Säkerhet och djurskydd

 
"Säkerhet och djurskydd är de viktigaste frågorna för hästsporten", sa Jens Fredricson när jag hade förmånen att träffa honom på en kurs i "Säker hästgård" i samband med Häst-Elmia. Han hade många kloka tankar, och den punkten på agendan var uppskattad.
 
Jag tror dessutom att dessa frågor hänger väldigt tätt ihop. Om man har kunskap om hästen, dess beteenden och behov, och förstår att låta hästen vara häst och ha ett bra hästliv, så blir det också säkrare att hantera hästen, och säkrare för hästen.
 
"Ingen häst är dum", sa Jens också, och påminde om några viktiga F att tänka på när man håller på med hästar: Flykt, Flock, Foder och Fortplantning. Det är instinkter som styr, och det är kunskap som vi som håller på med hästar måste ha.
 
En häst som får gå i flock och ges möjlighet att röra sig fritt under en stor del av dygnet, är mycket mindre stressad och explosiv än en frustrerad häst som står stilla ensam på en liten yta. Det betyder inte att den är trött eller inte kan arbeta bra - kanske tvärtom. Hästen som får röra sig kontinuerligt bygger naturligt muskler, och spänningar är ju inget man önskar i vilket fall.
 
Med kunskap om hur en häst reagerar på olika saker så ökar också säkerheten. Jag blev så glad att Jens var så tydlig med att hästar inte är dumma. De står inte i stallet och tänker ut att idag ska jag krångla, sa han  ungefär. Precis vad jag också försöka få fler att se. Hästar är kloka, men på sitt sätt. Inte konspiratoriska eller uträknande.
 
Däremot menade Jens att vi har skapat hästar som ställer större krav på oss. Det har vi gjort genom att avla fram en vassare ridhäst och ytterligare förstärkt genom att rida väldigt mycket i ridhus, så att hästen inte miljötränas på samma sätt som ute.
 
Oftast är det vi som är dumma när det blir fel. Vi behöver lära oss att respektera hästen som häst, att ge den ett bra hästliv och hitta det där härliga sammarbetet. Vi kan också behöva hitta den häst som passar oss och våra kunskaper. Jag är trygg och glad på mina fjordhästar - rider ut i skogen på treåringen efter några få pass på banan, Det hade jag inte gjort md vilken häst som helst, men jag har valt hästar som jag är trygg med och har kul ihop med. Bäst för båda parter, tror jag.
 
Den känsla som jag såg i Jens ögon när han beskrev ridning när det är som bäst - det som får honom att fortsätta rida. Det är inte tävlandet - det är känslan av en lösgjord, aktiv häst som är med honom. Du vet nog vilken wow-känsla jag försöker beskriva, om du någon gång känt den. Så säkerhet och bra hästhållning är grunden, och det fantastiska samarbetet är nog det som får oss att fortsätta.
 
0 kommentarer

Varför ska man ha hjälm?

Varför ska man ha hjälm vid veterinärbesiktning på tävling? Och varför rekommenderas hjälm vid visning av häst på premiering och utställning? Ibland är det krav även där, men oftare en rekommendation.
 
Och när det blir en rekommendation så är det inte så många som följer den. De flesta som tävlar i visningsklass (för där kostar det poäng att inte ha) och några få till. I Smålandsstenar i förra veckan var det jag, den andra tjejen med fjordhäst (Bjrökhems Tara), en ung tjej som visade en ardenner (och fick en Young handler rosett, men hon var inte var med i visningsklassen) och så en visare som sprang åtskilliga rundor innan visningen utan hjälm, men drog på den innan hon gick in. Sedan såg jag inga fler. Kanske var det någon till, men de flesta hade keps eller inget alls på huvudet.
 
Och det är klart; då var det jättevarmt, och det är varmt med hjälm. Fast det var typ lika varmt utan också, kan jag hälsa från stunden på publikplats. Och visst kan man tycka att hästen man leder är snäll och stabil, så det behövs inte.
 
Men varför tumma på säkerheten? Och vad vet du vad som händer i ringen? Någon annan häst är orolig eller kommer lös. Vad händer då?
 
 
Jag skulle bli förvånad om Aska skulle stegra eller sparka. Det är inte hennes grej, inte alls. Men jag fick faktiskt en smäll i hjälmen den dagen. När hon blev sur på en blinning och kastade till med huvudet. Jag flyttade mig samtidigt in i precis fel position. Tack vare hjälmen gjorde det inte ens ont. Och kändes inget sedan. Utan hjälm hade det varit skillnad. Bilden ovan på mig och Aska har Åsa Petersson tagit, och den andra på Aska tog Veronica med min kamera.
 
På veterinärbesiktningen är det enkla svaret att Tävlingsreglementet kräver hjälm. Och ibland kräver arrangörer det också, inte minst vid visning av hingstar. Men de andra gångerna tänker jag att det kan vara bra att visa att man har något att vara rädd om. De unga är modigare än vi äldre, men låt oss visa dem att vi också tycker att det är  bra att vara rädd om sig själv. Och så till sist; kom ihåg lämpliga skor som går att springa med och som passar ihop med häst. Varken sandaler eller ridstövlar är så bra.
 En vecka senare var jag på premieringen i Norra Ljunga, och blev glatt överraskad. Väldigt många hade hjälm på huvudet - de har något att vara rädda om. Här är de som jag fångade på bild, och det fanns faktiskt några till:
 
 
 
 
0 kommentarer

Slänga hjälmen

När man har fallit av och slagit i hjälmen bör den kasseras. Visst känner man igen den rekommendationen? Jag undrar hur många som följer den. Och var går gränsen?
 
Vi försöker vara noga med detta. Det är surt att köpa ny hjälm (eller helt ok om man inte är den som betalar). Men även om det kostar en del, så är ju den kostnaden inget jämfört med värdet att ha ett bra skydd den dag då olyckan är framme. 
 
Så när Unni hade flugit av Denver och landat på huvudet för ett tag sedan, blev det soporna nästa för den hjälmen. Precis som den som hon hade då hon åkte av och bröt armen för snart tre år sedan. Vi åkte och köpte en ny igen. Den gången dröjde det, eftersom hon inte red på länge då. Så nu var det bara ett år sedan vi köpte den, men så får det vara. Vi hoppas den varar lite längre, mest för att det ju är bra om man slipper landa på huvudet. 
 
 
0 kommentarer