Skapa oro

Jag såg ett inlägg på Facebook som bekymrade mig. Det kändes så onödigt och dessutom som bristande faktakoll. Att det dessutom kunde få en massa djurägare att må extra dåligt i en redan svår situation gjorde det extra ledsamt. 
 
Det var en veterinärklinik som påstod att det är plågsamt för katter att avlivas med avlivningsvätska i buken. Det var målande beskrivningar om frätskador och lidande katter. 
 
Många veterinärer kände inte igen sig alls. Både jag och andra har avlivat katter så, och i många lägen är det ett bra alternativ. Jag har sett katter lugnt och stilla somna in efter en sådan behandling. Och den är godkänd  enligt de ganska stränga regler som finns. Tillsammans med några andra alternativ. Vill du läsa i detalj så är det Jordbruksverkets föreskrifter. 
 
Ibland är det bättre att ge lugnande före. Om man har möjlighet att ge preparat som inte orsakar kräkning. Katter har rätt lätt att bli illamående, och det kanske man gärna undviker. Om det går. Men ibland är det ändå bäst, även om det blev så att katten mådde lite illa. Det beror helt enkelt på. Man får göra så gott det bara går, i den situation som råder. Det är jag säker på att alla försöker. 
 
Som så ofta är det en sammanvägning av djurets förutsättningar, vilken situationen är och vad veterinären bedömer som bästa val i det aktuella läget. Och vad som finns till hands. Inte alla har allt, eller känna sig bekväma med allt. Det kan också spela roll. Precis som att jag tycker att bultpistol kan vara bra vid avlivning av häst, medan andra tycker att bultpistol och efterföljande avblodning är obehagligt och svårt. Då finns andra metoder som också är bra. 
 
Det är bra att djurägare kan få kunskap och information om hur det går till innan djuret ska avlivas. Det brukar vara skönt att få prata om detta, så att man blir trygg i vad som ska hända. 
 
Men ingen är hjälpt av osanna skrämselhistorier. Jag kan bara beklaga att det kom ut en sådan från en sådan källa. Om du vill läsa en förklaring så har Sveriges veterinärförbund lagt ut ett inlägg om detta.
 
Annars tänker jag att du helt enkelt kan prata med din veterinär om vad som blir bäst för ditt djur när det är dags. Det finns flera bra sätt att hjälpa ditt djur till ett fint avslut. Det är ett svårt beslut för dig, men låt dig inte skrämmas upp av rövarhistorier. Min erfarenhet är att många djurägare istället förvånas över hur lugnt det faktiskt går. Och det viktigaste: se till att få det gjort när det behövs. För djurets skull. 
 
 
0 kommentarer

Longerar du?

Longerar du ofta din häst? Det gör inte jag. Nästan aldrig faktiskt. Så sällan att när det behövs i samband med veterinärundersökning brukar jag undra hur det ska gå. Det brukar gå bra. Med all annan grundhantering så fattar hästen det, bara jag gör rätt. Och jag vet hur man gör, var man ska vara placerad. 
 
Jag kan tänka mig lägen när det kan vara bra i utbildningen av en häst. Men jag tömkör hellre. Och i början mest på rakt spår. Att springa runt runt riskerar slita i onödan. Förstås på den unga hästen, men även på andra. Att kunna tömköra på volt för utbildning och träning kan ju vara bra. Och att rida på volt är ju också användbart. 
 
Men man ska nog tänka på att det inte är precis naturligt att springa varv på varv i små volter. Det kan slita. Om hästen behöver rastas så tror jag att det är bättre att den får göra det i en hage av hyfsad storlek, så det inte blir runt, runt där med. Eller jobba den rakt fram. 
 
Om det behövs för att våga rida så förstår jag det. Men kanske kan man fundera på om man kan ändra på annat i hästens liv så den blir mindre explosiv. 
 
Jag har tömkört Aska rakt fram länge. Nu har vi börjat med små pass på volt. Och varierar med att flytta sydvärts på spåret eller bara trava rakt fram. Bra motion för mig med ;-)
 
 
 
1 kommentar

Inte första april

 
Det är inte första april, och det är kanske tur det. För när jag den första april för några år sedan skrev att vi skulle köpa min svägerskas snälla islandshäst, så var det inte många som trodde på det aprilskämtet. Kanske för att jag bredde på rätt bra om allt möjligt.
 
Men det gjorde jag å andra sidan året innan också, när jag skrev att Ella och Haldol hade fått ett wild-card till ponny-SM i dressyr. Jag skrev att de mellan tävlingarna skulle visa rasens bredd och även harva tävlingsbanorna och erbjuda ponnyridning. Bland annat. Ändå överöstes jag av så många gratulationer att jag skämdes litegrann.
 
Men nu är det ju inte första april, så kanske kan jag bli trodd idag. Jo, jag har alltså precis skrivit på kontrakt att köpa en islandshäst. På riktigt. Hon ska flytta till oss i februari, för det är föl som är knappt sex månader just nu, och hon mår bra av att få vara kvar hos sin mamma lite till. Jag är glad att uppfödaren och jag är överens om detta - det känns bra.
 
 
Hon heter Dimmalimm från Kalvefall, och hon är musblack. Jag trodde för några år sedan att OM jag skulle ha en islandshäst så skulle det vara en silversvart. Det har med tiden insett att den ögondefekt som är förknippad med silveranlaget (även hos heterozygoterna) gör att det är jag rätt säker på att jag INTE ska ha. Jag hade nog länge tänkt att jag inte alls behöver en islandshäst.
 
 
Men jag har tänkt om och tycker att det ska bli intressant och roligt att få lära mig lite mer. Om en annan nordisk häst än fjordhästen, och med både likheter och skillnader. Jag får väl se till att lära mig rida tölt ordentligt innan hon ska ridas in, så att jag kan göra det bra. Till att börja med ska vi lära känna varandra, och hon ska få leka med Ina och Iska. Grundhanteringen tänker jag att jag har koll på.
 
 
 
 
2 kommentarer