En bra svans

Hur ska en hästsvans se ut? Det kan man nog tycka olika om. Även om man begränsar frågan till att gälla hästars svansar och inte hästsvansar på människor.
Olika raser har olika ideal om längd och ansning. På utställning flätas ardennersvansarna med bast. Förr kuperades deras svansar till en minimal stump. Det är förbjudet nu. Som tur är. Att kupera svansen för att framhäva stora bakpartier är knappast ett rimligt skäl. Att fläta för att vara snygg på utställning är helt OK, tycker jag.
 
Många klipper ur vid svansroten. För att ge en snyggare och elegantare svans, tror jag. Passar ju fint på dressyrtävling och så.
 
Men varför har hästar sin svans? Alltså ur hästens perspektiv. Det är värt att tänka på ibland. Jag ser två grundfunktioner rent fysiskt: att jaga bort flugor och att skydda vid oväder.
 
För att funka mot flugor behövs en tillräckligt lång svans. Som når att vifta, både sig själv och kompisen som stoppar in huvdet där och kommer undan odjuren bra.
 
För att skydda mot väder och vind behöver svansen vara både lång, tät och bred. Så att den fyller ut och hindrar iskall vind och nederbörd att leta sig in till de tunnhåriga partierna på lårens insida. Inte alla hästar har en sådan svans, ens om man gör allt för att spara det som finns. Men på många klipps det bort i onödan. Frågan är vad som är snyggt och vad som är bra?
 
Det finns en tredje funktion också: att vara del i kroppsspråket. Muska var expert. En liten skakning i hennes långa tjocka svans var en tydlig signal att här kom ingen förbi. Det behövdes inte mer. Och ston som är rädda eller inte brunstiga vispar hårt med svansen - det har du säkert sett.
 
 
 
0 kommentarer