Vad kul det var!

"Vad kul det var!" - utropade jag när jag gått i mål på WE-speeden igår. Desolett och jag tävlade WE (working equitation) för andra gången i livet (första gången var för två år sedan), och vi red lätt C WE hos Ölmstad rid och körsällskap. Jag hade varit rätt tveksam om jag verkligen skulle anmäla mig, med tanke på hur lite vi tränat både totalt och speciellt i WE-momenten.
Men det finns ju så få tävlingar i WE, så det var lite av nu eller aldrig. Nästa chans kommer nog först i vår-sommar inom rimliga håll, så jag bestämde att vi behövde åka för att träna på att tävla. Målet var att klara alla moment utan att göra fel och ha kul. Som du förstår så blev det godkänt på målet att ha kul!
 
Och det blev också ett resultat klart över vad man kunde kräva/förvänta. Vi var godkända i alla moment, och vi blev totalt tvåa (av tre i klassen). I dressyren vann vi med 63,75 %, och sedan var vi tvåa i både teknik och speed med alla hinder godkänt utförda, och bäst resultat på grind (det är jag nöjd med, för det är inte så lätt minsann!), bord och bro. Så det gav mersmak, verkligen!
 
Dressyren är motsvarande en lätt C  dressyrtävling (om man tävlar lätt C och sedan finns ju svårare förstås=, och tekniken är en massa moment som poängbedöms som dressyr, och som också ändras med svårighetsgrad på klassen, med ett hinder per betyd plus fem punkter för allmänt intryck, och till sist kommer speeden som är samma eller lite kortad teknikbana och här gäller snabbast tid (och godkänt genomfört).
Det är också så häftigt att tävla på en tävling som under dagen hinner med klasser från lätt C och ända upp till svår. Ännu roligare är den goda stämning som råder. När man frågar något får man vänligt svar, och om de inte vet så ser de till att ta reda på. Flera berömde min fina häst, och då blir man ju glad. Det är också så roligt med den stora variation av hästtyper som är med. Desolett var enda fjordhäst., och sedan fanns förstås lusitano, svenska varmblod, new forest ponnyer och lite olika korsningar, alltifrån welsh-fullblod till rejäla kallblodsbetonade skäckar. Alla är välkomna, och jag tror alla hade kul.
 
Fast Desolett hade drabbats av sin vanliga höstttrötthet, som ofta kommer när hon sätter päls. Hon var pigg på träningen i tisdags, men verkligen seg idag. Det blev inte bättre av att framridningen skedde i en ganska hal hage (det hade regnat på natten), och Desolett blev försiktig. Det släppte inte trots byte av bana. Så att få så bra betalt i dressyren hade jag inte vågat tro, men vi inledde med en åtta och sedan en jämn insats med mest sexor och sjuor och en fyra vid ett avbrott i galopp. Domaren skrev "trevlig häst med taktfast trav och skritt och g. stabil form".
 
När vi väntade på att få starta tekniken öppnade sig himlen. I början kunde vi rädda oss under ett tak, men sedan var det bara att bita ihop och skritta fram igen i ösregn. Kallt och vått! Men lagom till start för tekniken så slutade det, och hon genomförde som sagt hela banan lydigt, och fortfarande lite segt. Domaren skrev "Trevlig ritt på avspänd häst. Något svag i sin bjudning. Prydlig sits!"
I speed var vi tre sekunder långsammare än vinnaren, och jag tappade nog det mesta på grund av vinglig väg till lämna lans. Men jag lyckades fånga ringen trots rätt frisk trav, så jag är nöjd ändå. När vi kom till transporten kissade Desolett en halv sjö - det bidrog nog också till känslan av handbromsen i... Men det gick ju ändå OK.
 
Målen nådda med råge! Nu är det bara att träna på och förhoppningsvis komma till start med mer energi och bättre förberedda nästa gång nästa år. Och om du får chansen att prova WE - gör det! Jag åkte ensam så inga bilder på oss (utom en bild på kiss-sjön och en bild från framridningen med utsikt från sadeln), men jag tar några gamla bilder på Ella för att visa hur det nästan såg ut (fast Ella rider bättre, och vårt hopphinder var tydligt högre - bra gjort av oss att fixa det!)
 
 
 
1 kommentar
Anna O

Jag ber att få gratulera särskilt till bedriften att åka på,tävling med tre moment utan medhjälpare. Även med en snäll häst måste det vara en utmaning!

Svar: Det är det! Men snällare häst kan man inte ha. Svårast var att hinna gå banan och att ha koll på tiden. Har ingen fungerande armbandsklocka... Och till och med spöet kom med hem igen.
Helena