Tittar på dig
Har du tänkt på att kor alltid tittar på dig? De har blicken på dig, ofta kommer hela flocken nyfiket fram. Spanar in vad du vill och om du verkar gå att lita på. Om de är trygga kommer de hela vägen fram. De verkar vara väldigt intresserade av oss. Ibland när jag har gjort registreringar av kor i en ladugård så undrar jag vem som egentligen iakttar vem. Kanske är det ömsesidigt.
Det är ganska olika hur djuren i olika besättningar beter sig. En del har fullt förtroende, är lugna och nyfikna. På andra ställen är de mer lättskrämda, rusar iväg för minsta oväntade händelse. Det kan bero på att de sällan träffar någon annan än sin vanliga skötare, och att jag är en konstig figur, även om jag dragit på en overall istället för den ganska skrämmande veterinärrocken. Eller på att de inte hanterats lika bra som på de gårdar som har lugna djur.
Två av föreläsningarna på världsveterinärkongressen i Sapporo, Japan, som jag besökte sista veckan i augusti, handlade om kommunikationen mellan människa och ko. Vi fick se många fina exempel på hur man effektivt och lugnt kan flytta kor bara genom rätt position och blick. Helt utan käppar, skrik och slag.
Det handlar om att vara synlig, men lugn och stå kvar. Små och välanpassade förflyttningar. Korna har då ett öga på dig och ett öga mot riktningen dit de är på väg. Hjälp dem finna vägen genom att du också visar med blicken vart de ska. Och be dem om samarbetet. Om de inte gör som du vill är det inte deras fel - det är du som inte varit tydlig nog. Att bli arg hjälper förstås inte. Och när de gör rätt så backa lite som ett tack eller tecken att det var just det du önskade.
Mycket av detta gäller även hantering av hästar. Att släppa pressen och visa att det var rätt i så viktigt för fortsatta framsteg i många lägen. Ett sådant bra exempel är vid lastning. Fortsätt inte pressa och dra när du får ett steg framåt. Tacka genast med minskat tryck, så kan du snart få lite till.
En ytterligare viktig dimension i detta är att djur som inte är trygga med dig och inte litar på dig, kommer att göra allt för att dölja sjukdomssymptom. Helt naturligt för ett bytesdjur. Detta beteende ligger rotat sedan många generationer. Men den otryggheten kan leda till att vi alltför sent upptäcker att någon inte mår bra. Det är vårt ansvar att se till att de är trygga med oss och vågar berätta när de inte mår bra. Förhoppningsvis möts du av förväntansfulla blickar när du möter dina djur. Och då är du antagligen lika intresserad av vad de vill berätta för dig, som du är nyfiken på dem.