Behövs sommarvila?

Många passar på att ge sina hästar lite vila och sommarbete. Det känns nästan som regel. Fast inte hos oss.
 
Jag tänker att det passar mig bättre att sänka ambitionerna i november ungefär. När det är mörkt och blåsigt och allmänt usligt - då rider jag inte så jättemycket. Varken tiden eller orken vill räcka till. Att åka till ridhus hela tiden hinner jag inte, utan det får bli ibland. Däremellan hankar vi oss fram så gott vi kan på banan ute, och på helgen blir det turer i skogen. På sommaren är det ju härligt att rida, och vi har hästarna på bete från början av maj till framåt oktober, så det funkar ju inte att de vilar hela tiden (helst).
 
Men i år blev det visst en oplanerad sommarvila för Desolett. Och ännu lite längre för mig än för henne. Och på ridbanan växte gräset, trots torkan...
 
 
Jag tävlade dressyr 10 juni, och lämnade sedan över till Ella att träna. Ella var hemma ett par veckor och tränade på fram till dressyrtävlingen 20 juni. Efter det hade jag tänkt ta över och rida lite på vad Ella åstadkommit och lösgjort. Men så blev det inte alls.
 
Desolett fick ledigt dagen efter tävlingen, även nästa dag, för då hände det en massa som fick mig att tappa lusten till det mesta. Sedan red jag ut en kort sväng, och vi tog det rätt lugnt. Dagen efter laddade jag för lite dressyr, men när jag borstade upptäckte jag småsår och svullnad över utsidan av skenan ena fram. Hon var inte halt, och ingen feber, men rida fick vara i en vecka. Svullnaden gick ner utan bekymmer eller behandling, och lagom som hon kändes ridklar åkte jag på semester några dagar.
Hon fick en uteritt med Tilda då, och var visst rätt pigg. Väl hemma igen så kom så äntligen dressyrsadeln på, och precis fyra veckor efter mitt senaste dressyrpass var vi igång igen. Som så ofta tog hon mig med överraskning. Att hon skulle vara pigg och glad var väntat, men hon var också mjukare än jag vågade hoppas och vi fick ett riktigt bra (och ganska kort) pass. Att knalla backe upp och ner på magra naturbeten är nog inte alls så dumt. Tendensen till skav av sadelgjorden hann också läka ut på kuppen, så det fanns poänger med vilan.
Men jag fick bara ha henne i fred en dag. Sedan ville Unni hoppa. Och det ville Desolett med. Det gick med enhärlig energi och bjudning! Det var kul att se dem! Det var första gången Unni hoppade med henne, så vi höjde inte upp hinderna, men det verkade roligt ändå, så det var klart att jag kunde avstå en dag. Jag har hunnit rida Aska ett par gånger under den här perioden, men det är ju inga hårda pass. Vi får se om ridmusklerna är tillbaka när träningarna drar igång om några veckor! Att det kom ett fjord-SM i vägen är ju bara som vanligt. Varje dag i en vecka hinner jag sällan rida, men nu hoppas jag vi är på väg mot lite bättre rutiner igen, och nu har jag hunnit rida ut och dressyr igen efter Unnis pass, så kanske är de goda vanorna ändå åter. 
 
 
 
 
0 kommentarer

Inverkansbedömning

 Unni och Denver har nu ridit sin första inverkansbedömning. Vi var hos Nyckelryttarna och fick en trevlig tävlingsdag, där allt var välordnat, och chauffören fick en gratis kaffebiljett - bra tanke!
 
 
Det var ett tag sedan de tävlade senast, men de har tränat bra. Och det gav resultat - verkligen! Nu satt tempot som det skulle, och hinderna på 70 cm susade de över lätt och fint. Med en massa tid över till maxtid - näst snabbast i klassen! 20,5 fick de i bedömningen, och det räckte inte till placering, men ett fint resultat som gav mersmak är ju inte så illa det!
 
 
 
 
0 kommentarer

Alla rätt!

Alla rätt! Ja, eller felfri heter det väl... Tredje gången gillt på lokal tävling, och den allra första starten i lätt E+ (5 cm extra dvs max 75 cm till skillnad från 70 cm i lätt E för d-ponny), så fixade de sitt mål. Unn och Denver red felfritt på hinder och med mer än 10 sekunder till godo på maxtiden (efter förargliga 1 tidsfel de båda tidigare starterna) hos Grankärrs gränsryttare på en trevlig bana.
 
Det var en strålande glad ryttare som fick sin clear round rosett och klappade om världens bästa Denver.  Målmedveten träning har lönat sig, och steg för steg har det tagit sig mot detta delmål. Det kändes idag helt rätt att välja avdelning B, att kunna fokusera på grundomgångens sju hinder och att ha bra vägar och bra galopp hela den vägen. Att det hade räckt att nolla även i omhoppningen för att vara med bland pristagarna spelade ingen roll idag. Detta var rätt val, och den fina blå-vita rosetten var kvitto nog på en jättebra insats.
Vi gick banan tillsammans flera gånger. Planerade var det var lagom att rida, mjuka vägar utan att överdriva, och var man måste driva för att få fram en bra galopp. Vi litade på att stabila Denver skulle fixa alla hindrena utan problem.
 
Framridningen blev också precis lagom. Och jag var tacksam att vi har en ponny som Denver när en annan ponny småstegrade, gjorde stora skutt och sedan galopperades snabbt runt, runt i ridhuset. Alla andra såg lätt förskrämda ut och försökte hålla sig undan för deras framfart, och vi var lättade när de susade vidare till framhoppningen i god tid innan det var dags för oss. Gott att inte ha en sådan ponny, hur snabb och bra den än är, och ännu bättre att Denver inte smittas av sådant.
På banan gjorde precis allt som de skulle. Det blev korsgalopp mellan hinder fem och sex, men det fick gå det också. Annars funkade allt enligt plan, noll fel och tiden 48,1 var långt under maxtiden 59 sekunder. Så härligt! Bilderna är från framhoppning och efteråt, men det finns en film på mitt instagram (stuterikry) om du vill se ritten.
 
Grattis och bra jobbat!
 
0 kommentarer