Felfritt!

Igår gjorde Unni och Denver sin debut på hoppbanan. Pay and jump 40 cm på Tranås ridklubb var precis lagom start. Lagom långt borta, lagom högt och kända omgivningar och människor. Att få träna på att tävla i lagom svårighet är jättebra.
 Denver är rutinerad på hopptävling, och det märktes. Han var lugn och cool, lät sig inte stressas av andra som fräste omkring på framhoppningen. Men när han kom in på banan spetsade han öronen, och tänkte nästan hoppa hinder nummer sex innan start.
 
Det lyckades Unni avstyra utan problem, och sedan galopperade de runt den sju hinder långa banan i fint tempo. Denver verkade trivas och bjöd bra (kolla ovan!), och Unni följde med mjukt och balanserat. Felfritt över alla hinder! Och beröm från domaren om en riktigt snygg ritt, som hade haft chans på stilhoppning.
 
Rosett får alla deltagare som vill köpa, och det var klart vi ville. Kändes ju extra bra efter en felfri runda, men roligt och bra att möjligheten hade funnits ändå. Ett fint minne från en bra dag. Vi ser redan fram emot nästa tillfälle!
 
 

 
 
0 kommentarer

Träna vidare

Unni har utvecklats jättebra sedan hon började rida igen. Kanske nästan för bra... Från att inte vilja rida alls till att hoppa hinder på 70 cm och galoppera på uteritter i friskt tempo. Bara sedan i våras.
 
Att åka av på uteritt avskräckte inte. Lite senare blev det mycket bus i samband med hoppning. Denver bockade och busade och Unni hamnade på halsen och gled av. Hon tog det bra med.
Men jag tog det som ett tecken på att det var dags att göra en halvhalt, befästa och bli trygg. Buset hos Denver berodde nog delvis på att det lite för fort blivit lite för svårt. Så vi sänkte tempot och hinderna. Hoppar små hinder igen. Det är lagom för att hitta sits och balans.
Finns ju ändå utmaningar att lägga till. Som att åka iväg och hoppa på annan plats. En gammal rutinerad ponny som Denver tog det avspänt, och det funkade jättebra. Nästa mål blir en pay and jump. Vi har enats om att 40 cm räcker. Och att det är en träning, så skulle han slarva och peta ner ett hinder eller få andra fel så är det inte något nederlag. Detta är ju bara ett steg på vägen. Och framför allt ska vägen vara rolig, helst hela tiden.
 
 
 
 
1 kommentar

Bästa systrarna

Det dök upp en gammal bild i mitt Facebook-flöde, en bild på en liten Unni på Cleo och så Ella på Finja. De red en sväng tillsammans. Och det såg så mysigt ut. Och jag tänkte att det är ju fortfarande nästan samma.
 
Ella var hemma några dagar i förra veckan och hade inläsning. Såklart att Unni och hon passade på att rida ihop. Och det var ingen tvekan om att glädjen var densamma, fast lillasystern bytt till större ponny och blivit mycket modigare. Nu red de så att det rök om det båda två, och jag tror att alla fyra hade ett roligt pass. Stunder att glädjas åt, även för mig som bara höjde hinder och tittade på.
... och ja, Finja är för tjock. Hon var lite rund redan innan och lade på sig ännu mer under tiden i Uppsala (inte så lätt veta hur man ska fodra när det inte fanns analys), men det ska nog ordna sig det med.
 
 
 
 
1 kommentar