Härlig brittsommar!


Efter först regn och sedan frost, så var det härligt att hösten pausade lite och bjöd på en helt underbar brittsommar i år. Det gör att den gråa, blåsiga och tunga tiden blir lite kortare, och ger energi trots att dagarna blir kortare och kortare.
Vissa dagar börjar med en vacker dimma och en sagolik himmel. Sedan kommer solen och värmer. Jag njuter, och djur och växter med, tror jag. Naturen på hösten är helt fantastisk när vädret är så här! Kan vara fint att minnas när det regnar på tvären sedan.
 
 
 
2 kommentarer

Kor!

Kor är vackra, tycker jag. Nyfikna, kloka djur med värdighet och vänlighet.
I förra veckan var det en så vacker morgon. Frostig och klar, med dimma i dalen och solen som tog sig upp över trädtopparna och spred sitt fina morgonljus. Jag kände att jag måste ge mig ut en liten stund med kameran innan jobbet.
Dagen innan hade jag sett grannens kor gå ut på bete i en rad som avtecknade sig som en siluett mot den gulrosa morgonhimlen. Det ville jag fotografera med en bättre kamera än den som finns i mobiltelefonen! Så jag for iväg efter frukost och kom strax innan korna släpptes ut efter mjölkning.
Men! De hade fått ny fålla, dagen till ära. Så mina planer gick om intet. Jag såg korna gå iväg åt ett annat håll. Någon ropade efter sin vän, och skyndade dit. Någon firade det nya betet och den vackra morgonen med glada skutt.
Jag fick byta plats. Och bilderna blev inte de som jag hade tänkt mig. Som så ofta med djur och natur... Man kan inte arrangera. Man får vara glad om man kan fånga ögonblicken, och tacksam för det som bjuds.
Det var kallt om fingrarna. Men det var så värt att bara stå där och se koflocken, med sina olika personligheter av kor.
 
Det blev många bilder. Några få minuter varade morgonljuset och kornas promenad ut. Sedan blev det dags för mig att börja jobba. Med mig hade jag inspiration och härliga minnesbilder.
Känslan går inte fånga helt på bild. Men idag bjuder jag på en hel rad ko-bilder från vår vackra bygd. Jag är lyckligt lottad som lever mitt i detta!
 
 
 
0 kommentarer

Tittar på dig

 
Har du tänkt på att kor alltid tittar på dig? De har blicken på dig, ofta kommer hela flocken nyfiket fram. Spanar in vad du vill och om du verkar gå att lita på. Om de är trygga kommer de hela vägen fram. De verkar vara väldigt intresserade av oss. Ibland när jag har gjort registreringar av kor i en ladugård så undrar jag vem som egentligen iakttar vem. Kanske är det ömsesidigt. 
 
Det är ganska olika hur djuren i olika besättningar beter sig. En del har fullt förtroende, är lugna och nyfikna. På andra ställen är de mer lättskrämda, rusar iväg för minsta oväntade händelse.  Det kan bero på att de sällan träffar någon annan än sin vanliga skötare, och att jag är en konstig figur, även om jag dragit på en overall istället för den ganska skrämmande veterinärrocken. Eller på att de inte hanterats lika bra som på de gårdar som har lugna djur. 
 
Två av föreläsningarna på världsveterinärkongressen i Sapporo, Japan, som jag besökte sista veckan i augusti, handlade om kommunikationen mellan människa och ko. Vi fick se många fina exempel på hur man effektivt och lugnt kan flytta kor bara genom rätt position och blick. Helt utan käppar, skrik och slag. 
 
Det handlar om att vara synlig, men lugn och stå kvar. Små och välanpassade förflyttningar. Korna har då ett öga på dig och ett öga mot riktningen dit de är på väg.  Hjälp dem finna vägen genom att du också visar med blicken vart de ska. Och be dem om samarbetet. Om de inte gör som du vill är det inte deras fel - det är du som inte varit tydlig nog. Att bli arg hjälper förstås inte. Och när de gör rätt så backa lite som ett tack eller tecken att det var just det du önskade. 
 
Mycket av detta gäller även hantering av hästar. Att släppa pressen och visa att det var rätt i så viktigt för fortsatta framsteg i många lägen. Ett sådant bra exempel är vid lastning. Fortsätt inte pressa och dra när du får ett steg framåt. Tacka genast med minskat tryck, så kan du snart få lite till. 
 
En ytterligare viktig dimension i detta är att djur som inte är trygga med dig och inte litar på dig, kommer att göra allt för att dölja sjukdomssymptom. Helt naturligt för ett bytesdjur. Detta beteende ligger rotat sedan många generationer. Men den otryggheten kan leda till att vi alltför sent upptäcker att någon inte mår bra. Det är vårt ansvar att se till att de är trygga med oss och vågar berätta när de inte mår bra. Förhoppningsvis möts du av förväntansfulla blickar när du möter dina djur. Och då är du antagligen lika intresserad av vad de vill berätta för dig, som du är nyfiken på dem. 
0 kommentarer