Årets sista tävling

Igår på annandagen var årets sista tävling, eller pay and jump i varje fall. Unni har i år ridit en pay and ride (på Rena) och två pay and jump (på Denver) på Tranås ridklubb. Så har hon tre snygga deltagarrosetter - det är så bra att alla som deltar får köpa rosett, om de vill. Och för Unnis del har det också alla tre gångerna varit godkända resultat, och alla målen för de olika dagarna avklarade.
På höstlovet red hon en 40 cm pay and jump med Denver, och igår var det dags för 50 cm. Det var 10 cm högre hinder, men det också en väldigt fin utveckling i form av bra vägar och fin ridning hela varvet runt. Härligt att se - bättre avslut på året kunde man ju inte önska.
 
Och hela fan-cluben var med - både vår familj och större delen av Denvers familj, så de hade en rejäl supporterskara med sig. Pussa, ta bilder och klappa om från alla håll - klart att en så duktig ponny är värd det.
Och så var det kanske bra att vi var många, så det blev några kvar att bära undan hinder efter tävlingen. Tävlingsbanan försvann i ett huj, men inte många verkade höra att det även ingick att ta bort de tunga hinderna på framridningen. Så bra att vi var några stycken, och vi fick hjälp av ytterligare någon tapper ryttare. Det handlar ju inte bara om att ta hand om sin häst, utan också om att hjälpas åt med allt runt omkring, om det ska bli någon träningstävling alls. Att bära undan lite hinder är verkligen ingen stor uppoffring alls.
Bilderna från ridhuset blev inte bra alls, för ljuset är inte så bra. Så det får bli en hoppbild från träningen hemma dagen före istället.
1 kommentar

Felfritt!

Igår gjorde Unni och Denver sin debut på hoppbanan. Pay and jump 40 cm på Tranås ridklubb var precis lagom start. Lagom långt borta, lagom högt och kända omgivningar och människor. Att få träna på att tävla i lagom svårighet är jättebra.
 Denver är rutinerad på hopptävling, och det märktes. Han var lugn och cool, lät sig inte stressas av andra som fräste omkring på framhoppningen. Men när han kom in på banan spetsade han öronen, och tänkte nästan hoppa hinder nummer sex innan start.
 
Det lyckades Unni avstyra utan problem, och sedan galopperade de runt den sju hinder långa banan i fint tempo. Denver verkade trivas och bjöd bra (kolla ovan!), och Unni följde med mjukt och balanserat. Felfritt över alla hinder! Och beröm från domaren om en riktigt snygg ritt, som hade haft chans på stilhoppning.
 
Rosett får alla deltagare som vill köpa, och det var klart vi ville. Kändes ju extra bra efter en felfri runda, men roligt och bra att möjligheten hade funnits ändå. Ett fint minne från en bra dag. Vi ser redan fram emot nästa tillfälle!
 
 

 
 
0 kommentarer

Träna vidare

Unni har utvecklats jättebra sedan hon började rida igen. Kanske nästan för bra... Från att inte vilja rida alls till att hoppa hinder på 70 cm och galoppera på uteritter i friskt tempo. Bara sedan i våras.
 
Att åka av på uteritt avskräckte inte. Lite senare blev det mycket bus i samband med hoppning. Denver bockade och busade och Unni hamnade på halsen och gled av. Hon tog det bra med.
Men jag tog det som ett tecken på att det var dags att göra en halvhalt, befästa och bli trygg. Buset hos Denver berodde nog delvis på att det lite för fort blivit lite för svårt. Så vi sänkte tempot och hinderna. Hoppar små hinder igen. Det är lagom för att hitta sits och balans.
Finns ju ändå utmaningar att lägga till. Som att åka iväg och hoppa på annan plats. En gammal rutinerad ponny som Denver tog det avspänt, och det funkade jättebra. Nästa mål blir en pay and jump. Vi har enats om att 40 cm räcker. Och att det är en träning, så skulle han slarva och peta ner ett hinder eller få andra fel så är det inte något nederlag. Detta är ju bara ett steg på vägen. Och framför allt ska vägen vara rolig, helst hela tiden.
 
 
 
 
1 kommentar