Aska ska till Friends!

Aska Kry är inbjuden till Friends! Första advent ska hon vara med och tävla i Årets kallblod!
 
En lång resa och ett stort äventyr. Så jag tvekade lite först, om jag ville åka. Men sedan kände jag att detta är roligt och det är inte så många gånger i livet man får chansen, så vi tar den. Det ska bli roligt!
 
Aska är vettig och sansad att ha med sig också, så jag tror hon ska sköta sig bra fast hon bara är tre år.
 
Det blir visning i mässpaddocken sent söndag eftermiddag (runt 17), och redan där brukar det vara en enorm publik vid Året kallblod. Alla vill se de mäktiga kallbloden och heja fram sin favorit. Sedan blir det final i stora arenan senare på kvällen. Inte klart vilka som kommer med in där, men vi hoppas förstås på att Aska får följa med.
 
Jag har bett Ella visa henne. Så kan jag stå bredvid och vara nervös.
 
Eller kanske inte så nervös. Det är stort nog att få representera fjordhäst (ett sto och en hingst per kallblodsras tas ut och det ska bli spännande att se vilka alla de andra blir). Jag ser det inte så mycket som en tävling, utan mer en chans att få se fina hästar.
 
Vi har varit med förr, men bara en gång på Friends. Då var det Finja Kry och hon blev dagens bästa sto, slagen av ardennerhingsten i final. Innan det var på Friends har vi även tävlat med Desolett Kry Ismo Kry. Av våra uppfödningar har även Alvedon Kry och Humira Kry varit med. Ingen av dem har vunnit, utan fått ge sig i hård konkurrens. Men vi har känt oss som vinnare ända - det är man ju om man är med i det sällskapet!
 
Kom gärna och heja på oss och alla de andra fina hästarna på Friends! Söndag 2 december är det dags. På bilden ovan ses Aska på riksutställningen, och nedan en bild på Finja och Ella på Friends 2015.
 
 
2 kommentarer

Nya vänner

Ofta är det små händelser som leder till bra och roliga saker, som man inte alls kunde förutse från början. Ett sådant exempel är den lilla frågan på Facebook, då Malin sökte hjälp med att visa sitt sto Hjorthöjs Luna på riksutställningen. Luna var anmäld, och Malin kunde ta henne dit, men hade skadat knäet och kunde inte springa. Så fanns det någon som kunde hjälpa?
 
Jag taggade Ella, som svarade och lovade visa Luna - en häst hon aldrig sett. Vi skulle ju ändå dit, och hade ingen häst att visa på söndagen, så det var lugnt. De båda bekantade sig på plats på Grevagården, och vi lånade ut vårt visningsträns, som vi kom fram till kunde passa fint. Ella fick också lov att visa Luna i handlerklass.
 
Det gick alldeles prima alltihop. Luna blev tvåa i sin klass i hård konkurrens, och hon fick dagens enda tia på skritt - bra jobbat med okänd häst, som förstås var väl förberedd av sin ägare. Och Ella blev trea i handlerklassen med finfina poäng hon också.
 
Det kunde slutat med detta - och det var ju vackert så. Men det skulle komma mer, för när Lunas dotter AnnaBelle blev uttagen till Årets kallblod, så kom frågan direkt om Ella kunde visa. I så fall skulle de gärna komma med AnnaBelle, som är uppfödd av Malin, men ägs av Anne.
 
Ella blev stolt och glad för hedersuppdraget, och var hemma hos AnnaBelle ett par gånger för att lära känna henne. Det krävs ju lite mer att visa en treåring på Friends än att visa ett vuxet sto på Grevagårdens gräsplan, minst sagt.
 
Men det gick jättebra, trots en ganska utmanande och svår miljö. Visningen gick bra, och alla var nöjda med en rolig dag, och att få göra fin reklam för sin ras.
 
Och förutom fina minnen så tror jag att Ella har hittat en like i sin syn på hästar och dressyr i Anne. Att det skiljer runt 50 år i ålder spelar ingen roll - de har fortsatt att träffas, och Ella har fått äran att prova att rida både AnnaBelle och dressyrhästen, som bjöd på både piaff och passage. Jag tror att dessa stunder ger alla lika mycket glädje, och tänker att det är fantastiskt ändå vad de kan ge att sträcka ut handen och ge litegrann hjälp till någon.
 
0 kommentarer

En bild som visar något viktigt

På Friends stora hästhelg vid advent samlas många hästmänniskor och olika sorters hästar. Då togs den här bilden, som lades ut på Svenska hästavelsförbundets sida. Det är dressyrryttaren Patrik Kittel tillsammans med en dartmoorponny.
 
 
En bild säger mer än tusen ord, och den kan förstås tolkas på många sätt. För mig som medlem både i Tranås ridklubb och i en avelsförening, och aktiv som föreningsfunktionär samt exteriördomare, så blev det en illustration av något väldigt viktigt. Nämligen hur allt hänger ihop.
 
När jag ser bilden så tänker jag att både elit och nybörjare kan samlas runt hästarna. Vare sig du är nybörjare på liten ponny eller tävlar internationell dressyr så står vi enade kring grunden i att samarbeta med och älska hästar. Den visar också att sport och avel hör ihop och behöver varandra. Sporten behövs för att utvärdera hästars förmågor och kapacitet, och kanske allra mest för att hitta nya köpare och hästvänner. Och aveln behöver få avsättning för hästarna, och förstås underlag för att veta vilka individer som är bäst att avla på. Därför är känd härstamning viktigt för alla.
 
Och en bra exteriör hänger ihop med både hållbarhet och funktion. Så vi behöver samlas för att lära av varandra. För att det är roligt och utvecklande. Och för att det hänger ihop.
 
Patrik tävlar för Tranås ridklubb. Vi ser honom aldrig där. Han har en annan vardag, men han har varit klubben trogen i många år. Kanske vet han inte så mycket om hur klubben arbetar för att ha en bred verksamhet med hästen i fokus, eller att det pågår kurser även om exteriör, smittskydd och mycket annat kring hästhållning på hans gamla klubb, där han gick på ridgymnasiet en gång i tiden. Men jag tror att han vet hur viktigt det är att vi samlas och håller ihop i hästvärlden - vare sig man har en ädel tävlingshäst eller en rufsig ponny. Och jag är glad att han genom att låta SH ta bilden bidrog till att påminna om detta.
0 kommentarer