Glädje, fokus och energi

 
Det är så modernt att prata mål. Och det är klart att det är bra att sätta mål, veta vart man vill. Kanske helst först analysera var man är, för att hitta riktningen. Så jag säger inte att man inte ska planera och ha mål. 
 
Men jag tänker att ibland behöver man tänka på annat, eller på annat sått. Så inte målet blir en stress och skapar hinder. Typ prestationsångest. 
 
Jag har funderat en del på det den senast tiden. Inte minst sedan jag anmälde mig till en lokal kurs Bästa ritten. Den handlar om både mental träning, coachning och att utveckla ridningen. För att få till bästa ritten 2019. Ja, det behöver inte vara bäst på SM. Det kan vara bäst för mig, eller vad jag nu väljer. 
 
Fast jag visste inte om jag ville välja. Om jag ville sätta mål, sätta press och riskera det roliga, det sköna. Jag rider för att jag älskar hästar och för att må bra. Jag har börjat tävla mest för att motivera till träning, att inte skjuta på det som får mig att må bra. Om man ska tävla måste man ju träna. 
 
Så jag har verkligen varit trög i starten. Inte precis gjort min läxa att skriva mål, diskutera och formulera.  Men faktiskt tänkt en del ändå. 
 
Första träffen efter jul anmälde jag mig till trots dåligt gjorda läxor. Förberedde hela dagen för att bli klar i tid att åka. Skulle just gå ut och fodra innan resan när det började snöa. Och kände mig så trött. Det hade varit lite för mycket de senaste dagarna innan. 
 
Jag satte mig igen istället för att skynda vidare. För vems skull gjorde jag detta? Och vad ville jag? Åka bil i snöyra i en timme dit, en timme hem och komma hem ännu tröttare? Nja, det kanske inte var en bra ide. Jag var rätt nöjd när jag hade skickat sms att jag inte kom. Det var redan betalt så inget dåligt samvete. Jag förlorade de kronorna, men vann en lugn kväll. Som jag behövde. 
 
Det var ju också en lärdom. Helgen efter åkte jag på kursen, dagtid denna gång. Jag både red, deltog i clinic och var på teori om coachning. Målen hade jag inte spikat, men kanske börjat närma mig. 
 
En av ryttarna på clinicen var ponnyryttare. Regerande svensk mästare, bara 15 är. Hon både red och berättade om sina förberedelser och framridning. Om hur hon gick in i bubblan, och precis innan start var det tre saker som gällde: energi, fokus och glädje. 
 
Inte vinna, nå vissa procent eller något sådant. Vara just där, fokusera på det, ha energi och kraft och ha roligt, glädja sig åt att få göra just detta, just här och nu. Klokt, tycker jag. Kanske har Ellen Olsson inte kommit på det själv, men hon har visat att hon trots sin ungdom kan förvalta och förstå detta. Hon har alldeles säkert mycket högre mål i dressyr än jag någonsin kommer ha. Men de sätts på lång sikt. I stunden är glädjen viktigare. 
0 kommentarer