Höstbete
När fölstona fick komma hem på bra bete på återväxten, fick de andra tre stanna kvar i sommarhagen. Gräset där har vuxit över förväntan, och Desolett är till och med lite för tjock och Aska ser bra ut. Men Denver har tappat lite, trots att han får lite kraftfoder vid ridning. Han är perfekt i hull och fint musklad, men får helst inte tappa mer.
Så i helgen fick han flytta hem till fölstona. Toppen, tycker Unni som får mycket närmare att hämta sin häst. Och toppen, tycker Denver som aldrig säger nej till mat.
Vi undrade lite om det skulle bli tjafs mellan honom och Muska igen - de båda gillar inte varandra så värst bra. Och Denver har haft svårt att acceptera Muska som ledare i flocken. Men nu verkar det gå bättre. Allt var lugnt vid insläppet och dagen efter såg jag hur Denver svängde av när Muska gav en signal med huvud och blick. Fölen tycker det är roligt med en kompis till i hagen - och de har ju gått med honom tidigare.
Den bortre delen av sommarhagen har varit avstängd ett bra tag nu. Gräset har vuxit upp fint där igen efter torkan, och även om det inte är lika näringsrikt som vallen med klöverinslag, så är det härligt grönt och fint. Det är eländigt långt att hämta häst där, speciellt nu när dagarna blir kortare och kortare, men jag kände att detta år kan man inte låta bli att ta vara på de möjligheter som bjuds. Så Aska och Desolett fick komma dit igen, och blev mycket nöjda med det. Så klarar de sig också på bete ett litet tag till.
Om det skulle bli några balar hösilage över längre fram på säsongen, finns det säkert någon som vill köpa det. Dessutom gott att ha lite marginal och skönt att slippa börja fodra redan. Den säsongen är dryg nog ändå. Både jag och hästarna trivs så länge betet räcker.
