Rullat fast!
En häst som fastnar i ryggläge är illa ute. Jag fick som liten höra om en häst som rullat sig i en plöjningsfåra och inte kom ur den, utan dog.
Vi pratade om detta när vi strödde ligghallen för ett tag sedan. Unni tyckte det verkade överdrivet att jag efter att ha rullat ut halmbalen i mitten, fortsatte med att putta in halm mot innerväggen. För att undvika ett dike där en häst skulle kunna fastna i ryggläge. Tyngden av tarmar påverkar rätt snart andning och cirkulation kraftigt, och i värsta fall så att hästen dör.
Som något av ödets ironi hände det ett tillbud bara någon timme senare. Jag red Desolett och hörde konstiga dunsar från ligghallen upp till ridbanan. Jag tänkte inte så mycket på det. Men något fanns nog ändå i bakhuvudet. För när jag släppt ut Desolett gick jag in i ligghallen.
Där låg Ina på rygg vid väggen. Jag kanske hade fyllt upp för dåligt. Eller så hade de bökat redan. Hon hade i alla fall en kant bakom sig och hon kom inte upp. Jag fick undan lite så hon kom på sidan, men ringde sedan efter hjälp från Peppe. Just innan han kom så hade mitt grävande och dragande gjort skillnad. Vi hann aldrig rulla över henne, som jag tänkt, utan hon sprattlade till och kom upp. Lite tagen, men helt ok.
Det gick bra den här gången. Men en viktig påminnelse.
När jag var i England byggde vi "vallar" (minns inte vad det kallas på svenska) av halm runt boxkanterna också, just för att de inte skulle rulla fast. Sen rev man en vall nästa dag och använde som strö, och byggde en ny av fräsch halm. Kan inte påstå att jag hållit fast vid traditionen, såvida jag inte haft en häst som jag vet rullar sig mycket. Då är det en bra grej :)