stuterikry.blogg.se

När och hur ska man börja hantera fölet? Det är en viktig fråga för alla som föder upp hästar, och många har säkert en idé om detta. Jag fick tips om en intressant text med rubriken ”Right From The Start” (Rätt från början), som handlade om grundträningens betydelse för hur fullblodsföl fungerar i framtiden, både vad gäller välfärd och prestation. Den var presenterad av ISES (https://equitationscience.com/index.php ).

Fullblod är ju kända för att springa snabbt, och kanske kan det ibland vara det enda som räknas. Om de är vettiga att lasta, sko och hantera kanske inte alltid är i fokus, och det har gett rasen rykte om att fullblod ibland vara farliga, svåra eller viljestarka. Ett team i Nya Zealand bestämde sig för att ta reda på vad en bra grundträning kan göra för skillnad för detta, och för att göra livet enklare både för hästarna och de som hanterar dem i olika situationer. De tog fram ett träningsprogram för fölen.

Traditionellt hade fölen börjat hanteras först vid 4-6 månaders ålder. Det nya programmet påbörjades inte före tre veckors ålder, för att inte riskera att störa bandet sto-föl och för att vara säker på att fölen var fysiskt och mentalt kapabla att tränas. Fölen tränades då i att acceptera att bli berörda över hela kroppen, ledas och att lyfta fötterna. De tränades 6-9 gånger i mellan tio och 30 minuter, och inte mer än tre dagar i sträck. Träningen baserades på vad man vet om inlärning och hästars beteende, och nu har teamet arbetat med över 2300 föl vid mer än 18 000 träningstillfällen, och inga skador har uppkommit.

Resultatet av träningsprogrammet var mycket bra enligt de som utvärderade det. Man kunde se att de föl som tränats var mycket mer lätthanterliga och avspända. Detta får betydelse både för hästens välfärd och för hur den kan prestera.

Jag brukar säga att de minuter som man lägger på att hantera fölen kan översättas i sparade timmar senare i livet. Om man skapar en bra relation och lägger grunden till ett föl som är tryggt med människor, lätt att fånga och lyfta fötter på samt är trygg med beröring överallt, så har man kommit långt. Det är stor skillnad mot att börja försöka få kontakt med en halvårsgamma ohanterad unghäst.

Men det är också viktigt att det inte får bli galet, alltså att man lär den fel saker. Det är lätt hänt att bli hingstfölets lekkamrat, som den utmanar, stegrar och biter mot. Det kan ju vara lite gulligt när den är några veckor gammal, men inte riktigt lika charmigt när den är tre år.

Och man ska börja tidigt, men också komma ihåg det som forskarna skrev om att inte störa det viktiga bandet mellan sto och föl. Många ston är så rädda om sitt nyfödda föl att de inte gärna släpper intill människorna heller. Då kan det lätt bli att mamman säger åt fölet att akta sig för människorna, om man tränger sig på. Om man lugnar sig några dagar så brukar det bli mycket bättre.

Vi brukar därför alltid i första hand ta kontakt med stoet. Klappa och klia henne, och låta fölet se på. För vissa ston får det räcka första veckan. Andra, som Finja, är helt trygga med oss och låter oss gärna klappa fölet redan första dagen. Då kan man passa på att etablera en grundkontakt och få klia och mysa. Den utvecklas sedan till att man får klappa överallt, ha grimma och börja träna på att ledas och lyfta fötter. Innan vi är där så brukar det ha gått några veckor. Det räcker.

Man ska börja i tid och lägga en bra grund, men som så ofta är lagom bäst. Tänk också på att föl inte orkar länge alls. Korta pass, som är upplagda för att ha bra chanser att allt går bra och blir en positiv upplevelse är det bästa. Då kan det bli rätt från början och en fin grund som finns med resten av livet.