Vad roligt det var!

Vad roligt detta var! Detta härliga omdöme fick jag spontant efter den inofficiella utställningen fär hästar och ponnyer hos Tranås ridklubb i lördags, och där vi också hade tävling i den roliga konsten att visa häst. Jag tror att det var mer än en som fick upp ögonen för att det både är givande och intressant att få en bedömning av hästens exteriör, och att det krävs lite träning för att presentera sin häst på bästa sätt.
 
Jag tyckte det var väldigt trevligt att få se alla de duktiga unga uppvisarna. Alla presenterade sin häst i allra bästa skick, och alla hade kommit ihåg det viktigaste - hjälmen. Många fina uppvisningar fick jag också se, och även se fint samarbete och kontakt med härliga hästar och ponnyer. Och fina hästar fick vi också se, där dagens bästa, nordsvensken Brizzac, imponerade på många med sin härliga utstrålning och typ. 
 
 
Jag tror och hoppas att det gav mersmak. Inspiration att träna mer på detta, upptäcka att exteriör hänger ihop med hästens funktion, hållbarhet och användbarhet. Och att se att faktiskt alla hästar och ponnyer kan vara med i en handlerklass. Att kunna hantera och presentera sin häst från marken är nyttigt att kunna, och svårare än många tror. Och dessutom en rolig tävlingsform, som jag hoppas kommer få ökad spridning. 
 
 
Därför var det förstås jätteroligt att just handlerklass för ungdomar var ett av inslagen på Hästfesten i Tyresö, som vi åkte till i söndags. Ella och jag fick då ännu ett tillfälle att testa det koncept som vi tagit fram för att ha tydliga regler och anvisningar, både för träning och tävling. Vi fick börja med en liten clinic och frågestund med alla deltagare, och fortsatte sedan på eftermiddagen med en tävling. 
 
 
Alla tävlade med lånad ponny eller häst, vilket förstås var en extra svårighet. Deltagarna delades in i tre klasser efter ålder. De båda yngsta, 8-9 år, blev båda förstapristagare. I de andra grupperna utsågs en vinnare upp till 18 år och en vinnare över 18. Här blev jag verkligen imponerad av hur de skickligaste kunde locka fram det allra bästa ur sin häst. Hitta de allra bästa rörelserna, ställa upp den alert och snyggt på bästa sätt. 
 
 
Till sist fick vi en kvart i stora arenan. Alla duktiga handlers var med, och de båda segrarna fick visa upp hur de arbetar med visning. Innan hade alla fått visa häst av annan ras än de brukar i vanliga fall, men nu såg Johan Lundberg Larsson till att få låna fjordhästen Hauk Thun, och fick fram en härlig trav. Emma Kjellman var bäst i den yngre gruppen, och fick full pott i bedömningsprotokollet. Hon visade en welsh mountainponny i arenan, och jag tror att dessa unga skickliga hästuppvisare imponerade på många. Jag är glad att vi fick denna fina chans att visa upp lite av denna del av hästvärlden på ett så bra sätt. Och jag säger det igen: Var roligt det var!
 
0 kommentarer

Jag blir glad

 
Jag blir glad när jag ser föreningsarbete som fungerar. Ett jättefint exempel var fjordhästföreningens arbete i samband med Eurohorse.
 
Ingemar och Elsa Vendelstrand var där med sin EM-medaljör Lusanna. Hon har varit där många år nu, och i fjol fick de pris för bästa paddockprogram. Ett program som visar på ett väldigt fint samarbete mellan kusk och häst. Precist och lugnt visar de hur långt man kan komma.
 
Såklart att många vill se det. De hade en visning inbokad per dag i paddocken, men de fick göra ett flertal extraföreställningar. Det kom också andra som ville låna den snälla och fina hästen och ha med i sina inslag. Härlig reklam med andra ord.
 
Mellan uppvisningarna fanns Lusanna i en box, och lät sig tåligt i att beundras och klappas. Snäll och bra då med.
I närheten fanns föreningens monter och vår trogna PR-kommitté. Långa dagar står de på mässor och informerar, värvar medlemmar och ger föreningen ett trevligt ansikte. Jag tror att alla som kommer dit kan känna sig nöjda med bemötandet.
 
Då blir jag glad och stolt. Jag hoppas att fler ska bli inspirerade att hjälpa till. Det är inte så glassigt som det kan se ut att stå på mässa, och det finns många andra uppgifter som det också behövs funktionärer till. Om du vill hjälpa till så finns det en uppgift för alla. Ju fler vi blir ju roligare kan vi få.
0 kommentarer

Året som gått

 

2016 har varit ett händelserikt och på många sätt positivt år. Att summera allt detta i några korta rader i bloggen går förstås inte, men jag vill ändå bjuda på några saker som stuckit ut lite extra.
 
2016 var Ellas allra sista år som ponnyryttare. Genom otrolig timing så lyckades hon komma precis rätt när åldersgränsen ändrades, och kunde fortsätta tävla ponny i två bonusår. Ja, det sista året tog slut i augusti, då agronomstudierna började och Haldol såldes, men innan dess hann vi uppleva många fina stunder. Bland dem var flera segrar och placeringar på både lokal och regional nivå i dressyr. Både Haldol och Desolett visade fina framgångar, och vår zebramålade Desolett väckte stor uppmärksamhet och lättade upp mer än en dressyrtävling. Haldols placering i regional lätt A lagtävlan för ponnyallsvenskan med 66,7 % och fina 6 poäng kanske ändå var det som smällde högst. Att få ta poäng på regional nivå har länge varit ett mål, så roligt att det gick hem.
 
Ett annat mål var att få rida mästerskapsprogrammen för ponny, och helst på ett mästerskap. Även detta infriades, och det på fjord-EM i Danmark, som var en fantastisk upplevelse. Med totalt över 60 % i både lagtävlansprogrammet och mästerskapsprogrammet gjorde de en väl godkänd insats för det svenska laget och som enda svenska dressyrekipage.
 
Från Danmark kom vi också hem med en guld- och en bronsmedalj i visning av häst. Guld till Helena och brons till Ella i en rolig tävling som gav mersmak. Ella har även på hemmaplan varit en flitig handler, och fått flera Young handler Award-rosetter från SH. I den slutliga sammanräkningen hade hon varit så flitig visare att hon kom med bland topp tio, och därmed också fick tävla på Friends i en handlerklass, där hon slutade tvåa. På riksutställningen för fjordhäst blev hon bästa senior. Ella har dessutom under året varit enda representant för Svenska hästavelsförbundet i satsningen Hästnäringens unga ledare, och hon har deltagit i flera träffar, och är nu uttagen att vara med även andra året i en betydligt mindre grupp utvalda. Spännande!
 
Även för våra hästar gick det lysande på riksutställningen. Himmer blev bästa föl med 40 poäng, och Finja bästa fölsto och slutligen tvåa i BIS-ringen med fina 43 poäng! Det var dock inte nog med det. På sommarpremieringen i Smålandsstenar fick Hellvi diplom med 40 poäng som etta i ringen, och lillasyster Aska fick fantastiska 42 poäng och blev slutligen dagens bästa svenskfödda häst alla raser! På fjord-SM fick Haldol guld i valackklassen, så alla egna hästar visade med minst 40 poäng!
 
Helena har haft äran och glädjen att döma många trevliga utställningar och premieringar under året. Det började med hingstpremiering för Connemara, och sedan har det rullat på med flera olika ponnyutställningar, Dartmoor-riks och fjordhästutställning. I Danmark fick hon döma showklasser med ett internationellt team, så det har varit en fin blandning, som avslutades med Årets kallblod på Friends. Inspirerande var också det stora intresset och engagemanget på höstens exteriörkurs. Också de andra kurserna under året har gett mersmak. Det har varit avelskurs och kurs om smittskydd, även de för intresserade åhörare.
 
Två fina och trevliga föl fick vi 2016, Himmer Kry och Rone Kry. Vi fick låna trevliga hingsten Brynje, som betäckte fyra ston, och hos oss är Finja dräktig, men inte Muska. Hellvi såldes dräktig med honom. Förutom Hellvi har vi sålt Desolett, Haldol och Himmer under året, och Rone är tingad, så det har minskat på flocken.
 
En mer oplanerad minskning har skett bland hundar och katter. I maj blev vår västgötaspets Inti akut förlamad och avlivades, och i november försvann katten Atlas.
Det har varit ett händelserikt år, och mest glädje ändå. Jag vill passa på att tacka alla som bidragit till detta, och inte minst alla ni som tar så väl hand om våra uppfödningar. Det är alltid roligt att höra av er, och jag avslutar årskrönikan med en fin bild på Treo Kry, som sedan många år är uppskattad ridskolehäst på Överums ridskola. Bilden kom för några dagar sedan och gjorde mig riktigt glad. Jag tycker också att den passar bra som övergång till det nya året, då vi hoppas på ett fint föl efter Brynje (som är halvbror med Treo - samma pappa) och Finja (som är halvsyster med Treos mamma Dalacin Kry). Om fölet blir lika härlig häst som Treo så är vi glada och blir det ett sto så är vi ännu gladare!
4 kommentarer