WE-hinder: Två och tre tunnor


Två hindertyper som är väldigt nyttiga att träna på 
är "två tunnor" och "tre tunnor". De kan varieras på många olika vis, och man kan använda nästan vad som helst för att rida vägen. Koner, mjölkkannor, uppsittningspallar eller förstås tunnor. 
 
 
Om man verkligen vill träna för att tävla är det bra att träna på riktiga tunnor. Och det är bra att träna både på plasttunnor (som är tystare) och plåttunnor (som låter när det skvätter grus på dem).
 
I hinderbilagan står det så här om Två tunnor: Hindret består av två tunnor eller andra lämpliga föremål som är minst 80 cm höga placerade 3 meter från varandra. Avståndet mellan tunnorna får ökas till 4 meter i Debutant och Lätt klass. Inridning sker rakt mellan tunnorna. Mitt mellan tunnorna påbörjas en åttvolt. Vid växling mellan volterna sker omställning och eventuella byten/övergångar på den tänkta linjen mellan tunnorna Efter den andra volten lämnas hindret rakt ut mitt mellan tunnorna. Volterna ska vara av samma storlek och symmetri. Vilken av tunnorna som är den första framgår av banskissen. Om inget anges är höger alltid först.
 
Det finns en annan variant på hur de rids, men den är inte aktuell i lätta klasser, så den hoppar jag över idag. Däremot kan det vara bra att få inspiration om hur man kan rida: Deb - 10 meters volter, skritt, enkel tunna kan användas LE-LD - 10 meters volter, trav, enkel tunna kan användas och rids i skritt eller trav LC-LA - 8-10 meters volter LC-LB - trav, med eller utan avsaktning 1-3 skrittsteg LA - galopp, med 1-3 skrittsteg eller ena volten i annan gångart.
 
Och det som domaren tittar på är: Precisionen och lättheten i omställning/gångartsväxling/byte i språnget, rätt ridväg mitt mellan tunnorna, formen och symmetrin på volterna samt spårning och bibehållen bjudning och aktivitet. Symmetrin är viktigare än storleken på volterna. För godkänt betyg krävs att omställning/gångartsväxling/rent byte i språnget sker med precision på rätt ställe, samt ställning/böjning och spårning sker korrekt i båda volterna
 
Man rider alltså in mellan tunnorna, gör en volt runt den som ska vara först, ställer om och rider en volt runt den andra, och fortsätter sedan rakt fram på den väg man var på väg innan första volten.
 
Tre tunnor är i princip samma sak, men med tre tunnor förstås. Och då lyckas många trassla till det med vägen... Så här står det:
Hindret består av tre tunnor som är minst 80 cm höga placerade i en liksidig triangel där varje sida är 3 meter. Avståndet mellan tunnorna får ökas till 4 meter i Lätt klass. Inridning sker rakt mellan tunna 1 och 3. När tunnorna passerats läggs en volt runt den första tunnan. Mellan den första och andra volten sker omställning och eventuella byten/övergångar på den tänkta linjen mellan tunna 1 och 2. När tunnorna passerats läggs en volt runt den andra tunnan. Mellan den andra och tredje volten sker omställning och eventuella byten/övergångar på den tänkta linjen mellan tunna 2 och 3. Sist läggs en volt runt den tredje tunnan. Efter den tredje volten lämnas hindret rakt ut mitt mellan tunna 1 och 3. Alla tre volterna ska vara av samma storlek och symmetri. Vilken av tunnorna som är den första framgår av banskissen. Om inget anges är höger alltid först.
 
Man räknar tunnornas nummer från höger till vänster eller från vänster till höger (om vänster är först). Den tunnan som står längst bort (eller mitt fram när man kommer in i hindret) är alltså nummer två. På bilden ovan är den blå metalltunnan (med tvåa på) tunna 1, den blå plasttunnan är två, och mjölkkannan är tre. Bedömningen följer precis samma kriterier som för två tunnor, och man kan förstås variera gångart på liknande vis.
 
Till sist några tips: Det är viktigare med jämna fina volter än att göra dem små. Bättre lite för stora, och absolut lika, än hackiga eller inte runda. När man rider speed vill man förstås ha små volter, men det är en annan historia (eller som bilden närmast ovan visar)....
 
0 kommentarer