Vill inte byta

 
 
"Jag vill inte byta mot någon av de andra", sa Unni efter förra hoppträningen. 22 år gamla Denver hade verkligen jobbat på fint, och Unni lyckades hitta den fina, härliga galoppen så att avstånden på fyra galoppsprång stämde perfekt. De rullade på stabilt, och det såg så fint ut. Känslan var också fin.
 
En vecka innan gick det inte lika bra. Denver var lite seg, Unni fick inte fram honom så bra som hon och tränaren ville. Han är ju bussig ändå, och gör sitt bästa på något sätt. Men när han lyckas peta in ett galoppsprång mellan hinder i studsserien och sedan ändå krånglar sig över det avslutande hindret på 90 cm - ja, ska man skratta eller gråta...
 
Vi  kunde ju inte låta bli att snegla på den snygga connemaran med härlig galopp och fin hoppteknik då... Fast även då, så var det Denver närmast hjärtat. En sådan ponny som alltid är bussig, alltid tar bra hand om sin ryttare och nästan alltid är på gott humör. Det är ju en sådan vi vill ha. Fast han inte är snabbast eller hoppar högst. Hans värde mäts inte i prisrosetter.
 
 Hans värde mäts i att han är trygg och ger glädje. Man kan lära sig rida i lugn och ro, och han ställer upp på det mesta. Till och med när han tycker att man har byggt väldigt kort i kombinationen (studsen...) ;-) Och jämför gärna bilden överst och den nedanför  - det är bara knappt ett år mellan den allra första pay and jump-starten i 40 cm till lokal lätt D med felfri ritt i två faser. Det säger väl en del om denna ponny!
 
 
 
3 kommentarer

Jag tar tillbaka...

Igår klagade jag på november. Jag tror att jag får ta tillbaka det. Bättre än så här kan november inte börja, och kanske ingen annan månad heller.
 
Jag tog en ledig dag, och med två höstlovslediga döttrar i sällskap fick jag en härlig första november. Solen sken nästan hela dagen, lite blek, men ändå värmande, och det blåste nästan inget. Både vi och hästarna trivdes jättebra.
 
Medan Unni red ut på Denver så passade Ella och jag på att rida Desolett och Aska på banan. Ja, Aska fick ju ett mycket kortare pass, med en liten stund i skritt och trav, och sedan var jag helt nöjd med henne. Styrbar, lydig och framåt, och bara så härlig är hon!
 
 
Ella var också nöjd med Desolett, och fick till och med till bra förvänd galopp. Varma och nöjda sprutade de genom vattenpölarna. Jag tittade en stund, och funderade på när jag får henne gå så fint...
 
Vi hade tänkt börja med ridningen, men det blev faktiskt fölen allra först, för när jag tog in Aska passade Iska på att slinka med - under den översta tråden i grinden. Så då hämtade vi Ina också, och pysslade en stund med båda, lyfte fötter och myste. Sedan fick de gå ut igen till mammorna som inte verkade det minsta oroliga.
 
Efter lunch gjorde vi höstfint och körde en massa metallskrot till skroten. 877 kr fick vi för besväret, och framför allt kändes det toppen att ha städat upp. Ella och jag passade också på att åka och titta på tre ulliga, charmiga islandsföl - roligt att jämföra med våra och se likheter och skillnader mellan raser och få prata häst en stund!
 
Väl hemma sa Aska att hon nog inte gjort något idag - den hästen! Så hon fick hänga med på promenad med Ella medan jag och Humle traskade med. Ella passade på att trimma lite visning också, och Aska sa att det vet hon precis hur man gör. Vi mötte en bil på vägen, och det var också lugnt. Medan jag lagade kvällsmat passade Ella på att rida Finja, och jag tror båda njöt av det passet. Så bra träningsdag och härlig ledig dag - helt i min smak!
 
 
 
0 kommentarer

Vardagsträning

 
Det blir mörkare och kallare, och det är inte alltid lika inspirerande att träna hästarna. Det tar också lite mer tid med skötsel än på bete. 
 
Men även en kort träning kan vara bra. Särskilt föl och unghästar är det möjligt att ge bra träning på några minuter. 
 
Att gå ut i hagen, sätta på och ta av grimma i lugn och ro, och så mysa lite. Det låter futtigt, men visst är det bra när det fungerar och inte är det minsta svårt. 
 
 
Iska blev skeptisk i samband med att det blev stökigt en gång. Det var när hon skulle släppas, men det satte spår så att hon blev misstänksam mot att få på grimman. Det gick, men var svårt. Nu har vi tränat, och nu är det inte alls svårt. Kliar och smyger på grimman på avspänd och nöjd fölunge. Men vi repeterar då och då, för det är ju viktigt att detta funkar. Bra och smidig vardagsträning, som går snabbt, men är mycket mindre än inget.
 
Eller ta in i stallet, lyfta hovar, borsta lite. Göra det först med mamman och senare ensam. Små moment. Tar några minuter varje gång. Men gör skillnad i livet. 
 
 
 
0 kommentarer