stuterikry.blogg.se

För ett par dagar sedan skrev Helena följande på Facebook, och jag kände igen mig i så många tankar och upplevelser. Jag frågade om det kunde bli ett inlägg här, och det gick bra. Tack för det!

Idag har jag funderat lite...
Har man för lite att göra så är det lätt hänt att man "slösurfar" och läser en del i diverse hästgrupper här på Facebook, men nu känner jag att jag verkligen behöver vänja mig av från att gå in och läsa i gruppen "Avel & dräktiga ston", den ger mig nästan nervsammanbrott. Det är i mina ögon så mycket desinformation, så mycket bergsäkra svar, så mycket felaktigheter som framförs på ett raljerande och nervärderande sätt. Ofta kommer inläggen från uppfödare som haft 1 - 10 föl, det är oftast de som anser att de är duktigast.

Själv har jag - efter 70 föl och 30 års erfarenhet av egen New Forestavel lärt mig vara ödmjuk och försöka sålla mellan gammal kunskap, nya rön samt erfarenhet och kunskap från t ex veterinärer och uppfödare som har längre/större erfarenhet än vad jag har. Men, jag kan inte heller förneka att jag själv har fått en del egen erfarenhet under årens lopp, och en hel del har jag helt enkelt lärt mig genom "learn by trying". Jag har fått en grund att stå på som jag hela tiden bygger på genom att lära mig ännu mer.

Jag har under mina år som uppfödare ändrat mina metoder och sätt när det gäller t ex avvänjningsålder, avvänjningsmetod, hingstval, hantering av unga föl, smittskydd, ridning av dräktiga ston, övervakning vid fölning, utfodring av föl/dräktiga ston mm mm. Många av metoder VAR allmänt vedertagna för 30 år sedan, jag lärde mig av "di gamle" och det som var kutym då, jag hade varken kunskap eller erfarenhet att ifrågasätta något - och jag såg inte någon anledning att göra det heller, allt gick ju bra!

Idag har jag ändrat åsikt när det gäller många saker - inte för att det funkade dåligt, det mesta funkade faktiskt alldeles utmärkt. Kanske var det tur, kanske för att metoderna egentligen fungerar tillfredsställande - men jag har under årens lopp gjort min bedömning att det finns bättre alternativ. För mig funkade det utmärkt att vänja av fölen vid 4 - 5 månaders ålder, vi åkte och tävlade med ston som var 4 - 5 månader in i dräktigheten, red stona till i princip "dagen före fölning" och gjorde mycket annat som jag själv faktiskt ser som tokigheter idag. Men, det fanns inga anledningar till att ifrågasätta det då, jag gjorde "som alla andra", men mycket har jag alltså valt bort idag. Som sagt, nu har jag insett att vissa saker faktiskt går att göra bättre - och det är definitivt inte omöjligt att jag kommer att ändra åsikt och metoder i fler frågor i framtiden - jag lär mig hela tiden! Kan tillägga att de ponnyer som föddes de första åren inte verkar tagit någon större skada trots att jag var oerfaren, de flesta av mina uppfödningar som är 23+ (födda 1991 - 1998) lever fortfarande och verkar ha och haft ett bra liv.

Många personer lägger enbart ut sina frågor på internetforum och sväljer alla svar, trots att de inte har en aning om skribenternas kunskap, utbildning och erfarenhet. Om någon skriver på ett bergsäkert sätt att det minsann ÄR så, så tror antagligen läsaren det. Ibland ser jag att personer svarar ungefär "jo, precis så är det, för min veterinär har sagt si och så". Det framförs ofta på ett aggressivt och nedlåtande sätt som om personen som skriver äger den enda sanningen - och då finns inga andra alternativ. Med det menas alltså: "din veterinär har fel och du själv varken kan eller begriper något, punkt slut". Alla tänker inte på att förutsättningar och omständigheter kan vara helt annorlunda från fall till fall, och det kan även finnas missuppfattningar mellan veterinär och djurägare. Dessutom kan även veterinärer ha utbildningar som skiljer sig åt och olika kunskap, kompetens och intresseområden - de är människor de med. Det behöver inte heller finnas ett rätt i alla frågor.

Det finns flera äldre - mer eller mindre välkända - "hästmänniskor" som jag ser upp till, men det finns även personer som är yngre eller ungefär jämngamla med mig som jag ser som mina förebilder eftersom jag anser att de har mer erfarenhet, utbildning och kunskap än vad jag har. Jag lyssnar och lär av deras kunskap och erfarenheter - samtidigt som jag så sent som för några månader sedan hörde en mycket erfaren och kunnig äldre "hästmänniska"
(som jag själv har lärt mig mycket av) rekommendera en hästägare att det var hög tid att vänja av hennes 4,5 månader gamla fölunge. Jag hade inte gett personen samma svar. Jag har tills för bara några år sedan förringat min egen erfarenhet och kunskap, men när även duktiga "hästmänniskor" ber mig om synpunkter och råd, så har jag till vis del insett att jag kan tillföra något genom att dela med mig av min erfarenhet. Jag är dock alltid med noga med att vara tydlig med att det är utifrån min erfarenhet, eller vad jag lärt mig - kanske får de ett annat svar om de frågar någon annan. Det finns sällan ett rätt och ingen äger sanningen.

Kanske är det det som kallas erfarenhet - att man har lärt sig sålla bland den information som finns oavsett om det är ny eller gammal kunskap, andras erfarenhet eller det man själv har upplevt under årens gång?

Jag tycker sällan det är lönt att svara i trådar på Facebook - även om jag ibland känner att jag har något att tillföra, jag har helt enkelt varken lust eller ork att "slåss med väderkvarnar". Den här inställningen är det nog många som har, oavsett vad det är för grupper och intresseområden - det behöver självklart inte enbart om hästavel som jag skriver om här. Om jag känner att jag vill försöka tillföra något så ser jag på att vara ordentligt påläst alternativt att jag är tydlig med att mitt svar grundar sig på mina egna erfarenheter. Men, det tar helt enkelt för mycket tid och energi att engagera sig, så numera låter jag bli.

Det är som sagt länge sen jag slutade svara i trådar på t ex "Avel och dräktiga ston", men senast idag skrev jag faktiskt ett långt svar i en tråd där jag tyckte att en person var både nedlåtande och raljerande mot en person som ställt en enkel fråga i forumet. Mina erfarenheter var tvärtom mot personens svar, och jag har dessutom uppfattningen att personen som svarade inte är jätteerfaren/kunnig utifrån andra svar som hen skrivit i andra trådar. Jag raderade mitt svar innan jag skickade det, efter att ha tänkt ett extra varv så insåg jag att jag ids inte - men heder till de riktigt erfarna och kunniga uppfödare som lägger tid på att svara.
Jag har vant mig av med att svara - nu skall jag bara vänja mig av att läsa i forumet också.

Jag hade tänkt att tagga några personer som jag spontant kommer på är mina förebilder, men så insåg jag att flera personer omkring mig kanske känner sig ratade ifall jag missar dem, och då blir det bara fel. Bland mina förebilder finns "vanliga hästmänniskor" som har en bred kunskap och mycket erfarenhet - några andra är veterinärer med stor erfarenhet inom många områden. Personer jag ser upp till har även gemensamt att de har förmågan att förmedla och dela med sig av sin kunskap på ett bra sätt oavsett om det är i text eller vid samtal. Några av personer jag ser upp till har jag inte ens träffat, ändå vet jag att de skulle svara ifall jag ringde för att be om råd. Några förebilder har jag bara "på avstånd" sett vad de åstadkommit - eller åstadkommer- inom hästaveln. <3

Slut för idag.