Djur i bur

 
Det finns många som bryr sig om djurens välfärd. Det är bra. Och det är ännu bättre om de har kunskap om de olika djurens behov och förutsättningar. Annars kan det bli fel, verka bra men inte bl bra. Och ibland kanske det finns saker som kunde förbättras, men det kan ändå vara klokt att inte låta det bästa bli det godas fiende. Ibland behövs perspektiv för att se klart. 
 
Jag visar här en bild på minkar i bur. Det är många som har åsikter om pälsdjur och hur de hålls. Frågan har många aspekter, och en är att det är synd om minkar som ska sitta i en liten bur. Ja, det är ju sant att det är ganska långt från minkens natur och hur den vill röra sig. Men är det då bättre för de många hästar som står i en box många timmar per dygn, och sedan kommer ut i en minimal hage några få timmar? Ensam, utan möjlighet att verkligen röra sig fritt och ströva som hästar vill och mår bra av. Frågan är om inte hästen jämförelsevis har en mindre bur än minken? Vad hjälper det att den är älskad då? Det gör det inte bättre för minken att hästen inte har det bättre. Men jämförelsen är ändå tankeväckande. 
 
När jag skrev om kalvar i hyddor nyligen, fick jag en fråga om kor som inte kommer ut under vinterhalvåret. För hästar finns ett krav på daglig utevistelse, eller i vart fall att de dagligen fritt ska få röra sig i sina naturliga gångarter. Ibland är det som sagt rätt minimalt med det. För kor gäller i Sverige krav på att de ska gå på bete sommartid. Alltså inte bara vara ute, utan också kunna gå på gräs och kunna beta. Ett krav som inte finns i de flesta andra länder. 
 
Men på vintern får de vara inne i ladugården, och det är de flesta, även om det finns gott om fina undantag (som de snygga sinkorna på bilden ovan). Ibland fungerar det att ha dem ute, och kor tål kyla bra, så de kan trivas fint ute. Men ofta fungerar det inte, främst för att det är svårt att få marken att hålla och ge bra förutsättningar. Geggiga skitiga underlag orsakar problem med klövarna, och ibland också andra bekymmer. Dessutom ligger kor ner en betydligt större del av dygnet än hästar gör, så det gör det också svårare att ordna det lämpligt ute på vintern. Och så är det ju numera så att majoriteten av korna hålls i lösdrift. Det betyder att de kan röra sig mellan foderbordet, mjölkningen och liggplatsen. Ofta i luftiga och ljusa ladugårdar. Så de har det faktiskt rätt bra där. Bättre än hästar som stängts in i sin lilla bur (box...) många timmar per dygn, tycker jag. 
 
1 kommentar

Stackars kalv...

"Stackars kalvar som bor i sådana där hyddor" är en kommentar som jag ganska ofta får höra. Det är så lätt att tycka synd om den nyfödda lilla kalven som ligger ensam i en hydda utomhus. Utan sin mamma, och ute kanske det snöar och är kallt.
 
Då brukar jag berätta att detta är en lösning som ofta ger friska och fina kalvar. Många gånger har det varit veterinärens rekommendation att flytta ut de nyfödda kalvarna, ut från den ombonade ladugården där korna finns, och ut i hyddor. Efter födelsen slickar kon kalven torr och kalven får råmjölk. Livsviktigt för alla kalvar. Tillräckligt med bra råmjölk och så lite smitta som möjligt lägger grunden till friska och välmående kalvar.
Det finns andra sätt att ha kalvar på som fungerar, men hos de flesta gårdar med mjölkkor bor kalvarna ensamma eller två och två under ungefär två veckor. I hyddor, boxar eller liknande. Sedan flyttar de till gruppboxar med andra kalvar i samma ålder. Att de börjar i en hydda eller ensambox beror på att den unga kalven är infektionskänslig. I kornas miljö finns många smittor som kan skada kalven, och även i gruppboxar blir det lätt ett högt smittryck. Därför är det oftast nödvändigt att ha de nyfödda kalvarna så under en tid.
 
Det är dessutom inte alls så onaturligt som det kan tyckas. Medan föl är följare, som redan efter några timmar är redo att galoppera med sin mamma undan faror och följer henne hela dygnet, så är kalvarna gömmare. Det innebär att kon lämnar sin nyfödda kalv efter att den fått råmjölk och återvänder till de andra korna. Hon kommer sedan tillbaka och låter den dia några gånger per dag. Alltså ganska likt den situation som kalven i hyddan får, även om det inte är mamman som kommer med mjölken då. Och också så som t.ex. rådjur gör med sina kid. Både rådjurskiden och kalvarna ligger där och trycker, ända tills man snubblar på dem. Att leta efter en kalv som fötts ute är ett svårt uppdrag, och kon tänker inte heller berätta....
 
När kalven blivit lite större är den sociala kontakten viktig. Den får den genom andra jämngamla kalvar, och det är också likt det liv som de lever i vilt tillstånd, där de lite större kalvarna ofta bildar en grupp i närheten av korna. Det kan man se i besättningar med köttkor och deras kalvar. Här låter man kalven dia sin mamma, och dessa kalvar bor inte i hyddor. Självklart är detta ännu närmare naturen, men på en välskött gård anser jag att även kalvar av mjölkras har ett bra liv. Det är ju viktigt för bonden med, både för att det är roligt att arbeta med djur som mår bra, och för att bra och friska kalvar är de som kan bli bra och duktiga kor.
 Men fryser inte kalvarna på vintern då? Om de har väl strött och får tillräckligt med foder så gör de sällan det. Faktiskt är hög temperatur oftare ett problem för nötkreatur, som är anpassade för att trivas i en lägre temperatur än vi. Så som så ofta gäller det att ha kunskap om djurslaget för att kunna ge dem ett bra liv. 
0 kommentarer

Det är skillnad på kor...

Det är skillnad på kor och kor. Då tänker jag inte första hand på att det finns olika raser, mjölkkor och köttkor och så. Inte heller på att de är olika individer och personligheter - de allra flesta otroligt charmiga och trevliga. Inte alls "dumma som en ko".
 
Nej, jag tänker på att det är skillnad på hur kor hålls och hur de påverkar miljön. Under flera år har det varit populärt att skylla många negativa miljöeffekter just på korna. De blev de stora miljöbovarna som rapar metan. Jag var med i en debatt i Almedalen för några år sedan, och vägrade hålla med om detta.
Visst finns det kor, och andra nötkreatur, som är klimatbovar. Då tänker jag på de stackars djuren i enorma amerikanska feedlots. Där står de i tusentals och -jodå- rapar metan. Ännu mer bekymrad är jag över de ruskiga mängder antibiotika och andra läkemedel som används i denna produktion, och som driver fram antiobiotikaresistenta bakterier. Djurskyddet är inte heller på den nivå som jag önskar, och att så många av djuren blir sjuka i lunginflammation och andra sjukdomar är en del av detta. Att det tas fram "antibiotikafritt kött" är inte någon tröst i detta sammanhang. Tyvärr kan det innebära risk att djur som hade behövt behandlas inte fick behandling. Bättre att titta på djurhälsa i ett helhetsperspektiv, och här ligger svenska djur väldigt bra till.
 
De beräkningar som finns om kors miljöbelastning utgår ofta från system som de man har i feedlots. En djurhållning som jag inte vill stödja. Fina amerikanska biffar är inget som imponerar på mig - jag vill inte riskera att få kött från en sådan djurhållning. Inte ens det sydamerikanska köttet lockar, trots bilder från enorma betesmarker. Jag vet för mycket om bristande djurskydd i denna djurhållning.
I Sverige är det istället många kor som bidrar positivt till vår miljö. De betar marker som annars skulle växa igen, och dessa beten är viktiga för artrikedom. Särskilt ungdjuren och köttdjuren är det som har dessa uppdrag. Mjölkkor ska ju hem och mjölkas minst ett par gånger per dag, så de kan inte vara lika långt borta, och betar oftare på åker. Men de är mammor till kvigor och stutar som kan gå på naturbeten och göra nytta.
 
Dessutom är de så härliga att se på när man passerar deras hage. Nyfikna, välmående och vackra. Detta är djur som hålls på ett bra sätt, och de har det bra även under vintertid i ladugården. Jag vet, för jag har varit där. De flesta skräckexempel som tas fram när någon vill få oss att ta avstånd från att äta kött eller dricka mjölk är inte från Sverige. Jag kommer därför att komma tillbaka med några inlägg om en del frågor i hur kor lever och hur de vill ha det, och varför jag är trygg med att välja kött och mjölk från Sverige.
 
För som alltid så är det så att varje djurslag har sina speciella behov. Kor vill leva som kor, hästar som hästar och människor som människor. Först när vi förstår den skillnaden kan vi göra det så bra som möjligt för djuren. Det är som sagt skillnad på kor, men beteendemässigt är de rätt lika. Men det är däremot skillnad på kor och hästar, och det ska jag skriva lite mer om en annan dag.
 
Bilderna visar några kvigor, som kommer att bli mjölkkor och som bidrar till att ge mig en vacker miljö att leva i.
 
2 kommentarer