Var handbromsen i?
Var handbromsen i på senaste tävlingen? Ville inte hästen gå fram i bortre hörnet eller var den kanske tittig på hinder. Eller var den till och med dum och vägrade ut sig? Den kanske blev het och svårreglerad.
Många olika saker får man höra efter tävling. Och mycket tänker och funderar man som ryttare. Kanske söker förklaringar, hittar sådant som behöver utvecklas och tränas vidare på. Det är klart man får och behöver det. Man behöver också se att både ryttare/kusk och häst behöver träna på att tävla.
Men väldigt många skyller den uteblivna framgången på hästen. Hästen gjorde fel, eller var dum, feg, seg eller vad det nu var.
Jo, det är ju skönt att ha någon att skylla på. Men vem förberedde hästen? Har du tränat på allt som behövs? Det är ju inte alls bara att rida sitt program, kunna det perfekt och snyggt på träningen. Det är också att åka bort, ridas fram på nytt ställe, bland en massa okända, rida förbi bord och blommor och... Ja, du fattar om du tänker efter.
Du kan ju gå och tänka på tävlingen. Förbereda dig mentalt. Men det är också du som ska förbereda din häst. Utbilda den, träna konditionen och få allt på plats. Inte minst förtroendet. Det är ju till stor del det som avgör om det funkar i en ny situation. Eller inte.
Jag tänkte lite på min egen roll efter senaste tävlingen. Vi nådde våra mål med råge. Vi genomförde allt och det var roligt. Resultaten blev bättre än man kunde förvänta, med tanke på träningsinsatsen innan. Så jag var nöjd. Verkligen.
Men ändå. Jag var frustrerad över att Desolett var seg, dålig bjudning. Hon brukar ju ha energi så det räcker, efter en lite sömnig start brukar hon bara få mer och mer energi.
Det fanns en hel rad förklaringar. Underlaget på framridningen var halt - hon blev försiktig och vi kom aldrig igång. Hon (och jag) hade en del träningsvärk efter ett intensivt pass i början av samma vecka. Och hon var nog brunstig också, då kan hon verkligen bli seg. Helt naturligt.
Men kanske var det minst lika viktigt med de signaler som jag gav. Jag försökte intala mig att detta bara var en träning på att tävla, att det var kul och resultatet inte viktigt. Det var ju sant alltihop.
Men när jag rannsakar mig själv så är det nog så att jag inte alls rider bra på tävling. Blir stel som en pinne, passiv och rider inte med, mera mot. Värst innanför dressyrstaketen, men säkert också på framridningen. Oroar mig för tiden, hur ska jag rida för att vara lagom framme? Så kanske är det minst lika mycket jag som gör att vi inte rider med den fina bjudningen och spänsten? Den fanns ju verkligen bara några få dagar senare. Pigg och energisk på träning hemma.
Känns ju lite jobbigt att tänka. Eller bra. För mig själv kan jag ju verkligen jobba med, förbättra, slappna av och rida bra. Inte så himla lätt. Men kanske ger bättre effekt än att fundera på vad som hästen gjorde fel. Jag får jobba vidare med det. Med mig själv. Berömma min häst som står ut och finner sig, och alltid gör så gott hon kan! Hon skyller inte på mig. Hon bara ställer upp, varje gång.
Innan jag hade testat hur mycket ridning min häst behövde innan tävling red jag bara fram som jag trodde. Tänkte inte så mycket på det då jag tänkte att det som blir dåligt idag ändrar vi nästa gång. Kanske värt att testa?