Våga lita på hingsten
Som hingsthållare har man stor nytta av en klok och erfaren hingst. Om man kan lite på hingsten och vågar göra det så kan man vinna mycket.
Hingstar är ju olika, och det finns de som gärna betäcker allt. Nästan en valack ibland, och i vart fall alla ston som visar något som liknar brunst. Men det finns också de som har full koll på när det är dags och sparar krutet tills det är den bästa tiden. En hel del som har hingstar på fri betäckning vittnar om detta, och hur de inte alltid ens ser att alla ston blir betäckta.
Nu ska man ju inte lita så mycket på hingsten att man inte följer upp och kollar hur det går. Regelbunden koll med ultraljud kan vara ett bra sätt att följa upp hingstar på fri betäckning, och förstås annars med.
Jag började med fri betäckning efter att min dåvarande hingst, Ismo Kry, ställde sig och bara tittade när jag tog ut honom till ett sto som jag tyckte såg väldigt brunstigt ut. Hon var betäckt vid två tillfällen förut i samma brunst, men brunsten var fortfarande inte slut. Och det är ju i slutet av brunsten som de har ägglossning oftast, så man vill inte missa då. Till sist suckade han och fixade det hela.
Men jag kom ihåg episoden och såg till att kolla henne med ultraljud redan efter ungefär 15 dagar. Vid den tiden ändras fosterblåsan tydligt för varje dag och man kan alltså åldersbestämma fostret ganska exakt. Jag kunde konstatera att stoet hade haft sin ägglossning redan innan den sista betäckningen, så Ismo hade haft rätt. Nästa säsong fick han gå på fri betäckning och skötte det utmärkt bra.
Brynje, som kom till oss i söndags i förra veckan, kör en mixad variant i år. Han går tillsammans med Philippa, och de trivs bra ihop. Skönt för oss att slippa ha dem ensamma, och också skönt att slippa blanda ihop med våra hästar. I år passar det dessutom inte bra alls, då Muska som inte ska betäckas går med Finja, som ska betäckas. Och Denver, vår enda valack, är måttligt förtjust i hingstar, så han får gå i lugn och ro ihop med Aska och Desolett en bra bit från Brynje. Då är allt lugnt. Aska provar vi därför också vid hand.
Finja började brunsta i fredags, tyckte vi. Men Brynje traskade ut rätt ointresserad, nosade lite, uppvaktade knappt och undrade om det var OK att beta lite. Så han fick gå in igen. Vi tog nya tag i söndags, och då puttrade han på och pratade på ett helt annat sätt. Han tog en stund på sig för att uppvakta även då, men skillnaden var tydlig. Men ändå tvekade han. Jag tyckte han var seg, och efter en stund betäckte han henne.
Men i tisdags insåg jag att han hade haft rätt, förstås. Då visade både Finja och Brynje att nu var det inget att tveka på. Trots en lugn och fin approach så tog det inte många minuter innan allt var klart. Jag hade inte behövt oroa mig två dagar tidigare. Han visste ju..Det finns alltid att lära av hästarna. Om man bara vågar litar på det så blir det bra.
