33 år senare
33 år efter att jag red min senaste riktiga dressyrtävling tänkte jag att det kunde vara dags igen. Då minns jag inte ens om det hette lokal. Men jag vet att jag red lätt A dressyr på ridskoleponnyn Glancing Medalong. Vi var i Björbäck och tävlade. Vi red tillräckligt bra för att klara kraven för dressyrdelen i ponnyryttarmärket i guld, men vi fick inget pris. Då var jag junior.
Nu är jag senior, med råge, eller vad man ska säga. Får till och med vara med på tävlingar för 50+, om jag vill. De ska ha en sådan i Väderstad, och det lät ju kul, men jag är redan uppbokad den helgen. Så det får vara.
Istället tog jag mod till mig och anmälde till hemmaklubbens lokala dressyr i slutet av maj. Hade tänkt välja lätt C:1 och till och med ridit igenom programmet hemma. Och så fanns inte den klassen när proppen kom ut...
Men då hade jag ju bestämt mig. Bestämt att jag ville ha ett träningsmål. Så det fick bli lätt B:1. Bara lära ett program till då...
Försöker intala mig att det är ett träningsmål, och att jag tävlar mot mig själv. Men tävlingsnerverna kommer nog ändå. Inte tävlingsmänniska, eller hur det nu var...
Och vi har ridit programridning, Desolett och jag. För länge sedan. När hon var ung och inte hade börjat tävla som ponny så red hon och jag ett par programridningar. Första gången tror jag att vi säkert hade bästa tiden av alla. Fast domaren sa att det var inte det som räknas.... Vi får se hur det går nu.
Jag tänker att lite ringrostig får man väl vara efter 33 år :-)
Friskt vågat etc! Men för er som tränar på högre nivå än så, när det gäller både form och rörelse, är väl Lätt C elle B hugget som stucket?
Det är ju det fantastiska med ridsporten att en sextioåriga ryttare kan tävla mot en sextonårig, och en sexårig häst mot en sextonårig, utan att den ene är i uppenbart överläge gentemot den andre! Och som den som följer den rosa hästens fnorkblogg just sett, dagsformen kan ändra allt.
Lycka till!