stuterikry.blogg.se

Det är för det mesta rätt lugnt längs vår lilla grusväg på landet. Ofta möter man ingen alls på hundpromenad eller uteritt. Men ibland kan det bli desto mer variation. Spännande när man rider på ett bytesdjur...

 

Det kan vara frustrerande att hästar reagerar för allt möjligt. Eller irriterande. Men det är nog klokt att försöka minnas att detta har varit förutsättningar för att överleva. Hästarnas gener har inte förstått att det är ont om lejon och björnar här. Så det är bäst att vara försiktig.

 

För några dagar sedan red jag ut med Desolett. Vi hann bara hundra meter innan vi blev omkörda av en granne i bil. Ingen fara, sa Desolett. De körde lugnt och fint, och hon är van och trygg. Lite längre fram satt grannens små skälliga hundar i bilen med öppen bagagelucka och stormskällde och morrade. Otäckt, så Desolett, men monster som är små och syns går att hantera. Så med ett öra på odjuren kom vi förbi i bra ordning.

 

Sedan blev det värre. Bakom en buske låg en ny trave stockar. De fanns inte där förra veckan. Alltså: här gömmer sig en verklig fara. Jag fick sitta av och leda förbi. Jag vet inte om det gick bra för att hon tänker att det är lugnt om jag går bredvid, eller om hon tänker att jag är så långsam att björnen tar mig och låter henne vara... Men det funkar.

 

Sedan hann vi nog 500 meter innan skogstraktorn med vagn skramlade och brummade högt i skogen. Nära vägen, knappt synlig. Men monster i form av traktor är tydligen ingen fara. Hon skrittade på lugnt och bra.

 

Väl inne i skogen anfölls vi av älgflugor. Ingen av oss gillar dem, men jag lyckades döda ett par och sedan var det över för denna gång. Hela vägen hem hände absolut ingenting. Vi fick en skön tur, mitt lilla bytesdjur och jag.