfar :) jag som ofta är ute hos dem ser samma saker som du - stora gårdar sköts av proffs och där är det sällan någon som far illa. De har stenkoll även på den åttionde mjölkkon i besättningen.

Svar: Tack! Kul att du sett samma. Jag tänker på när jag skulle registrera ko-signaler i en besättning med 500 kor. Bonden gick med mig, och ibland såg jag inte öronnumret, och inte han heller, men han visst alltid vem det var (och en massa om henne). Imponerande!
Helena