I tryggt sällskap

"Det är tryggt med Rena" sa Unni. Det stämmer så bra, och den tryggheten har fått Unni att växa som ryttare. Både glädje och mod finns det nu.
 
Och nu känner Unni Rena så bra att de kan ställa upp som tryggt sällskap åt en yngre häst. När Nye skulle ut och se sig om i världen och ta risken att möta trafik, så kändes det som ett perfekt sällskap. Unni och Rena red, medan Ella ledde Nye, och så traskade jag med ihop med Humle.
Till att börja med fick vi gå först, och då hade vi Nye i rask takt efter, och Rena på slutet. När vi släppte förbi Ella och Nye så minskade farten, men han var duktig och accepterade att gå först. Hönor, buskar och lite av varje passerades utan större besvär. Lite trav vågade de sig på med, och Unni och Rena susade till och med fram i galopp en bit.
När vi var på väg hem kom det en bil. Jag gick ut i vägen och signalerade att den skulle minska farten. Och vi hade turen att få precis den bilföraren som Nye behövde. Han saktade ner rejält, höll ut och väntade länge med att öka igen. Och ingen av hästarna var inte ens spänd. Ja, Nye matades med morätter, så han hade väl inte tid att krångla ;-)
Så glad man blir när det kan bli så här bra! Några positiva erfarenheter gör inte en trafiksäker häst, men det är en väldigt bra början. Vi var alla sex nöjda med en fin tur i en härlig sommarkväll.
 
 
3 kommentarer

Sommarträningen fortsätter

 
Träningen av Hejde fortsätter. Han är en duktig och positiv elev. Men det var nästan skönt att han fick en liten svacka för ett litet tag sedan. Inget bakslag, men under några dagar var han inte lika självklar och säker som förut. Han var lite ovillig, lite tveksam och lite spänd. Mer var det inte, och han är redan förbi det.
 
Kanske var det för att han tränat lite extra mycket några dagar innan. Eller kanske för att han fick prova att byta från tredelat bett till ett rakt och oledat. Jag vet inte. Men några dagar var han lite spänd i ansiktet och kroppen.
 
Vi lät honom ta det lugnt några dagar. Gjorde enkla saker som inte var så fysiskt krävande. Och bytte tillbaka till det tredelade bettet.
 
Sedan var han lika härlig som vanligt igen. Och när han fick rida ut på en ny och okänd väg, utan annan häst med, så var han helnöjd. Ville egentligen inte vända alls.
 
Hans ägare har varit här ett par gånger för att ta del av var han står i utbildningen.  Det har funkat jättebra det med. Alla blir glada av att rida Hejde. Och det är ju bra för den fortsatta ridningen hemma om de vet hur han fungerar här.
 
Till och med när himlen öppnade sig i skyfall och en åskknall slog ner nära så tog han det bra. Jag var imponerad av honom då. Man kan se på bilden ovan att det är på väg - och det kom mer och mer intensivt än vi anade. Lite otäckt var det när blixten slog ner nära, men mer än att spänna sig gjorde han inte.
0 kommentarer

Bra träning för en tvååring

 
 Aska är två år, och hon älskar att få vara med och göra något. Hon skulle gärna göra mer än vi hinner. Och mer skulle hon säkert kunna göra och lära, men kanske gör det inget att längta lite också. Och inte minst att få lite pauser att tänka över det vi gjort.
 
Vi tömkör ibland, och det börjar så smått gå att styra. Det har inte blivit så många gånger som både Aska och jag vill. Men fast det kan dröja mellan tillfällena så är hon bättre för varje gång. Ännu så länge har vi med sällskap vid huvudet. Det blir lättare med riktningen då. Och så kan vi prova lite extra utmaningar som att gå över gummimattan.
 
Premieringen i mitten av juli innehöll många moment för en unghäst. Att bada bort all jord och smuts var det första. Vi tvättade med svamp och ljummet vatten, och schamponerade så att det rann bruna ränder. Aska tyckte det var helt OK. Vi gav henne lite pellets de första minuterna, och då hade hon inte tid att krångla. Och sedan var det ju för sent att börja - när hon sagt OK.
 
Att åka ensam i transporten, komma ensam till premieringen och visas där, är också många nya intryck och erfarenheter. Hon var helt fantastisk. Skötte sig som den pärla hon är. Att hon sedan gick lika snällt in igen efteråt och stod lugnt och väntade medan vi fikade - det är högsta betyg.
 
Så vi ser alla fram emot att träna vidare. Roligare unghäst kan man inte ha, och hon verkar tycka att vi är helt OK att samarbeta med också.
 
0 kommentarer