Tror hon trivs
Nu har det snart gått ett år sedan vi köpte Mercedes. Ett år av utveckling för Unnis ridning, med- och motgång, hopp och förtvivlan. Det tar tid att lära känna en häst och hitta den riktiga relationen. De är nog inte helt i mål med det än.
Men det har hänt mycket, och jag tror att Mercan börjar känna sig hemma och trivs hos oss. Hon tittade på oss med misstänksamhet i början. Kunde vara svår att fånga i hagen ibland, och såg nästan alltid skeptisk ut.
Hon var osöker i flocken med, och hade ingen vän i början, speciellt inte efter att Denver hade flyttat. Nu tror jag snart hon känner sig som en fjording, och hon är helt klart Brimis extramamma. Hon är vän med Desolett, som på många sätt är lik henne. Mentalt alltså, inte precis exteriört.
Och hon kommer alltid mot oss med spetsade öron och en positiv förväntan. Hon visar ett helt annat förtroende, och det är fint att se. Hon kommer alltid att vara en försiktig prinsessa som är rätt feg och ängslig, men hon är också snäll och vänlig.
Jag tror hon tyckte det var konstigt att bo i ligghall. Men nu verkar hon gilla det. Och det är ingen tvekan om att hon älskar sin flock. Jag tror hon gillar oss också.
Och hon har en ovanlig förmåga att bli bra på bild. Till och med när flughuvan har hamnat galet. Det hade jag aldrig kunnat rätta till förra sommaren, men nu gick det hur bra som helst (utom att man knappt når upp...). Bilderna är bara några av de senaste, men det var visst många bara det.
Det är ju som du säger, precis allt är nytt i början. Och sättet som man är med en ny häst är säkert annorlunda än hur den tidigare ryttaren var. Och inte kan man förklara heller. Men inte kan en häst annat än trivas med ett så skönt hästliv!
Jag tänker att Unni utsätter sig och Mercedes för en extra prövning genom att försöka göra hopphäst av en dressyrhäst, något jag känner igen mig bra i eftersom jag ägnade mina tonår åt att försöka göra dressyrhästar av hopphästar... Det är inte att göra det lätt för sig och hästen, men förhoppningsvis utvecklas man mer!