Glimtar från Friends

När man har med sig häst så hinner man inte så mycket mer. Vare sig det är en liten lokal utställning eller stora hästhelgen på Friends. Fast vi fick en fin helg, Ella och jag, och en del hann vi se mellan varven med att ta hand om Aska.
 
Vi såg en fantastisk kür i dressyren. Först några duktiga ponnyekipage, följt av ett fräckt pausinslag med tre duktiga ekipage, och sedan några av de allra bästa i världen på häst. Isabell vann som vanligt, men Patrik var tvåa med en väldigt bra ritt, och det fanns flera riktigt duktiga och fina svenska ekipage - inte minst detta vackra ekipage; några dyra missar, men så fin ridning! Det är roligt!
Helt galna är fyrspannskuskarna, men förstås fantastiska att se. En häst tog av sig tränset på framkörningen, men det hände inget alls. Körhästar fixar det mesta... Och så att se Peder vinna knock-outhoppning i en grymt snabb tidshoppning, men fortfarande full koll, osannolika vändningar.
Och så mitt ibland detta alla goda vänner man möter, och alla fina ponnyer och kallblod. Årets kallblod är en ära att vara med i, och alla andra som är med och visar sin ras så fantastiskt. Jag bjuder på mixade bilder - ett litet urval av många, många fler intryck. Nu har jag minnen att leva på ett tag i mörka vintern!
 
 
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer

Årets kallblod slog oss

Årets kallblod 2018 blev Irish cob-stoet Fen Rosie. Grattis till alla er runt henne! Det var stenhårt i finalen med sju snygga och välputsade ston, och ordförandens utslagsröst krävdes för att kora Fen Rosie till bästa sto. Alla de andra delade andraplatsen och så klart vill jag tro att Aska var den som föll på mållinjen.
 
Fast det spelar faktiskt ingen roll. Jag vill inte byta henne mot någon. Hon har varit helt fantastisk att ha med sig. Lyhörd, förtroendefull, glad och nyfiken. Hon är vacker på utsidan, men allra vackrast på insidan min lilla Aska (eller lilla och lilla - på Årets kallblod var hon förstås inte så stor, men annars är hon alldeles tillräckligt hög och växer ännu lite).
 
På söndagsmorgonen mötte hon oss med sin pigga blick och lite hesa gnäggning. Hon hade sovit gott och hade en massa spån överallt, plus förstås några gödselfläckar. Vi tvättade av det värsta innan vi gick till morgonrastning klockan 5.00 i stora arenan. Härligt att hon redan vågade sova borta - första natten på Grevagården hade hon inte lagt sig, men nu var det inga bekymmer.
 
I finalen mötte hon sex andra meriterade ston, varav två hade föl vid sidan, så nio hästar i ringen. Aska hade lite svårt att komma till ro och visa fina skritten, men skötte sig annars bra, och Ella vittnade att det var en av de mer lättsamma hon haft äran att visa i ett sådant sammanhang. Hingstarna var sex till antalet, efter att Clydesdale strukits, och här var det nordsvenske Wide som blev bästa hingst.
 
Vem som vunnit totalt fick vi inte veta förrän flera timmar senare i stora arenan. Alla deltagarna fick skritta runt hela arenan, och jag kände mig stolt när jag såg fjordhästarna, som båda visades av två unga tjejer. Prydliga och lugna tjejer med bra kontakt med sin häst. Snyggt, Amanda och Ella!
 
Jag visst ju redan då att Aska inte vunnit, och jag får säga att det kändes som ett bra och rättvist val att det blev Fen Rosie. Rörlig och snygg visade hon sig för de fullsatta läktarna. Lite intressant i sammanhanget att hon, som tävlade för irish cob, är mor till den hingst i ringen som representerade tinker. Att han dessutom heter Shiregårdens Louie gör ju inte det hela mindre förvirrande...
 
På tal om shire så var var både vi och ägarna till shirehingsten Pegasus Hero glada att vår häst fick sällskap av den andre i stallet sista natten. Vi var de enda i den avdelningen som åkte först på måndagen, och gott att inte stå ensam borta. Pegasus Hero verkade dessutom mycket förtjust i Aska, som inte låtsades fatta det ;-) Så fast han ännu stod i sin box och gnäggade lite ensamt, så klev Aska rakt in i transporten före sex på morgonen.
 
Resan gick superbra hem - Stockholmstrafiken var inte riktigt vaken än. Och sen kan jag lova att det var en treåring som var lycklig att vara hemma! Hon skrek till vännerna i hagen, och gick sedan allra längst bort till Muska och berättade att nu var hon hemma igen. Jag undrar vad mer hon sa. Jag bombar med bilder på Askas söndag på Friends. Återkommer sedan med lite andra blandade bilder från denna helg i kommande inlägg.
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer

Titta så fin! sa prinsessan

 
 
 
 
 
"Titta så fin, sa kronprinsessan Viktoria till sina barn och stannade till hos oss och Aska i hästduschen på Friends. Aska  såg ut som hon höll med. Hon uppskattade pratstunden. Mer än badet, tror jag. Prinsessan Estelle undrade om hästen tyckte det var skönt. 
 
"Inte så värst, tror jag" sa jag. "Hon gillar inte att bada, men hon får stå ut så hon blir fin" "Ja, jag ser att öronen står rakt ut nu", skrattade hennes mamma medan lillebror tittade med stora ögon på vår ganska våta fjordhäst. Sedan gick de vidare, men stannade en stund även på tillbakavägen, och vi skojade och sa att det måste vara en vinnare med ett sådant erkännande från en kronprinsessa. I alla fall kändes det så just då.
 
Och jag ville absolut inte byta henne mot den spanska hästen som for ur duschen och rakt på oss, där vi stod och väntade flera meter bort. De fick vi som tack för att vi lät dem gå före... Men kungligt besök var väl en ok kompensation ;-) Och även om jag inte tror Aska gillade bada så var hon snäll och lät oss till och med spola med slangen. Det har hon inte provat förut. Det var konstigt, tyckte hon, men ok då. 
 
Och jag måste säga att jag har en duktig treåring, som är fantastisk att vara ute med. Vi åkte hemifrån före tio, och hon knallade rakt in i transporten. Vägen hade töat lite mer mot igår, men jag var glad att jag spridit grus på sträckan i skogen, som ännu var isigt blank. Det gick bra och resten av vägen var det fint väglag. Sedan kunde jag se Aska stå lugnt hela resan. Hon tog en tugga ensilage ibland, men stod annars mest still. Hon är inte riktigt överens med hönätet, så hon äter bara lite ur det. 
  
Väl framme, efter dryga fyra timmar, mötte Ella upp, och vi lastade ur. Fick en bra box i en lite lugnare avdelning nära tävlingshästarna, och där det var lite svalare. Med viss möda hittade vi parkering för bil och släp, fodrade Aska, fixade alla papper och sedan badade henne, som sagt. Med celeber publik. Vi putsade manen och klippte lite skägg innan badet, och putsade tränset efter. 
 
Det var ungefär vad vi hann den dagen... Ja, plus att köpa en burk sadeltvål på mässan (glömt ta med), äta en pizza och säga hej till Jens Fredricsson i hissen. Ella fascinerades av att Isabel Werth traskade runt bland alla mässbesökare, och det märktes liksom inte. Det är rätt trevligt bland hästfolket, faktiskt. 
 
Idag blir en ny dag. Den började med morgonträning klockan 5.00 - enda chansen om man vill röra på sin häst innan allt kör igång. Och så tvätta alla fläckar. Vi är glada för dem - hon har sovit gott. Så här ser det ut från Askas box - shirehingsten försöker charma henne. Idag ska vi få se hela gänget på banan. Kom gärna och titta!
0 kommentarer