Är det gulligt eller bara sorgligt?
Är det gulligt när ett tvåårigt sto överraskar ägarna med att föda ett föl? Ett fint och välskapt föl blev det, och Facebook översvämmades av hjärtan och namnförslag. Det är klart att ett nytt liv väcker kärlek.Men jag kan inte tycka att det är en gullig nyhet, inte alls. Jag tycker att hela historien är sorglig och visar på en bedrövlig okunskap. Det här stoet blev betäckt innan hon fyllt ett, av en ett år äldre unghingst, som gick med dräktiga fölston och deras fjolårsföl. Uppfödaren hade sagt till den som skrev nyheten att de ju aldrig brukar brunsta förrän de är ungefär 1,5 år. Sa han var så överraskad. Han hade inte anat att hon skulle föla, men så plötsligt stod ett litet föl där.
Jag tycker att det är väldigt okunnigt och aningslöst. Den sanning som jag fått lära är att en betydande andel av ungston brunstar första gången innan de fyllt ett år. Konsekvensen är att man aldrig bör ha äldre unghingstar eller hingstar med dem efter nyår ungefär (om de är födda på våren som de flesta). Det har hänt fler än denna uppfödare att sådana olyckor skett, men i många fall uppdagas det i tid.
Som tur är så har de flesta ston lätta förlossningar. Det här alldeles för unga stoet hade fölat själv. Tur det, eftersom ingen ju anat att hon skulle föla. Och dräktigheten verkar ju också ha gått bra. Jag har bara sett bild på fölet, men inte mamman, så jag vet inte om hon klarat dräktigheten så bra som man hoppas.
Men, och det nämnde artikeln inget om, det stora jobbet återstår. Den tuffaste utmaningen, särskilt för ett så ungt sto (men i princip för alla ston) är att ge di. Då går det åt massor av högvärdigt foder, särskilt till stoet. Extra mycket till detta sto, som helst ska orka växa själv också.
Jag tycker inte om näthat, och jag vill inte hänga ut denna aningslösa uppfödare. Så det är kanske bra att artikeln togs så väl emot. Men kanske hade en viss ånger och oro varit på sin plats, och inte minst från den som valde att skriva om det. Berätta om hur vanligt det är att ston kan bli dräktiga väldigt tidigt, och berätta att den allra tuffaste utmaningen är att ta hand om fölet och ge det tillräckligt med mat och samtidigt hålla stoet i gott hull. Det kunde ha fått plats, om inte annat så för andras skull.
Jag hoppas jag slipper läsa om hur samma föl avvänjs rekordung för att skona den stackars mamman, som är tunn och eländig. Så nu måste fölet avvänjas så att mamman kan förberedas för treårstest.... Nej, nu överdrev jag nog. Jag hoppas att hon ska få kompenseras för de fel som är begångna, få tid att hinna i kapp. Att både hon och fölet får en ärlig chans, och att uppfödaren ska ta ansvar för detta.
Bilderna visar ett helt annat föl, som var både planerat och hade en väl förberedd och vuxen mamma. Då är det bara härligt!
