Bra jobbat!

När vi var på dressyrträning i förra veckan, så hade vi också nöjet att se Hejde gå ett pass där. Han reds av Freja, och det var verkligen en fröjd att se. Både Ella och jag blev glada av att se hur han hade fortsatt att utvecklas, och hur han nu var pigg och trygg, och började söka sig mot en lösgjord och fin form. Hans positiva uppsyn och samarbetsvilja var inte att ta miste på - han är verkligen en härlig häst! Och det är så roligt att se att han fungerar med både mor och dotter i familjen, och jag tror att båda gillar honom väldigt bra. Då blir man glad som uppfödare.
 
1 kommentar

Träningsvärk...

Jag har inte ridit lektion regelbundet sedan vårterminen 2013 (och nog bara ett par pass totalt sedan dess). Det känns.... Det stramar och drar både här och där, efter två dressyrpass i veckan som gick.
 
Men det är inte bara träningsvärken som påminner mig. Jag sparar också på känslan av de där stunderna när det stämde och det funkade. När formen var bärig och fin, och jag verkligen kunde göra förhållningen bara med magen, eller när öppnan bara stämde - wow! Man blir verkligen glad av att rida Desolett!
 
Unni säger att jag var kass. Sitter snett, krånglar till det i onödan i skänkelvikningen och så. Det är förstås sant. Jag är nog ännu snedare än vanligt - inser att jag behöver jobba ännu mer med den skevhet som jag fick efter månader på kryckor och ont i benet.
 
Men jag fascineras av hur Inger Axelsson vet precis hur hon skulle få mig att hitta vidare. Hitta känslan i hur man gör - fatta detaljer som inte gått in på riktigt. Jag är så imponerad av hur hon engagerar sig i varje elev, hela tiden, förklarar och uppmärksamt ser precis allt. Små saker som jag knappt känner - det ser hon. Och min häst känner det - när jag gör lite mer rätt så gör hon också det. Jobbar på och är duktig. Och när hon blir mjuk så är hon bara fantastisk att sitta på.
 
Jag har ridit för flera bra tränare, och de har lärt mig mycket. Men jag tror ändå att jag känner mig allra mest harmonisk med Ingers lektioner. Förut har jag bara tittat på, och varit imponerad redan då. Nu har jag provat, och det är ännu bättre. Hon har en syn på hästen som jag gillar. Det är jag som ryttare som måste bli bättre. Och här drar vi inte tyglarna, inte alls. Så jag har inte ont i armarna, och jag har inte fått klämma och klämma med benen. Men svinga med, göra förhållningar med magen och verkligen rida med små signaler. Som bara det att veta var ytteraxel ska vara i öppna... hmm, har jag nog inte haft koll på alls innan. Men det blev bättre.
 
Och nu dröjer det lite till nästa gång, så vi får försöka öva och minnas. Och jag ser fram emot det. Det blir väl träningsvärk igen, och jag blir nog aldrig någon stjärnryttare, men jag njuter av känslan när det blir lite bra, och när jag får rida MED min fina häst.
Nästan ingenting i handen, men massor av bjudning, och full fokus hos båda. Och i förhållningen kan man faktiskt ge efter på tygeln.
0 kommentarer

Dressyrträning

När underlaget inte funkar att hoppa på - ja, då kan även hoppryttaren träna dressyr. Unni har passat på att träna lösgörande arbete och att få en mjuk och lydig häst, som ju är bra även vid hoppning, när ridbanan mest varit is och gegga. De har kämpat på flitigt, och det gör skillnad.
 
De fick också bra hjälp av Tilda, som ju känner Denver utan och innan, och som var snäll och kom hit och red igenom honom. Sedan fick Unni ta över och lyckades hålla en riktigt fin och smidig form. Skönt att få känna vad det är man letar efter, och sedan jobba vidare själv.
Vi har också haft förmånen att träna för Inger Axelsson, som kommit till Björnklo ett par dagar. Hon har en enastående förmåga att se allt, och att vara lika engagerad i varje elev. Varierade övningar, som passar precis det ekipaget - det är så kul att se lektionerna, och förstås ännu bättre att rida med. Så vi åkte hem inspirerade och nöjda, även om Unni säger att hon ser fram emot nästa hopplektion :-)
 
De allra finaste bilderna på Denver på tygeln fick jag inte med, men jag tycker ändå att det är ett fint ekipage (och som alltså kan lite mer).
 
 
 
 
 
0 kommentarer