Tagga ridläger!

 
 
Idag åker Unni och Denver på ridläger. "Tagga ridläger" log hon när hon kånkade in hela packningen i bilen. Man kunde tro att de ska vara borta mer än fyra dagar. Men det är klart, det går åt en hel del saker för fyra intensiva dagar, särskilt när man ska packa åt ponnyn med.
 
Jag hoppas att de ska få kul, och jag tänker tillbaka på mina egna ridlägerminnen. De flesta läger som jag var med på var på ridskolan hemma i Skånes Fagerhult. Först som deltagare i många år. Senare också som hjälpledare. Kanske minst lika roligt, faktiskt.
 
Sommaren efter sjuan, tror jag att det var, åkte jag och bästa vännen Susanne till ett annat läger. Vi åkte till Anne Persson i Hermanstorp. Det lät seriöst och bra. Bra lektioner i både dressyr och hoppning fick vi. Jag minns fortfarande känslan när jag och Bamse, lägrets enda fjordhäst, hoppade 120 cm. Jag hade aldrig hoppat så högt förut. Men det hade Bamse. Han var deras bästa hoppare bland ponnyerna.
 
Voltigehäst var han med. Vi fick träna det också flera gånger. Det gav mersmak, men jag förstod sedan att det inte var så enkelt att snabbt träna upp en ny voltigehäst. Vi hade ingen Bamse, och jag var inte så stor talang heller på voltige.
 
Men fina minnen har jag många från denna vecka på läger. Precis som från andra läger. Jag hoppas att Unni ska hinna både träna och ha kul hos Grankärrs gränsryttare. Att få tagga ridläger i början av sommarlovet är ju härligt! jag blir allt lite sugen, men idag får jag nöja mig med att vara chaufför och sedan åka hem och jobba några dagar till.
 
0 kommentarer

Registrerade!

I år var vi snabba med att få in ansökningarna om hästpass. Och vår registrator var lika snabb hon. Så nu finns redan både Ina Kry och Iska Kry i Blå basen. De fick löpnummer 1002 och 1003 (24181002 och 24181003), så de är årets andra och tredje fjordföl att registreras. Vi brukar ha rätt låga nummer på våra, men så lågt som 2 och 3 har vi nog aldrig lyckats med förr.
Och det spelar förstås ingen roll. Men skönt att ha det gjort. Vi passade på att chippa när de var inne för ett tag sedan, och det tog de båda med ro. Iska tyckte det var mycket elakt att rycka tagel i svansen, men annars var det lugnt.
Ina är registrerad som ljusbrunblack med stjärn. Kanske blir det med tiden mer som stjärnämne, för hästen växer men inte det vita som det ser ut. Lite samma gränsdragningsfråga var det med Iska - blir hon ljusbrunblack eller brunblack, och var går gränsen? Det kan nog ingen svara på exakt. Men hon är påtagligt mörk i ansiktet, och med en mörk (musblack) mamma och flera rätt mörka halvsyskon så valde jag brunblack i hennes fall.
Jag får ofta frågan hur tidigt man kan göra konturdiagram på föl. Om man är säker på färgen och tecken (på ljusa föl t.ex. fuxar kan det vara svårt med tecken på benen tidigt) så går det bra. Annars får man vänta, ibland upp till 3-4 månader. Men när man är säker är det skönt att få det klart. Det underlättar ju för alla också om inte alla ansökningar ramlar in till 1 november, då priset går upp (för en del raser finns det även andra tidigare datum). Nu ska vi bara lösa ut passen med, och sedan är vi klara med detta för i år. Gott! Bilderna är några veckor gamla, och togs innan konturdiagrammen gjordes. Nu har de fällt betydligt mer, särskilt i ansiktet, ifall ni undrar.
 
 
 
 
1 kommentar

Vem ska fostra fölet?

 
 Vem är det som ska fostra fölet? Så att det blir en trevlig och bra häst, helst i alla situationer. Är det ägaren, köparen, stoet eller kanske till och med hovslagaren? 
 
När man läser på nätet kan man verkligen få olika bilder och åsikter om detta. Jag har ju också skrivit en del om det för inte så länge sedan. Då tog jag upp att det också finns ny forskning som visar vikten av rätt och tidig hantering. http://stuterikry.blogg.se/2018/may/ratt-fran-borjan.html
 
Självklart har stoet en viktig uppgift. Olika ston är olika duktiga mammor, och det är något som jag tror en del uppfödare har med i sitt urval. En duktig mamma är guld värd i att lägga grunden. Både när det gäller hästspråket och i relationen till människorna. Därför börjar jag alltid med att ta kontakt med stoet. Jag klappar och hanterar henne för att låta fölet se att det är ok, och helst positivt. 
 
Resten av flocken är också viktig. Det är nyttigt för fölet att formas av fler kontakter än snälla mamma. Hon är mest mat och trygghet. Det är bra om det också finns någon att ha respekt för och någon att leka med. Just lekkamrater är viktigt för alla föl och allra mest för hingstföl. Helst har jag mer än ett föl per år, om det går som jag önskar. Det underlättar för mig och ger så mycket för fölen.  Allra bäst är det när man får fler än ett av samma kön. Det blir ju inte alltid så, men det är ett drömläge, värt att hoppas på. 
 
Om man nu bara har ett fölsto så tycker jag att hon inte bör vara ensam med sitt föl. Dels för att fölet ska få fler kontakter och erfarenheter, som sagt, men kanske nästan lika viktigt för att stoet ska få avlastning. Hon behöver någon annan som kan ta vakt när hon behöver vila. Jag tror att det är viktigare än många har insett.
 
Om hästen bara ska vara häst och inte leverera något till oss människor så räcker det med umgänget från hästar. Om man vill mera, och det vill ju de flesta, så är det en stor fördel att börja hantera fölet tidigt. Inte så tidigt att man stör etableringen av stoets och fölets band, men sedan är det dags. I varje fall så tidigt att fölet ännu är litet och lätt att hantera. Det blir mycket mindre risker för alla, och mycket enklare att fortsätta. 
 
 
Självklart ska man ha kunskap om hur man gör. En viktig sak att undvika är att bli hingstfölets buskompis och rival. Låt dig inte luras att tjafsa tillbaka mot nafsningar och inviter till kamp. Förebygg och parera, bland annat genom att låta bli att pilla i onödan på huvud och kanske hals. Och förstås att i all hantering komma ihåg att den lilla gulliga snart är mycket större. 
 
 
Men det är inget skäl att låta det vara, eller vänta. Träna på att bli trygg, få på grimma och lyfta fötter. Planera så att du lyckas och det blir bra, helst alltid. Men även om du inte är perfekt så är det inte rimligt att överlåta träningen på hovslagaren till exempel. De har en tuff arbetsmiljö i alla fall. Jag är rädd om min hovslagare och jag är också mån om att få man föl kollade i tid, medan det fortfarande går åtgärda, om det behövs. Så jag övar dem på att stå still, lyfta fötter och gilla läget. 
 
 
Mitt mål för vad jag vill att fölet ska lära de första månaderna är:
- Låta sig fångas i hagen, få på en grimma och kunna ledas. Detta ska en person klara ensam och enkelt. I början leds fölet efter mamman.
- Kunna acceptera att sitta fast, att grimman innebär "stopp". Kunna bindas upp, vid stoets sida eller i box/gång.
- Vara trygg med och helst tycka om beröring över hela kroppen.
- Kunna lyfta fötter och stå lugnt medan det görs.
- Kunna vara ensam i box en kortare stund. 
- Gärna kunna ledas upp i en transport (väntar ibland tills de är ett halvår, om de inte ska på äventyr innan)
 
 
Jag vet att min hovslagare uppskattar det. Och det är bra för mig och fölen också. Som id-kontrollant har jag varit med om att fånga in och för första gången i livet sätta grimma på en ohanterad fölunge. Det går ju det med. Men det är inte juste mot någon. Så ta ditt ansvar som uppfödare. För köparens, hovslagarens och inte mest fölets egen skull. Dessutom är det väldigt roligt att umgås med fölen och ge dem grunden i att umgås med människor!
 
2 kommentarer