Rackaronge!

Det var en sådan underbar majkväll. Lugn och mild, och så vacker som bara en majkväll kan vara. Allt var stilla. Trodde vi...
 
Vi gick upp och tittade till de högdräktiga stona en sista runda för dagen. Brimi kom och ville bli kliad, förstås. Hon följde oss nästan till grinden. Stannade sedan och kollade från höjden.
 
Och så kom det ett pip. Och ett skutt. Och så en vild galopp med skutt. Ett varv. Och så hakade Aska på. Ett till, och Mercedes följde med. Sedan fick hon med sig alla, även två flåsande högdräktiga ston. De flängde som tokiga. Visste inte riktigt varför, men det var väl bäst.
 
Till slut stannade de igen. Lugnade ner varandra med att klia lite. Började beta. Och så var kvällen stilla igen. Och lite roligare totalt, tror jag rackarongen tyckte...
 
 
 
 
 
 
1 kommentar
Anna O

Det var värst! Det brukar vara närmast omöjligt att få med sig gamla märrar på sådana äventyr! Men dom är kanske fortfarande lite misstänksamma över den där nye grannen?

Svar: Det kan vara så. Men de flängde rätt bra några gånger innan de ens fanns på gården hos oss. Då tror jag att vilt kan ha bidragit. Eller så var de bara pigga och busiga. De gillar faktiskt fart allihop.
Stuteri Kry