Sömnig och skön höstdagjämning
Igår var det höstdagjämningen. Kanske inte min favoritdag, egentligen. Men vad sjutton... det finns ju ingen anledning att ta ut något dåligt i förskott. Jag behöver inte tänka på nu att det blir mörkare och mörkare i tre månader till. Jag valde att tänka på vilken underbar sensommardag det var.
Hästarna såg ut som om de höll med. Efter att ha sett dem beta på fältet på morgonen märkte jag vid halv nio-tiden att alla sov. Kanske hade de missat att den trogna vakten Mercedes har flyttat. Vad vet jag. Alla sov njutningsfullt. Jag kunde inte låta bli att gå ut och ta några bilder under min fikapaus från datorn och jobbet.
Sedan fick jag en solig och härlig lunchpromenad med Humle, och jag kunde se att några träd börja ha vackra höstfärger. En röd lönn mot blå, klar himmel - det är fint!
Efter jobbet åkte Aska och jag på dressyrträning. Vi börjar få ordning på galoppen, och det sker saker i rätt riktning för varje pass. Inger förutspådde att galoppen kommer bli hennes styrka snart, och jag börjar tro att hon har rätt. Mjuk och rund med en fin rytm, och nu kan hon gå i stadig form även i galopp.
Även sedan solen gått ner - det sker ju rätt tidigt nu, och tidigare blir det, som sagt - så var kvällen mild och vacker. Jag tittade på månen som steg upp när jag kollade vatten och sa hej till alla hästar. Svårt att tänka sig en mycket bättre dag, faktiskt. Jag hoppas att ni också fick en fin dag!
