Hästavel - inte tur men tålamod
För hästavel är generationsintervallet 9-13 år, enligt forskare på SLU som talade vid deras hästgenetikdag. Det var som tur var ingen nyhet för oss som satt där. Annars hade vi kanske gått, och sett oss om efter något mer effektivt att satsa tid och pengar på. Men vi fick en trevlig dag. Och sedan fortsätter man förstås tänka på avel.
Det krävs tålamod och långsiktighet för den som vill hålla på med hästavel, åtminstone om man vill se resultaten av sitt arbete. Och en massa kunskap, för det finns liksom inte tid att hoppas på turen.
Framstående individer är sällan ett resultat av tur, även om man förstås behöver lite medvind i slumpens lotteri. Tvärtom slås jag ofta av hur meriterade stamtavlor de bästa individerna har.
Om jag ska skryta lite för egen del så kan jag ju nämna Aska. Både hennes mor och farmor är premierade med Superelit, den högsta graden som bara ett fåtal ston når upp till. Hennes far hade AB för såväl exteriör som prestation och har varit BIS på riksutställningen och är placerad i regional lätt A dressyr samt på fjord-SM. Han fick aldrig så många avkommor att han kunde avkommevärderas. Askas farfar är däremot Elit-premierad och en av hingstarna i topp för avkommestatistik.
Så det var inte bara tur som gjorde Aska till den hon är.
Med det sagt måste jag förstås lägga till att lite tur var det också. Nu kommer hon aldrig få något helsyskon, men om hon skulle fått det så skulle de båda bara vara ungefär 50 % släkt. Alltså lika på en massa saker, olika på en massa. Kanske bättre, kanske sämre. Och knappast helt lika - det är väldigt osannolikt.
Summan av alla egenskaper hos en häst kan illustreras med en normalfördelningskurva. De flesta i en population ligger nära mitten av denna kurva. Ett litet fåtal blir betydligt bättre än snittet. Ett litet fåtal blir betydligt sämre. Om man har hög standard på sina avelsdjur så kommer även genomsnittsavkomman att vara bättre än snittet i rasen, och om man avlar bra så flyttas normalfördelningskurvan åt rätt håll för varje generation i hela rasen. Det är det som jag menar med att det inte handlar om tur. Det handlar om kunskap och om urval.
Men även i en sådan bra grupp finns en liten svans, som kanske inte alls når upp till genomsnittets nivå. Även om en sådan häst är helsyskon med rasens absoluta toppindivid så är den kanske inte bra alls, och inte heller bra i avel. På bilden med kurvorna tänker jag att den svarta kurvan är föräldrarna och den röda är avkommorna, som med klok avel i snitt är bättre än föräldrarna. Men stjärnorna bland föräldradjuren (orange) är fortfarande bra jämfört med snittet för avkommorna (toppen på den röda). Dock är stjärnorna bland avkommorna (gula) allra bäst. Även med bra avel så blir det ganska få, och även med bra avel får man en trist svans (till vänster) som inte är precis det man önskat.
Jag tänker att Aska inte hör till den trista svansen. Kanske fick hon med sig mycket av det bästa och ligger nära toppen (bland stjärnorna!). Eller så har hennes föräldrar så bra gener att hon faktiskt är närmast en genomsnittsavkomma bland hennes tänkta syskon. Det är nog på sätt och vis mest sannolikt.
Och det gör att det finns god chans att hon kan lämna bra föl. Med rätt val av hingst ännu bättre än hon själv är - det är ju det man hoppas på med avel. Det dröjer några år innan jag får svaret... Nu närmast väntar vi på hennes föl efter Brynje. Han är lite äldre och har inte toppresultat, men han är sund, väldigt trevlig och visar fin hållbarhet - också det är ju oerhört viktiga saker i en helhet. Att vi vill ta hänsyn till så många saker gör att aveln tar ännu längre tid, men det kanske det får vara värt. Det hjälper ju inte att få världens bästa gångarter om benen inte håller. Så man får stå ut med att det tar ännu lite längre tid när flera saker vägs ihop. Vi har ju roligt medan tiden går!
