Äntligen sommarhagen!
I lördags ledde vi upp våra hästar till sommarhagen. Helgen före hade jag gått över alla staket och fixat, och det var bra ström överallt när jag var klar. Jag såg på hästarna att de visste att det började bli dags. Längtansfulla blickar!
Jag hade tänkt att vi skulle ta tvååringarna först (så att de inte skulle bli tokiga när de fick vänta) och sedan de båda vuxna stona. Peppe hjälpte mig, och när vi kom till grinden med alla grimmor så skyndade sig Aska och Brusali fram. Finjag och Brimi var längre bort. Inte så oväntat kanske, och de går mer och mer i mor-dotter-par.
Vi ledde upp dem så, och började med Brusali och Aska. De susade iväg i samma härliga, spänstiga trav båda två. När vi kom upp med Finja och Brimi syntes de inte från grinden, men flocken samlades snart. Jag ledde upp HelgaFin till hagen intill i väntan på SörFins ankomst.
Sedan fixade jag med vatten, salt och mineraler. Det blir många steg uppför backen till hagen sommartid, och kanske allra flest de första dagarna när allt ska fixas.
I början får man köra upp foder också. Jag brukar släppa så tidigt att det är lite för lite bete. Ett bra sätt att vänja in dem. Första dagen brukar de inte äta mycket hösilage, men sedan brukar det gå åt mer. När jag tycker det verkar räcka erbjuder jag halm för säkerhets skull. Om de äter den så vet jag att det är ont om bete.
Men det späda gräset är nog det godaste de kan tänka. Att komma ut i sommarhagen får dem att stråla. Jag blir glad av att se dem!
