Det luktar lik
"Är det någon som har sett Fisen de senaste dagarna?" I slutet av augusti insåg vi att ingen hade sett vår katt Triceps, oftast kallad Fisen, på några dagar. Vi matar katterna morgon och kväll, och de kan också komma och gå som de vill genom kattluckan som öppnar för deras chipmärkning, så det är inte varje gång vi ser båda katterna.
Men det gick åt mindre foder, och det brukar inte dröja flera dagar mellan gångerna. Så vi började bli oroliga. Vi kollade på alla ställen som vi kunde komma på där han kunde blivit instängd. Men ingen katt, utom Plupp eller Biceps då. Han kom fram hela tiden och verkade faktiskt lite ensam. Ville alltid få lite kontakt så fort vi kom ut.
I helgen började det lukta illa, liklukt i ett förråd. Det var en massa äckliga flugor där också. Peppe letade noga och lyste i alla skrymslen. Men ingen katt syntes till. Nu anade vi det värsta.
I måndags hittade Peppe honom. Han låg död på golvet på höskullen i mellanrummet mellan några rundbalar halm. Precis vid de balar som katterna ofta ligger uppe på, och som har en fin kattgrop i mitten. Jag tror att de ibland ligger där nere också, mellan balarna.
Vi funderade mycket på om han kunde ha misslyckats med att ta sig därifrån. Men vi har svårt att tro det. En frisk katt borde lätt kunna klättra upp. Det finns plats. Mera troligt att han blivit skadad eller sjuk, kanske påkörd, och gått undan till en säker plats.
Vi får aldrig veta säkert. Det är sorgligt att han är död, men trots allt bättre att veta. Han var full av vidriga fluglarver och stank när vi fann honom - det var ju så vi kom det på spåren. Lukten kom inte från golvet (vi trodde först att han krupit in under där) utan uppifrån till förrådet. Jag undersökte honom summariskt och hittade inget speciellt. Normal i hullet, inga uppenbara frakturer. Men i förruttnelse och full i larver, så jag öppnade honom aldrig.
Han dog alldeles för tidigt, och vi får aldrig veta om vi hade kunnat hjälpa om vi hittat honom tidigare. Men vi är i alla fall glada att han inte låg död i förrådet. Nu tror vi att han valde denna halmgrotta som en plats att vila. Vila i frid, Fisen.
Vi har också pratat om hur svårt det är hålla koll på stallkatter. De lever ett fritt liv, kommer och går. Det kan vara svårt att veta vilken dag man senast såg dem. Så nu har vi infört att vi i stallalmanackan sätter ett streck på varje dag som någon sett katten frisk och normal. Så vet vi säkert när vi såg den senast. Det hade nog inte hjälpt Fisen, för jag tror inte vi hade hittat honom där i tid (eller det kanske redan var för sent när han gick dit) men det kan ju hjälpa en annan gång.
