Stadsvision på landet...

I Tranås kommun har man en stadsvision. En liten landsbygdskommun med knappt 20.000 invånare med ett storhetsvansinne som gör att de missar att marknadsföra sina verkliga kvaliteter.

I Tranås finns fantastisk natur och en levande landsbygd. Vi har sjön Sommen med många öar och både där och runt om finns många platser värda ett besök. Vi bor en bit därifrån, sydväst om Tranås, nära den gamla, vackra kyrkan i Säby.

Där bygger de nu en 2+1 väg med vajerräcke. Medan bygget pågick som intensivast fick vi en lång omväg in till Tranås, och det var knöligt, men är ju övergående.

Det är det däremot inte med vajerräcket och vad det betyder i form av omöjlighet att cykla in till stan. Det finns förvisso en skylt om cykelväg, via grusvägen över Säthälla. Det är vackert där, men att påstå att det skulle vara cykelvägen in till Tranås är ett hån mot vanliga cyklister, som skulle vilja ställa bilen ibland. Vägen är brant och smal. Om man klarar att cykla i backen blir man säkert tvungen att stanna och kliva av om det kommer en bil. Jag skulle inte klara det ens helt ostörd. Dessutom innebär den vägen en förlängning med två kilometer - en sträcka som gör skillnad. Jag har 12 km till jobbet nu, men 14 km om jag tar cykelvägen. Eller 28 fram och tillbaka. Det kunde väl gå, om vägen var vettig.

Att prioritera en cykelbana från Gripenberg till Tranås hade gjort skillnad för alla som skulle vilja cykla till Tranås, och där en viktig del är att slippa den trånga passagen vid Gripenbergs slott, där i varje fall jag inte vill ha mina barn på cykel när det kommer en långtradare. Nu vill väl inte barnen det i alla fall med den hopplöst branta vägen sedan.

Kanske kunde en bra cykelväg västerut också vara något för turister, på väg mot Gränna. Det vore väl något att drömma om i detta vackra landskap!

Tranås politiker verkar tycka det att det är viktigare att bygga trädäck längs Svartån i stan, så att man även där får bort kontakten med naturen. Änderna kommer inte fram, och hindras att må bra, precis som träden längs Storgatan, som har blivit inklädda i elledningar, för att tillfredsställa stadsvisionärerna. Kanske är de rädda att kallas lantisar?

Kanske blir det förresten inte så många kvar på landet. Kommunen förelägger nu en stor mängd privathushåll att göra dyra ombyggnationer av avlopp för Svartåns skull. Klart att vi vill ha bra vatten i Svartån, men är insatsen rimlig? Ger den effekt i förhållande till kostnad? Vi har flera kilometer till Svartån fågelvägen, och vi byggde nytt avlopp några år efter att jag flyttade hit. Men vi måste fixa fosforrening. Trots att inga mätningar har gjorts, trots att ingen vet om det verkligen gör skillnad.

Man gjorde en beräkningsmodell, och vår brunn råkade hamna på precis fel sida gränsen. Hade den legat på andra sidan vägen hade vi sluppit en stor utgift. Men det gick fint att ge tillstånd till en stor deponi med slam från reningsverk bara hälften så långt från ån... Det är inte lätt att se logiken. Särskilt inte när en av kommunens egna handläggare skickligt kom förbi kravet i modellen genom att bestämma att i den lilla bäcken som leder till ån är det inga problem med övergödning. Eller?

Jag hade hellre köpt en elcykel, för mycket mindre pengar. Och jag hade hellre haft en fungerande skola med behöriga lärare än stadsvisionens svårbegripliga projekt. Men så är jag ju bara en lantis, som trivs bättre där än i stan. Jag kan inte låta bli att undra när Tranås ska få en landsbygdsvision värd namnet.

Då hoppas jag att de ska komma ihåg att stödja de som så mycket bidrar till vår vackra landsbygd. Ja, bönderna alltså. Tranås är en av de kotätaste kommunerna, men kommunen verkar inte göra något för att köpa deras produkter. I skolan serveras MSC-märkt fisk, ibland ekologiskt kött (oklart varifrån) och alltid ett vegetariskt alternativ. Men jag har aldrig sett något om svenskt eller närproducerat kött. Tänk vad det skulle göra skillnad. Skillnad för vår bygd, den vackra naturen, näringslivet på landet och för kvaliteten på maten. Och i förlängningen för hälsan, då vi skulle gynna ett kött som är producerat på ett hållbart och djurvänligt sätt, med minimal användning av antibiotika.

Så på min önskelista för landsbygden i Tranås står:
- närproducerade animalieprodukter i offentlig upphandling (kött, mjölk, ost mm)
- cykelbana mellan Gripenberg och Tranås (på riktigt alltså)
- välgrundade underlag innan beslut om pålagor på enskilda (om högre krav på avloppsrening än normal skyddsnivå).

 
 
0 kommentarer