Ridning som frisksport

Jag har nästan aldrig använt mitt friskvårdsbidrag från jobbet. Jo, en gång köpte jag klippkort till simhallen. Jag tror jag var där två gånger...
 Men i år har jag använt mina friskvårdspengar. För nu är det OK att rida också. Äntligen! 
 
Ja, det räcker inte till så många dressyrlektioner. Men dessa lektioner ökar motivationen att träna vidare hemma. Och de ger viktig input. Dessutom ger det effekt. 
 
Jag blickade tillbaka till årets början. Jag kanske inte rider enormt mycket bättre. Men jag har blivit mer liksidig, rakare, och fått bättre hållning. Jag har inte längre ont i fotleden när jag trampat länge i stigbyglarna. Jag kan stå i lätt sits utan besvär. Sju år efter benbrottet har jag fortfarande förbättrats. 
 
Så nog är ridsport riktig friskvård. Det gör mig gladare också. Kanske hade jag tränat på samma sätt utan bidraget. Men det känns fint att även vår sport erkänns, och att fler kan få chansen att prova. 
 
 
1 kommentar
Annki Johansson

Hej igen! Roligt och mycket igenkännande att läsa om dina tappra försök till annan träning. Jag kan nog med säkerhet säga att du inte är ensam, man kommer tillbaka alltid till ridningen efter någon gång av prövande. Jag tror det beror på flera saker, hästar tar tid och man vill göra det man gör seriöst med plan, hästar kostar såklart även om man har dem hemma och gör allt jobb själv, sedan har man uppnått en bra kunskap och helt trygg med det man gör och gillar att utveckla därför att rida ger nya små aha saker rätt ofta, och sist men absolut inte minst det är ju så otroligt härligt att vara med dem, träna, svettas och då och då träffa nya hästmänniskor genom sporten.

Svar: Kul att höra! Och det är absolut en alldeles särskild helhet med ridning.
Helena