Varför ska man ha hjälm?

Varför ska man ha hjälm vid veterinärbesiktning på tävling? Och varför rekommenderas hjälm vid visning av häst på premiering och utställning? Ibland är det krav även där, men oftare en rekommendation.
 
Och när det blir en rekommendation så är det inte så många som följer den. De flesta som tävlar i visningsklass (för där kostar det poäng att inte ha) och några få till. I Smålandsstenar i förra veckan var det jag, den andra tjejen med fjordhäst (Bjrökhems Tara), en ung tjej som visade en ardenner (och fick en Young handler rosett, men hon var inte var med i visningsklassen) och så en visare som sprang åtskilliga rundor innan visningen utan hjälm, men drog på den innan hon gick in. Sedan såg jag inga fler. Kanske var det någon till, men de flesta hade keps eller inget alls på huvudet.
 
Och det är klart; då var det jättevarmt, och det är varmt med hjälm. Fast det var typ lika varmt utan också, kan jag hälsa från stunden på publikplats. Och visst kan man tycka att hästen man leder är snäll och stabil, så det behövs inte.
 
Men varför tumma på säkerheten? Och vad vet du vad som händer i ringen? Någon annan häst är orolig eller kommer lös. Vad händer då?
 
 
Jag skulle bli förvånad om Aska skulle stegra eller sparka. Det är inte hennes grej, inte alls. Men jag fick faktiskt en smäll i hjälmen den dagen. När hon blev sur på en blinning och kastade till med huvudet. Jag flyttade mig samtidigt in i precis fel position. Tack vare hjälmen gjorde det inte ens ont. Och kändes inget sedan. Utan hjälm hade det varit skillnad. Bilden ovan på mig och Aska har Åsa Petersson tagit, och den andra på Aska tog Veronica med min kamera.
 
På veterinärbesiktningen är det enkla svaret att Tävlingsreglementet kräver hjälm. Och ibland kräver arrangörer det också, inte minst vid visning av hingstar. Men de andra gångerna tänker jag att det kan vara bra att visa att man har något att vara rädd om. De unga är modigare än vi äldre, men låt oss visa dem att vi också tycker att det är  bra att vara rädd om sig själv. Och så till sist; kom ihåg lämpliga skor som går att springa med och som passar ihop med häst. Varken sandaler eller ridstövlar är så bra.
 En vecka senare var jag på premieringen i Norra Ljunga, och blev glatt överraskad. Väldigt många hade hjälm på huvudet - de har något att vara rädda om. Här är de som jag fångade på bild, och det fanns faktiskt några till:
 
 
 
 
0 kommentarer

Slänga hjälmen

När man har fallit av och slagit i hjälmen bör den kasseras. Visst känner man igen den rekommendationen? Jag undrar hur många som följer den. Och var går gränsen?
 
Vi försöker vara noga med detta. Det är surt att köpa ny hjälm (eller helt ok om man inte är den som betalar). Men även om det kostar en del, så är ju den kostnaden inget jämfört med värdet att ha ett bra skydd den dag då olyckan är framme. 
 
Så när Unni hade flugit av Denver och landat på huvudet för ett tag sedan, blev det soporna nästa för den hjälmen. Precis som den som hon hade då hon åkte av och bröt armen för snart tre år sedan. Vi åkte och köpte en ny igen. Den gången dröjde det, eftersom hon inte red på länge då. Så nu var det bara ett år sedan vi köpte den, men så får det vara. Vi hoppas den varar lite längre, mest för att det ju är bra om man slipper landa på huvudet. 
 
 
0 kommentarer

Jag är värd mer än en sekund

 
I onsdags blev jag omkörd av en lastbil. Jag var precis söder om Mjölby, och det var redan heldragen linje, som det är vid kurvan före Mjölbys södra infart. Det var en halv grad varmt och snöblandat regn. Jag körde i tillåten maxfart, med farthållare, men tydligen var jag så irriterande långsam att den polska chauffören kände att det var nödvändigt att kasta sig om.
 
Och sedan var det tydligen lika nödvändigt att kasta sig in igen. Så jag fick bromsa hårt för att inte mosas av hans bakkärra, som kom in snabbt från höger mot mig. Tur att han, eller jag, inte fick sladd. Undrar vad han hade för däck... Jag är rädd att de inte var helt optimala för väglaget.
 
I mindre än två kilometer låg han före innan jag var helt ikapp igen. Han fick vänta i "potatisrondellen" och jag passade på att ta en bild medan vi köade i rondellen. Sedan åkte vi båda upp på E4, och jag körde om säkert och tryggt på den tvåfiliga vägen och lämnade bråttomnissen bakom mig.
 
Skönt att slippa se honom mer. Och skönt att det gick bra.
 
Men hur tänker han, och alla andra som kastar sig om före backkrön, vid heldragen linje mm? Jag tycker att mitt liv är mer värt en någon sekunds tidigare ankomst, både för mig och någon annan.
 
Om man kör i 90 km/h så kommer man 25 meter på en sekund. Det är 2,78 meter mer än om man kör i 80 km/h. På 10 sekunder har man alltså kommit mindre än 28 meter längre, och på en minut 167 meter. Rätt fjuttigt att riskera livet för, tycker jag. Särskilt som han ju inte ens frågat mig om jag tyckte det var värt det.
0 kommentarer