Jag tänker på er...
Jag har fått så många bevis på omtanke och fin vänskap sedan jag berättade om Ygne och hans sorgliga slut. Tack till alla som hört av sig eller lagt en fin kommentar!
I tisdags hittade jag ett tjockt och lite knöligt brev i postlådan. Jag hade väl inte beställt något? Det var rätt tungt? Schampo? Lädervård? Nej, jag kunde inte gissa.
Jag öppnade redan i farstun. Det var en flaska i en plastpåse, två chokladkakor och ett litet kort!
Jag hade i samma brevhög fått två räkningar. Den ena var från Evidensia, så jag förstod att det var räkningen för undersökningen av Ygne. Jag valde att öppna räkningarna innan jag läste kortet och tittade mer på innehållet i mitt roliga brev.
Jag hade funderat en del på vad den räkningen skulle sluta på. Två personer hade åkt ut från Mantorp, och jag har drygt en timme dit. De hade varit hos oss ett bra tag, gjort en grundlig undersökning, tagit flera röntgenbilder och dessutom blodprov. Jag förstod att det skulle ticka iväg ett antal tusenlappar. Frågan var hur många.
Jag hade inte Ygne försäkrad. Jag har valt att inte försäkra flertalet av mina hästar, utom en basnivå som ger skydd ifall de skulle råka skada någon annan. Jag kan göra en hel del själv, och framför allt ser jag till att ha en buffert och sparar de pengar som jag inte lägger på försäkring, så att jag kan betala när det behövs. Det är säkert inte en lösning som passar alla, men jag har valt den. Och nu var det då dags att betala ur den där bufferten.
Jag hade redan betalt 1600 kr för hämtning och omhändertagande till Svensk lantbrukstjänst. Billigt, tycker jag. Fast tråkiga pengar förstås.
Räkningen för undersökningen gick på 6760 kr. Då ingick blodprov för 1210 kr, röntgenbilder och röntgenavgift för 2790 kr. Resten var resa och arvode. Som jag ser det är det en stor kostnad, men det är inte dyrt. Det var helt klart värt det att få den servicen, slippa resa med skadat föl och alltihop.
Om jag inte hade varit veterinär så hade det förstås kostat en del till för första undersökning hemma, och kostnad för avlivning hade också tillkommit. Så pengarna springer när det går galet.
Jag berättar inte för att klaga, utan för att ge en bild över vad man ska vara beredd på. Och jag tycker som sagt inte att det var dyrt, utan värt det. Att jag hellre haft ett friskt och oskadat föl är liksom en helt annan historia...
Ja, och så var det brevet - det som kom så lägligt. På kortet stod "Jag tänker på er". Brevet innehöll honung och choklad. Jag åt en bit mörkt choklad med tranbär efter lunchen, som det var dags för när jag hämtat posten. På eftermiddagen ringlade jag honung på blåbär, som Ella plockat.
Visst är det sorgligt tomt bredvid Finja. Och Brimi letar och ropar ännu ibland - hon saknar sin bror, men leker fint med Fägre. Så vi har det OK. Vägen till diagnos och beslut var det tyngsta. Och det känns fint att förstå att andra förstår. Tack för det, både Marion och alla andra!
