Mera fotolook

 
 
Man borde nog kånka runt på systemkameran hela tiden... I alla fall om man inte vill missa de fina fotochanserna. Eller så orkar man inte ta sig dit då, och missar dem ändå? Kanske ska man vara glad att man nästan alltid har i alla fall en hyfsad kamera med sig i form av mobilen.
 
I förra veckan bjöd Hejde på flera riktigt bra fotochanser. Första härliga uttrycket var när han och Ella kom galopperande uppför en backe. Båda såg så lyckliga och nöjda ut att det strålade om dem. Sådana tillfällen skapar man ju inte precis, utan måste fånga. Det fick bli med mobilen, som inte riktigt klarade ljuset och den skärpa jag önskar. Men känslan kanske syns ändå?
 
En liten stund senare, på hemväg, kom hela flocken kvigor travande. Hejde har ingen koskräck, men en hel flock kvigor i trav fick även honom att sträcka på sig, så Ella valde att sitta av. Sedan stod de vid staketet och nosade högljutt, och Hejde spanade tjusig. Förstås var det fortfarande bara mobilen med.
 
Men en fin tur var det, och de allra bästa bilderna kanske ändå är de som finns i minnet? Med ett hundkoppel i ena handen är mobilen alldeles lagom sällskap, så jag fortsätter nog som förut, och det är helt OK för mig. Jag njuter av att bo och leva så här!
0 kommentarer

Monsterbilderna

Jag skrev förut om hur robot-monstret lockade fram fotomodellen i Rena. Hon tittade så länge att jag även hann hämta riktiga kameran, och alltså inte bara fick mobilbilder. Oftast är det ju annars bara de som fångar de häftigaste ögonblicken. Här är några av bilderna på vår 21-åriga fotomodell med ett riktigt vackert huvud. Och så till sist monstret - min fotomedhjälpare ;-) samt en avslutande bild som visar att de kom iväg på sin tur sedan. Allt gick lugnt och fint, men det var skönt att ha lite stöd bredvid.
 
 
 
 
1 kommentar

Hitta fotolooken

Det är en konst att få hästar att sträcka upp sig fint på bild. Om ni inte provat det redan så testa en robotgräsklippare.  Den fick annars så lugna Rena att plocka fram alla 25 % arabiskt fullblod hon har och stirra uppmärksamt i flera minuter. Dessa bilder tog jag med mobilen, men jag hann hämta kameran och ta många till innan hon var redo att slappna av så pass att Unni ville fortsätta ridturen. 
 
Hon stod med Ella och tittade misstänksamt. Vid minsta tecken om att gå så tänkte hon fly. Hon kunde dock tänka sig att stå kvar och titta, och även ta något steg framåt. Så hon fick stå där tills hon kunde gå lugnt därifrån. Och sedan gick vi tillbaks en vända till. Hon var misstänksam, men godtog läget. Och ridturen blev bra sedan.
 
 
 
1 kommentar