Slänga hjälmen

När man har fallit av och slagit i hjälmen bör den kasseras. Visst känner man igen den rekommendationen? Jag undrar hur många som följer den. Och var går gränsen?
 
Vi försöker vara noga med detta. Det är surt att köpa ny hjälm (eller helt ok om man inte är den som betalar). Men även om det kostar en del, så är ju den kostnaden inget jämfört med värdet att ha ett bra skydd den dag då olyckan är framme. 
 
Så när Unni hade flugit av Denver och landat på huvudet för ett tag sedan, blev det soporna nästa för den hjälmen. Precis som den som hon hade då hon åkte av och bröt armen för snart tre år sedan. Vi åkte och köpte en ny igen. Den gången dröjde det, eftersom hon inte red på länge då. Så nu var det bara ett år sedan vi köpte den, men så får det vara. Vi hoppas den varar lite längre, mest för att det ju är bra om man slipper landa på huvudet. 
 
 
0 kommentarer

Jag är värd mer än en sekund

 
I onsdags blev jag omkörd av en lastbil. Jag var precis söder om Mjölby, och det var redan heldragen linje, som det är vid kurvan före Mjölbys södra infart. Det var en halv grad varmt och snöblandat regn. Jag körde i tillåten maxfart, med farthållare, men tydligen var jag så irriterande långsam att den polska chauffören kände att det var nödvändigt att kasta sig om.
 
Och sedan var det tydligen lika nödvändigt att kasta sig in igen. Så jag fick bromsa hårt för att inte mosas av hans bakkärra, som kom in snabbt från höger mot mig. Tur att han, eller jag, inte fick sladd. Undrar vad han hade för däck... Jag är rädd att de inte var helt optimala för väglaget.
 
I mindre än två kilometer låg han före innan jag var helt ikapp igen. Han fick vänta i "potatisrondellen" och jag passade på att ta en bild medan vi köade i rondellen. Sedan åkte vi båda upp på E4, och jag körde om säkert och tryggt på den tvåfiliga vägen och lämnade bråttomnissen bakom mig.
 
Skönt att slippa se honom mer. Och skönt att det gick bra.
 
Men hur tänker han, och alla andra som kastar sig om före backkrön, vid heldragen linje mm? Jag tycker att mitt liv är mer värt en någon sekunds tidigare ankomst, både för mig och någon annan.
 
Om man kör i 90 km/h så kommer man 25 meter på en sekund. Det är 2,78 meter mer än om man kör i 80 km/h. På 10 sekunder har man alltså kommit mindre än 28 meter längre, och på en minut 167 meter. Rätt fjuttigt att riskera livet för, tycker jag. Särskilt som han ju inte ens frågat mig om jag tyckte det var värt det.
0 kommentarer

Kommer vi aldrig fram?

 
Den som har åkt bil med barn känner igen frågan: När kommer vi fram? Hos oss började den ofta redan efter några kilometer. Ungefär samtidigt började tjafs och retande i baksätet.
 
För ett par veckor sedan fick jag den i en ännu mer klagande version: Kommer vi aldrig fram?! Lite förvånad blev jag. Barnet hade hunnit bli 13 år, hade inga syskon att bråka med i bilen utan satt bra i framsätet. Och vi skulle bara åka en mil ungefär.
 
Fast det är klart, det gick inte så fort. Vi skulle på träning hos Tranås ridklubb med Unni och Denver. Vägen var lite hal och ganska så gropig. Bra bil och däck och bra transport, så jag var inte orolig för säkerheten.
 
Men jag ville ge Denver en bra resa. Han är supersnäll att lasta och åka med, men han behöver ju inte bli omskakad för det. Så jag tog det lugnt. Körde sakta mellan gropar i vägen.
 
Det är bara fyra kilometer ut till stora vägen. Klart att det tar längre tid i 20 km/timme än 50, men ingen evighet. Vi hade ju dessutom tagit till tid för detta.
 
Så vi kom i god tid. Hann hjälpa till att bära fram bommar innan vi sadlade. Och Denver såg ut att må bra och klev på lika snällt inför hemresan sedan. Att vara rädd om att ha en lättlastad häst kan ju också bidra till att man kommer fram i tid, även nästa gång.
 
 
0 kommentarer