Björkdragning på våffeldagen

Igår var det björkdragning här, och vilken trevlig dag vi fick! Att få träffa grannar och andra vänner kring en gammal tradition och glädjas åt att ta den vidare - ja, det blev verkligen toppen.
Ella och Daniel ägnade nästan hela dagen åt att flyttstäda och tömma det sista i huset i Tranås, tillsammans med Daniels föräldrar. Det var lagom precis när de behövde komma hem.
Jag hade då städat hela huset och röjt ur en himla massa stök som ansamlats i samband med flytt, så att jag kunde duka till 28 personer för fika i kök och vardagsrum. Städa, duka och förbereda kaffe och våfflor räckte för att hålla även mig sysselsatt tills de andra kom åter.
 
Grannarna hade fullföljt sin del av förberedelserna, och huggit en hög björk och tagit fram den till lagom avstånd med hjälp av traktor och skogsvagn. Lagom nytta av modern teknik är inte fusk - det bara underlättar.
Följet samlades ett par hundra meter från vårt hus och kom sedan bärande på björken under sång.
De lade upp björken på trappen och sedan ropades brudparet ut. Vid tredje omgången av "brudparet ut!" kom de och mottog hyllningar och hurrarop.
Sedan var det dags att få visa att de kan samarbeta. En gammal såg kom fram och med den sågade de en fin trissa. Denna ska få namn och datum inskrivna och sedan sparas som minne.
Efter en trissa hade de fått godkänt och resten av björken sågades med motorsåg. Det byggdes "barnvagn" och det som inte behövdes staplades upp i bitar och med ris som prydnad.
Sedan bjöds alla in på fika, som tack för uppvaktning och som garant för att slippa få in hela björken hela vägen in i farstun.
Våffeldagen innebar att valet av fikameny var givet. Min mors recept på Ingeborrarpsvåfflor användes och vi bakade cirka 60 våfflor på fem järn. Med hemkokt sylt och vispgrädde är de som bäst.
Mycket trevligt prat runt borden blev det. Brudparet uppvaktades med fina lysningspresenter av gästerna och alla verkade trivas. Vi hade i alla fall en riktigt minnesvärd dag. Tack till alla som bidrog till detta!
 
Yngsta gästen var Zizous lillasyster Åsa, som han var så glad att få träffa, och ännu gladare att få hälsa på Bitte och Jan.  
Jag delar med mig av våffelreceptet, som kanske var hemligt en gång, men som jag tänker gärna får leva vidare. Så här gör du Birgittas Ingeborrarpsvåfflor:
Häll 4 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver och 1 kryddmått salt i en bunke. Vispa ihop med 2,5 dl vatten samt 2 dl mjölk. Vispa sedan ner 150 gram smält smör och sist ett ägg. Grädda i våffeljärn, satsen räcker till cirka 8 våfflor.
 
 
 
1 kommentar
Ingela

Hej! Vad roligt att få läsa om björkdragning och att det fortfarande görs. Minns att min kusin Anita och hennes blivande man Lennart var med om detta. Det gjordes en hel massa saker av björken bland annat en kavel. Då var jag inte med, men fick sedan vara med på bröllopet, ett riktigt gammaldags bondbröllop med dans på logen, Pingstafton, då logen var tom i väntan på årets skörd./Ingela

Svar: Tack för din fina berättelse. Jag tror att ambitionerna med björken från början varit större. Här blev det mest en symbol, och lagom länge att stå ute i halvkallt väder innan det vankades fika. Men jag är så glad att våra grannar ville vara med och fixade så det blev en björkdragning.
stuterikry.blogg.se