Svårare än jag tänkte
Ibland blir det inte som man tänkt. Plötsligt står man i en situation som var mycket svårare än den enkla övning man planerade. Då är man glad om hästen är lugn och klok.
Så var det förra veckan när jag skulle träna lastning med Aska. Hon kan ju det, men bra att träna ibland ändå utan att åka. Och jag skulle lägga till en svårighet som var ny, nämligen att lasta i mörker.
Eller nästan mörker. Solen hade gått ner och det började skymma rejält. Det kan ju vara bra att kunna lasta i olika lägen, och jag bestämde mig för att inte tända i transporten till att börja med.
Inga bekymmer, Aska knallade in direkt. Fick beröm och så började vi gå ut igen, på fronturlastningen. När det gungade till i ekipaget av hennes tyngd startade bilens larm. Inte precis det jag planerat vid träningen av en ny situation...
Men Aska lät sig inte oroas. Hon klev lugnt av och började beta medan jag stängde larmet.
Lika bra att ta det en gång till ändå, tänkte jag. Det gick lika bra som förut. Men just som vi kommit ut igen smällde dörren igen med en smäll längst bak i transporten. Jag har dörrar istället för bommar och en vindpust hade tagit dörren. Aska tittade förvånat upp. När det blåser brukar jag säkra dörrarna, men trodde det var lugnt då. Fel av mig.
Så på det igen, tredje gången gillt. Nu gick allt enligt plan. Aska hade inte låtit sig påverkas av alla spökerierna. Hon fick beta en stund på gårdsplanen medan jag stängde igen transporten. Sedan var vi nöjda för dagen med en träning som inte blev som tänkt, men som hon redde ut bra ändå.
Jaha..Så nästa gång då utan larm som tjuter, vinden som låter och dörrar som smäller så kanske det känns lätt som en plätt då..
*S*