stuterikry.blogg.se

Igår åkte Desolett och Fägre till sin nya ägare. Planen från början var ju att Fägre skulle flytta till Finland och förhoppningsvis bli avelshingst där. Pandemin kom emellan och det blev till sist tydligt att det inte var möjligt att få iväg honom som vi tänkt.

Med den stora osäkerhet om när och hur, och med en köpare som inte hade möjlighet att riskera hamna i karantän och missa jobbet, så valde köparen att inte fullfölja affären. Tråkigt, men antagligen det bästa i detta läge.

Jag hade två personer som sagt att de var intresserade av att stå på kö på honom. Den första tackade nej, men den andra bestämde sig för att köpa honom.

Det är samma person som hade tingat Desolett. Desolett som vi ju inte skulle sälja mer... Hon skulle bli kvar här livet ut, tänkte jag, efter att ha sålt henne två gånger och köpt tillbaka henne två gånger. Men så kom frågan som kändes så rätt, och det bestämdes att hon ska få bli terapihäst under sina sista år i livet. Jag har svårt att tänka mig ett bättre ämne till det, och jag hoppas hon ska trivas och bli till stor glädje. När de träffade Desolett första gången blev de också charmade av hennes godmodiga son.

 

Så de fick flytta tillsammans. Fägre ska bli valack, och inte avelshingst, och ridhäst åt ägaren när han blir vuxen. Jag hoppas han ska bli visad på sommarpremiering som valack, och jag tänker att han kan få ett fint liv så med.

Lite extra bra kändes det att de flyttar ihop. Det blir ju lättare för båda. Resan hade båda tagit med ro, mumsande hö sida vid sida. Sedan får Fägre vänjas av om ett litet tag och bli kastrerad när det torkat upp i marken.

 

Som alltid var det också sorgligt att vinka av dem. Jag var ute på morgonen och borstade av dem, och det var inte det lättaste. Mitt i fällning, och skönt att rulla sig - ja, ni förstår... Desolett stannade mitt i en tugga och bara stod och njöt av borstningen.

 

Då kändes det så rätt. Nu ska hon få mycket mer av just detta som hon fått för lite av . Borsta och mysa, vara den snälla kloka häst som hon är och få en uppgift i detta. Fägre är ju också väldigt snäll, men förstås ännu ung och har mycket att lära.

 

Jag ser fram emot att så småningom hälsa på dem båda. Till dess önskar jag lycka till! Det är tomt här, och vännerna har redan ropat efter dem. Så klart att vi alla saknar dessa snälla hästar.