Hästvälfärd
Temat på hästprogrammet på årets veterinärkongress var hästvälfärd. Bra och viktigt tema som innehöll många intressanta aspekter. Det handlade om ryttarens vikt, skador av utrustning, täcken, utedrift, ridning, tävling och en hel del till.
Jag hade äran att vara inbjuden att tala under rubriken Regler för hästhållning. Kanske inte låter så spännande, men det tycker jag. Inte minst för att vi alla påverkas av dem. Och det påverkar hur det blir för hästarna.
Vi har en djurskyddslagstiftning som bygger på minimiregler. Men var sätter man gränsen, och varför blir det så lätt att minimiregler tolkas som norm? Ska det vara detaljreglering eller mer övergripande funktionskrav? Eller blir det svårt att tolka och svårt att kontrollera?
Även hur kontrollen ska läggas upp är värt att diskutera. Det krävs kunskap hos den som kontrollerar.
Men allra mest krävs kunskap hos den som har hästen. Det är först då det kan bli riktigt bra. När det finns både en god vilja och kunskap för att skaka en miljö där hästen mår bra. Eller som jag sa: vi bör fokusera på raderna i lagen om "främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt" och kanske oroa oss lite mindre för "skydda dem från sjukdom och onödigt lidande". Som jag ser det så ska vi inte linda in dem i bomull, utan hälsan kommer med ett bra liv.
Jag visade en bild på en häst med munkorg och täcke, ensam utan foder i en hage. Den skyddas mot insekter, och vad jag förstår så hade de haft problem med sandkolik. Så nog gjorde de mycket för att skydda den mot sjukdom. Men naturligt beteende? Nja, det tycker inte jag.
Ja, det var roligt att få vara med i det kompetenta gäng som föreläste där. För två år sedan föreläste jag om förebyggande arbete i en mjölkkobesättning. Och nu kom jag med i hästprogrammet - jag är stolt över båda. Jag återkommer med lite fler inslag från andra föreläsningar.
Tack, för bilden , Emma Bacher!