Fort och fel
Hoppsan! När jag äntligen fått röjsågen lagad och kom ut för att röja buskar runt ridbanan fanns det minst sagt lite att få undan.
Men Peppe hade slipat klinnan så den var vass och bra. Så jag satte igång med friskt mod. Pinnarna föll åt alla håll. Det här gick ju fort och bra!
Eller hoppsan, fort och fel. I ett huj hade jag sågat av en stolpe till staketet med. Vass och bra klinga var det, Jajamen!
Jag orkade hela innervarvet innan det fick räcka för dagen. Nästa gång blir det ett varv från utsidan. Lite längre från stolparna...
När jag lagt in röjsågen hämtade jag en ny stolpe och lagade staketet. Det gick faktiskt rätt fort och bra. Kändes bättre sedan. Det är väl bara den som inget gör som aldrig gör fel ;-)
Men en stolpe är ju ändå en världslig sak jämfört med allt som kan bli fel när det går fort med röjsågen!
Och då tänker jag inte ens på blodvite. Jag har sågat ner ett blivande träd som pappa hade sparat. Det är liksom omöjligt att göra ogjort...