Nöjda!

 
Japp, det gick bra igår! Tycker jag i alla fall. Vi fick en fin tävlingsdag, och kom inte ens sist. Vi var snubblande nära att knipa två poäng i fjordcupen, och 59,821% var nästan jobbigt nära de magiska 60%. Det fattades alltså en halv poäng... 0,5 av 280 i max. Bra att vara nära förstås, och lite uppmuntrande att istället överträffa förväntan om att bli sist och istället bli åtta av nio startande.
 
 
Så det målet nåddes inte, men det var trevligt och roligt ändå. Jag kom ihåg programmet, och vi gjorde alla moment helt OK och på helt rätt plats. Jag kom ihåg att ha roligt och till och med att le ibland, och vi slutade som åtta av de nio startande och fick ihop tre sjuor, vilket väl inte är så illa för en debutant. Och jag tycker att vi blev rättvist bedömda. Och jag vill inte byta min c-ponny mot någon av de långbenta tjusiga konkurrenterna!
Desolett fick 5,5 på gångarter, precis som Finja och Haldol fått tidigare, men i det här fallet och den här gången kan jag hålla med. Att avsluta med två sjuor med omdömet "Rak!" och sedan slutomdömet "Lydig häst som visas mjukt, för dagen svag i sin bjudning" känns helt OK. Nästa gång (om och när det blir) tror jag att jag vågar satsa lite mer.
Nu handlade det ju om att verkligen starta. Ha alla saker som krävs, göra rätt, vara på rätt plats och allt det där. Det underlättar att jag varit runt på massor av tävlingar som ponnymamma, men det är inte riktigt samma att fixa det själv. Unni rättade till håret, då min taffliga uppsättning var för ful, men annars var jag min egen groom. Och tackar Unni för fotografering! Idag är det min tur att hjälpa till vid Unnis och Denvers start.
 
 
0 kommentarer

Omodern?

 
När jag började rida var schabrak bara ett ord som fanns i korsord och på tipsrundor. Nu är det istället så att  man knappt kan få tag på en vojlock längre. Barnen säger att jag är omodern. 
 
Men jag gillar vojlock. Tycker faktiskt att det är snyggt och praktiskt. Min häst blir varm nog ändå, och jag är inte så flitig med att färgmatcha hela ekipaget. Så jag använder gärna vojlock. 
 
Vi har ett par vojlockar (och onödigt många schabrak), men de börjar bli slitna. Jag tänkte köpa en ny, men det visade sig lättare sagt än gjort. SÅ omodernt var det alltså.... Till sist hittade jag några, men det stod iceland på dem. Kunde det vara något för min dressyrsadel? 
 
Jag chansade och jag tycker att det blev bra. Helt ok att ha iceland, och kanske är det nästan modernt då? Eller? Och jag lovar att om jag får ha min vojlock så kan jag klara mig utan pannband med flätade plastbandsmönster, som alla också hade när jag gick på ridskola. Det är ju faktiskt en helt annan sak. 
4 kommentarer

Lär sig fort

 
Jag påminns nästan varje gång jag tränar henne att Aska lär sig oerhört fort. Jag är van att många fjordingar är lättlärda, och jag vet också att Muskas avkommor är kvicka i tanken och signalkänsliga. Men Aska är nog ändå mer än alla andra jag tränat.
 
Hon är jättekul. Motiverad, lyhörd och arbetsvillig. Helt nöjd med att vara med mig. Igår gick Unni och Denver bort från ridbanan när vi bara varit där en kort stund. Det spelade ingen roll. Det var hon och jag. Vi tömkörde, och hon lyssnade och kollade vad jag ville hela tiden. Ville tjäna beröm och en och annan morot.
 
Men det gäller att vara på topp själv med en sådan unghäst. Jag har tömkört henne tre dagar i rad, nu tre korta pass på ridbanan. Första dagen var hon mest pigg, men slutade takta efter en stund och visade att hon mindes vad vi tränat tidigare. Kunde svänga och stanna.
 
Vi tränar en hel del på att stanna och att stå still.  Det går bättre och bättre. Men en gång tror jag att jag råkade missa timingen. Moroten kom inte förrän hon både stannat OCH tagit ett par steg bakåt. Efter det började hon backa ett par steg varje gång vi stannade.... Inte hennes fel, utan jag som inte var lika kvick som hon.
 
Efter en stund till så var hon säker på vad jag menade. Stannade fint, stod sedan stilla och väntade. Kunde också stå kvar och så kom jag med en morot till. Bra! Och hon skrittade lugnt och med långa kliv, och kunde svänga med riktigt hygglig precision åt båda håll. Härliga häst!
 
Samma sak säger jag om Askas faster Desolett. Hon har hunnit bli 18 år och är lite mer förlåtande. Tur det, för jag gör många fel när jag rider. Men åh, vad bra hon går när jag gör rätt. Jag satt av med ett stort leende efter gårdagens träning. Från att känna sig misslyckad förra veckan var jag nu bara så glad och med en jättefin känsla. Runda fina och stadiga volter i både trav och galopp, en bakdelsvändning som det inte fanns något alls att klaga på - helt klart tävlingsmässig sa Inger, och en fin form och lösgjordhet.
 
Då bara njuter jag! Jag är inte lika snabblärd som Aska, men jag måste säga att under Ingers kloka ledning har jag utvecklats en hel del på de senaste månaderna, och börjar jobba bort en del ovanor. Det är nog bra tills jag ska börja rida Aska lite mer på riktigt - då behöver jag vara i bra ridform för att ha en chans att göra henne rättvisa. Om jag klarar det så tror jag att hon har mycket att bjuda på. Till dess njuter jag i fulla drag av Desolett som ridhäst och lägger grunden för påläggskalven. Och sedan jag fick se den här bilden har jag sett till att sitta snyggare och effektivare. Har ingen bild, men det känns skillnad!
 
0 kommentarer