Enklare tillsammans - eller slåss mot väderkvarnar?

Enklare tillsammans - det är Jordbruksverkets vision eller slogan, eller vad det nu kallas. En bra ambition, men jag kände redan då den lanserades att den inte var riskfri som slogan. Många upplever nog att det kan bli krångligare tillsammans med Jordbruksverket, och att sätta upp några ord på hemsidan ändrar nog inte bilden. Det krävs mer, mycket mer. Särskilt när utbetalningar av pengar dröjer, eller när annat krånglar.
 
Jag jobbade på Jordbruksverket när detta lanserades, och hade förstås inget inflytande i en sådan fråga. Det är en stor myndighet, och många duktiga, kloka och kompetenta människor arbetar där - många som jag saknar nu när jag träffar dem sällan. Men det är också en koloss, där det lätt kan bli fel. Fel i en övertro på vad en myndighet behöver och ska göra, till exempel.
 
Och det är lätt att känna sig maktlös när den stora myndigheten har sagt sitt. Det gjorde jag när jag hade skickat in min ansökan om transportörstillstånd och fick avslag. Jo, jag hade ju tillstånd sedan förut, godkänd kurs och allt det där. Jag hade tillstånd för min gamla hästtransport, och jag hade gjort en ny godkänd besiktning av den nya. MEN jag hade skickat in ansökan för sent. Ett fordonsgodkännande gäller i fem år, men man måste skicka in ansökan senast sex månader efter att länsstyrelsen besiktigat den, så min ansökan avslogs.
 
Beslut med överklagandehänvisning kom på posten. Jaha, det kändes ju tungt. Att slåss mot väderkvarnar - är det lönt?
 
Det var förresten tungt redan innan. När länsstyrelsens handläggare besiktigade transporten passade hon på att göra en djurskyddskontroll också. Fråga mig inte vilken i ordningen - min hästhållning är frekvent kontrollerad, trots bara godkända besök. Men så enkelt skulle det inte vara den här gången. Hon läste i checklistan och frågade strängt: "Ser du till alla hästar varje dag?" Jo, men visst, klart att jag gör. "ALLA dagar - även på sommaren?" Jag kunde höra misstroendet. Kunde jag verkligen se till sju hästar varje dag, på beten som ligger några hundra meter bort max. Suck. Det slutade med att ett par boxlås nog skulle kunna vara en skaderisk, kanske. Så gick det att ta avgift för det hela för "extra offentlig kontroll", och lämna mig med en helkass känsla av misstroende. Boxlåsen fixades (fast stallet knappt används nu när det finns ligghall), jag skickade bild och det blev klart. Jag fick även besiktningspapperna, men var så less på allt att de blev liggande, och dessutom använde jag knappt transporten. Så jag väntade, eller kanske förträngde, innan jag samlade ihop mig och skickade in det hela. Lite för länge...
 
Så Jordbruksverket skrev "De handlingar som du skickade in till oss var äldre än sex månader. Det innebär att vi inte kan registrera fordonet". Nehej, tänkte jag, och tänkte att trist handläggare på länsstyrelsen nog inte duger som skäl för överklagan. Men kanske skulle jag ändå se om jag kunde ha en chans mot de stora väderkvarnarna, som en David mot Goliat.
 
Jag läste på i EUs transportförordning. Det är en diger samling bestämmelser om djurtransport, med artiklar, bilagor och dessutom kompletteras den då av svenska föreskrifter. Jag hade lite tur, för det var ju bland annat med dessa regler jag jobbade när jag var på Jordbruksverket, och jag kunde inte känna igen denna regel från den digra EU-förordningen, som jag hittar bra i. Ja, så Goliat hade ett litet äss i rockärmen, men kände sig ändå långt ifrån säker om utgången. Kanske ändå bättre att ta ut länsstyrelsen igen, eller fast nej - obehagskänslan från förra kontrollen var stark ännu. Så jag väntade.
 
Beslutet om avslag kom 30 september 2016. Den 6 december 2017 hade Förvaltningsrätten fattat beslut, och det fick jag någon dag senare. Jag hade just inga förhoppningar när jag öppnade, men det stod något bra redan allra överst: "Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till Jordbruksverket för ny prövning."
 
Mitt lilla trumfkort hade gått hem, och Förvaltningsrätten skrev: "har bl.a. anfört att kravet på att besiktningsunderlaget inte får vara äldre än sex månader strider mot den tillämpliga EU-förordningen som bara anger att intygets giltighetstid skall vara högst fem år." Sedan följde ganska långa förklaringar om detta, och det hoppar jag över här och tar bara slutsatsen "I detta fall är dock utrymmet för skönsmässig bedömning mycket begränsat. EU-förordningen anger tydligt vilka krav som får ställas på intyget, dvs det får inte vara äldre än fem år för att vara giltiga. Att i nationell lagstiftning dessutom ställa som krav att det inte får vara äldre än sex månader vid ansökningstillfället är en pålaga för transportören som går utöver vad som följer av EU-förordningen, dessutom utan någon direkt vinst för djurens välbefinnande. Kravet på intygets ålder i Jordbruksverkets föreskrifter strider således mot artikel 288 andra och tredje styckena FEUF och följden av detta är att kravet inte får tillämpas."
 
Och igår fick jag min registrering. Den gäller bara till sommaren 2019, på grund av att det då har gått fem år sedan jag förnyade mitt tillstånd som transportör. Detta var ju bara ett litet tillägg om nytt fordon. Så då kan jag, tror jag, ansöka om ett år till på det gamla intyget, och förnya min registrering, eller så gör jag om alltihop och kommer i takt. Det ska ju inte vara för enkelt, eller hur var det? ;-)
 
Att EU-förordningen är krånglig är inte Jordbruksverkets fel, och när domen kom så fixade de beslutet snabbt och utan att jag behövde göra något, ska sägas i rättvisans namn. Men jag hoppas verkligen att det ska vara enklare när det blir dags om 1½ år. Och de kanske tänker att det faktiskt hade varit enklare utan mig ;-)
 
 
1 kommentar

Får man ha en häst ensam?

 
Lite då och då stöter jag på frågan om hästar får vara ensamma. Det kanske inte är alldeles lätt att tolka det som står i Jordbruksverkets djurskyddsregler om hästar. Där står det att hästars behov av social kontakt ska tillgodoses, och att de bör hållas tillsammans med artfränder. Det står också att de dagligen ska ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.
 
För föl och unga hästar upp till ett års ålder står det uttryckligen att de ska rastas tillsammans med artfränder. Det lär då betyda att för hästar över ett års ålder finns inte detta krav, utan bara ett allmänt skrivet krav om att tillgodose hästens behov av social kontakt. Kanske är det mer än jag som kan känna mig lite vilse här.
Kan man verkligen tillgodose behovet av social kontakt genom att hästar får se andra hästar, eller nosa på dem genom boxgaller? Eller genom att de får gå med nötkreatur eller får, som förvisso är flockdjur. En del människor menar ju att hästen är deras bästa vän, och att de också är sin hästs bästa vän.
 
Jag tänker att det inte är så hästvänligt att tänka så. Och jag tänker att egentligen är det inte jätteviktigt för mig att hitta precis den lägsta nivån för vad som är tillåtet. Jag vill ha en hästhållning som når längre än precis till gränsen för det tillåtna. Jag vill att mina hästar ska ha det bra. Att de ska må bra i både kropp och själ.
Och då tror jag att den sociala kontakten - på riktigt - är väldigt viktig för en häst. Att unghästar - även efter att de fyllt ett - får ha någon att leka och busa med. Att alla hästar har någon att mysa med och klia på, och bli kliad av. Inte bara titta och nosa. Jag tror att det bygger starka, glada hästar, som är beredda att verkligen vara vår bästa vän också. Just för att vi ger dem ett bra hästliv. För flockdjur som hästar är andra hästar en viktig del i detta. Så det unnar jag alla hästar.
 
 
 
2 kommentarer

Galen jämförelse

Ibland blir man både upprörd och förvånad. Det hände mig i förra veckan när jag läste svaret på en frågespalt om hästar. Frågan handlade om skadeståndsansvar för en häst som blivit skadad i hagen, då den blivit sparkad av annan häst. Ägaren visste inte vilken av hästarna som orsakat skadan, som hade blivit kostsam, och ägaren ville därför ha hjälp från de andra hästägarna att betala.
 
Juristens svar fick mig att undra om det bara är regler om skadestånd som ska beaktas här, och om man får dra hur galna jämförelser som helst. Hon började med att summera att när man hyr in sin häst så samtycker man i regel till att ha flera hästar i samma hage, och att det innebär en skaderisk, som man då också samtyckt till. Sedan fortsatte hon så här: "Man kan jämföra med att den som ställer sig i en boxningsring har samtyckt till viss misshandel, liksom den som är med i en hockeymatch har gjort."
 
Hur tänkte hon nu? Behöver en jurist inte alls ta hänsyn till att hästar är flockdjur eller att djurskyddslagstiftningen ställer krav på social kontakt? Och kanske är det så att hästar ensamma i små eländiga hagar faktiskt löper minst lika stor skaderisk - risk för skador på ben och leder på grund av dåliga möjligheter att röra sig, risk för kolik på grund av otillräcklig motion och så den psykiska stressen som inte är lika lätt att mäta, men som också påverkar hästens hälsa och välfärd i en helhet.
 
Att jämföra att en häst kan skadas vid hopsläpp eller i hage med att människor pucklar på varandra i en boxningsmatch - det är absurt. Kanske hade denna fråga besvarats bättre av någon med kunskap om hur man ska agera vid hopsläpp eller för den delen alltid med hästar i flock. Tillräckligt stor hage, tillräckligt mycket foder och klok sammansättning av flocken reducerar riskerna massor. Det finns dessutom studier som visar att skaderisken inte alls är så hög som folk gärna tror - totalt sett är det alltså av värde att ha hästar i flock. Och sedan är det inte alltid så att allt är den sparkande hästens fel - en del hästar respekterar signaler dåligt och får till slut däng för det. Men för det mesta skadar de faktiskt inte varandra, även om det förstås händer.
 
Nog för att pengar och juridik styr mycket i vår värd. Men låt oss ändå vara kloka hästmänniskor som sätter hästens bästa i främsta rummet. De allra flesta hästar kan gå i flock, och det innebär faktiskt inte någon stor skaderisk. Slutsatsen av svaret var att det nog var omöjligt att driva ett skadeståndsanspråk, särskilt som man inte visste vilken häst som sparkat. Bra det, men ändå ett riktigt uselt svar, tycker jag, som inte är advokat utan bara en vanlig veterinär.
 
Samma häst som sparkar ut så ilsket ovan ses här stå och klia - och ingen blev skadad någon av gångerna :-)
 
 
 
 
 
 
3 kommentarer