Kosläpp eller hjärnsläpp?

 
Vid den här tiden kommer en massa glada djur ut på bete. Hästar, kor, får och en del andra. På många gårdar ordnad kosläpp och många människor kommer för att titta. De vill se djuren, se deras glädje, känna att det är vår och få en bulle och ett glas mjölk.
 
Djurens rätt tycker inte att vi ska ha djur, inte alls helst. Och särskilt inte lantbruksdjur. Så det är klart att organisationer som de inte gillar att kosläppen är populära. Med darr på rösten får deras talesperson komma till TV och förklara att de inte gillar kosläpp. För korna är ju så glada för att de har det så dåligt annars.
 
Men hallå, hur tänkte lilla talespersonen nu? Mina hästar går i lösdrift, fria dygnet runt och även vinterhagarna är rät stora. Det går fint att galoppera och skutta där, och det händer allt då och då. Men vad tror du händer när de kommer ut i sommarhagen?

Ja, du vet förstås. De skuttar och hoppar. Tar en tugga gräs (som det faktiskt också fanns lite i vinterhagen nu), gör en serie bocksprång och skuttar glatt iväg. Inte för att de har det så dåligt annat. Nej, för att det är vår och bara så härligt att det spritter i benen.
 
Jag har varit på många kosläpp, och jag har sett bilder från fler. Kor som har det dåligt ser inte ut så. Det är blanka fina kor i bra kondition. Och de rör sig väldigt bra. För att de har det bra på vintern också. Och det har jag sett från insidan med. Jag har varit hos väldigt många kor året runt, och i de allra flesta fall sköts de väldigt bra.
 
Så var rädd om våra svenska kor och våra svenska bönder.  Här har vi kor som kommer ut på riktigt, till skillnad från i många länder. Djurens rätts kampanj handlar inte om att de vill göra det bättre för våra kor - de vill inte att vi ska ha dem alls. Jag tycker att du med gott samvete kan njuta ett glas mjölk och åka på kosläpp, om du vill. Det är ju härligt - både för oss och korna! Och mjölken räcker - både till oss och kalvarna.
9 kommentarer

Djur i bur

 
Det finns många som bryr sig om djurens välfärd. Det är bra. Och det är ännu bättre om de har kunskap om de olika djurens behov och förutsättningar. Annars kan det bli fel, verka bra men inte bl bra. Och ibland kanske det finns saker som kunde förbättras, men det kan ändå vara klokt att inte låta det bästa bli det godas fiende. Ibland behövs perspektiv för att se klart. 
 
Jag visar här en bild på minkar i bur. Det är många som har åsikter om pälsdjur och hur de hålls. Frågan har många aspekter, och en är att det är synd om minkar som ska sitta i en liten bur. Ja, det är ju sant att det är ganska långt från minkens natur och hur den vill röra sig. Men är det då bättre för de många hästar som står i en box många timmar per dygn, och sedan kommer ut i en minimal hage några få timmar? Ensam, utan möjlighet att verkligen röra sig fritt och ströva som hästar vill och mår bra av. Frågan är om inte hästen jämförelsevis har en mindre bur än minken? Vad hjälper det att den är älskad då? Det gör det inte bättre för minken att hästen inte har det bättre. Men jämförelsen är ändå tankeväckande. 
 
När jag skrev om kalvar i hyddor nyligen, fick jag en fråga om kor som inte kommer ut under vinterhalvåret. För hästar finns ett krav på daglig utevistelse, eller i vart fall att de dagligen fritt ska få röra sig i sina naturliga gångarter. Ibland är det som sagt rätt minimalt med det. För kor gäller i Sverige krav på att de ska gå på bete sommartid. Alltså inte bara vara ute, utan också kunna gå på gräs och kunna beta. Ett krav som inte finns i de flesta andra länder. 
 
Men på vintern får de vara inne i ladugården, och det är de flesta, även om det finns gott om fina undantag (som de snygga sinkorna på bilden ovan). Ibland fungerar det att ha dem ute, och kor tål kyla bra, så de kan trivas fint ute. Men ofta fungerar det inte, främst för att det är svårt att få marken att hålla och ge bra förutsättningar. Geggiga skitiga underlag orsakar problem med klövarna, och ibland också andra bekymmer. Dessutom ligger kor ner en betydligt större del av dygnet än hästar gör, så det gör det också svårare att ordna det lämpligt ute på vintern. Och så är det ju numera så att majoriteten av korna hålls i lösdrift. Det betyder att de kan röra sig mellan foderbordet, mjölkningen och liggplatsen. Ofta i luftiga och ljusa ladugårdar. Så de har det faktiskt rätt bra där. Bättre än hästar som stängts in i sin lilla bur (box...) många timmar per dygn, tycker jag. 
 
1 kommentar

Stackars kalv...

"Stackars kalvar som bor i sådana där hyddor" är en kommentar som jag ganska ofta får höra. Det är så lätt att tycka synd om den nyfödda lilla kalven som ligger ensam i en hydda utomhus. Utan sin mamma, och ute kanske det snöar och är kallt.
 
Då brukar jag berätta att detta är en lösning som ofta ger friska och fina kalvar. Många gånger har det varit veterinärens rekommendation att flytta ut de nyfödda kalvarna, ut från den ombonade ladugården där korna finns, och ut i hyddor. Efter födelsen slickar kon kalven torr och kalven får råmjölk. Livsviktigt för alla kalvar. Tillräckligt med bra råmjölk och så lite smitta som möjligt lägger grunden till friska och välmående kalvar.
Det finns andra sätt att ha kalvar på som fungerar, men hos de flesta gårdar med mjölkkor bor kalvarna ensamma eller två och två under ungefär två veckor. I hyddor, boxar eller liknande. Sedan flyttar de till gruppboxar med andra kalvar i samma ålder. Att de börjar i en hydda eller ensambox beror på att den unga kalven är infektionskänslig. I kornas miljö finns många smittor som kan skada kalven, och även i gruppboxar blir det lätt ett högt smittryck. Därför är det oftast nödvändigt att ha de nyfödda kalvarna så under en tid.
 
Det är dessutom inte alls så onaturligt som det kan tyckas. Medan föl är följare, som redan efter några timmar är redo att galoppera med sin mamma undan faror och följer henne hela dygnet, så är kalvarna gömmare. Det innebär att kon lämnar sin nyfödda kalv efter att den fått råmjölk och återvänder till de andra korna. Hon kommer sedan tillbaka och låter den dia några gånger per dag. Alltså ganska likt den situation som kalven i hyddan får, även om det inte är mamman som kommer med mjölken då. Och också så som t.ex. rådjur gör med sina kid. Både rådjurskiden och kalvarna ligger där och trycker, ända tills man snubblar på dem. Att leta efter en kalv som fötts ute är ett svårt uppdrag, och kon tänker inte heller berätta....
 
När kalven blivit lite större är den sociala kontakten viktig. Den får den genom andra jämngamla kalvar, och det är också likt det liv som de lever i vilt tillstånd, där de lite större kalvarna ofta bildar en grupp i närheten av korna. Det kan man se i besättningar med köttkor och deras kalvar. Här låter man kalven dia sin mamma, och dessa kalvar bor inte i hyddor. Självklart är detta ännu närmare naturen, men på en välskött gård anser jag att även kalvar av mjölkras har ett bra liv. Det är ju viktigt för bonden med, både för att det är roligt att arbeta med djur som mår bra, och för att bra och friska kalvar är de som kan bli bra och duktiga kor.
 Men fryser inte kalvarna på vintern då? Om de har väl strött och får tillräckligt med foder så gör de sällan det. Faktiskt är hög temperatur oftare ett problem för nötkreatur, som är anpassade för att trivas i en lägre temperatur än vi. Så som så ofta gäller det att ha kunskap om djurslaget för att kunna ge dem ett bra liv. 
0 kommentarer