stuterikry.blogg.se

När jag precis hade påbörjat tömkörning med Brusali och Brimi dök det upp ett minne på Facebook. Vid samma tid för 11 år sedan hade vi spänt Finja för kälken första gången. Hon var då lika gammal, alltså på väg mot tre år. Det var mycket mer snö det året. Massor faktiskt. Så vi körde en kort sväng på vägen. Det var för djupt att gå i helt enkelt. 

 

Jag funderade på minnet, och tänkte att hon var grundad med en del tömkörning och även dra med linor innan vi spände för. Den vanliga rutinen. 

Brusali och Brimi gjorde alltså sin första riktiga tömkörning vid motsvarande tid som Finja var redo att spännas för. Då hade Finja tränat en hel del innan, tömkörts både på bana och ut.

Det har funnits skäl till att vi inte är där ännu med Brusali och Brimi. Inte minst har problemen med min hand spelat roll. Man tömkör inte unghästar med nyopererad hand och inte med ortos heller.

Men kanske spelar det inte så stor roll. För de har fått en annan grund, och jag har väl aldrig varit med om att man vid tredje tillfället för tömkörning kan köra slalom mellan koner och faktiskt komma i stort sett rätt väg i alla passagerna.

Så det  kan till och med ha blivit enklare av att de hunnit växa till sig och bli klokare. De har ju inte varit ohanterade under tiden, utan tränat på annat.

Det är fint att se hur bra de lyssnar och de vill så väl. Första gången hade Brimi ledare, men sedan har vi tagit varsin unghäst, Ella och jag. Ganska snart behövde de inte följa varandra, utan nu kör vi hit och dit på banan, och man kan höra nöjda frustningar när de skrittar på så duktigt.

Bilderna är sådär, för det är inte så lätt att hantera töm, pisk och arbetsvillig unghäst samtidigt som man ska ta bild med telefonen..