Blod!

Det är blod på insidan av frambenet! Det var Ella som såg att Aska var blodig på insidan av ena fram, i närheten av kastanjen, när vi tränade lastning i förra veckan.
 
Lastningen gick prima - hon tvekade inte trots att hon senast gjorde den långa resan till och från Friends. Men bra att kolla av ändå, bättre att göra en check och veta att det är OK. Jag tränar lastning lite då och då med de hästar som inte reser ofta ändå. Deenver behöver det inte - han springer in med spetsade öron varje gång. Desolett är inte riktigt så entusiastisk, men jag lastar henne lätt ensam varje gång.
 
Men blodet då - vad hade hon nu gjort? Jag kollade lite bättre, försökte hitta såret i all vinterpäls. Men ju djupare jag grävde, ju mindre blod blev det. Det var inte så mycket i pälsen, och det blev inget alls närmare huden. Så det kom från någon annan plats.
 
Mest troligt var det från munnen. Det är lätt att klia av munnen mot insidan av frambenet. Och Aska är i en ålder då hon håller på att fälla mjölktänderna. Jag märkte på Friends att hon hade en tand som besvärade henne. Det syntes när hon åt, både där och någon dag hemma innan, men jag valde att avvakta. Sedan har det varit lugnt, och den har väl trillat för länge sedan. Men nu var det nog dags igen.
 
Unghästar fäller sina mjölktänder i flera år. Framtänderna fälls vid ungefär 2½, 3½ och 4½ års ålder, med början från mitten. Ett enkelt sätt att kolla åldern på unga hästar. Kindtänderna byts ut under samma period och lite till. Något att tänka på och vara varlig med när man har bett i munnen, och framför allt undvika hårt dragna nosgrimmor. Det finns en skäl till varför man traditionellt haft remontgrimma på unga hästar - inget som trycker mot kindens slemhinna och tänderna innanför.
 
Nu var det ju väldigt lite blod på Aska. Så lite att jag tror ingen skulle hetsa upp sig. Men annars är ju blod obehagligt och något som stressar många. Så vad är då mycket blod?
 
Ja, en häst har ungefär 7 % av sin kroppsvikt i form av blod. Alltså 35 liter på 500 kg häst. De kan förlora 10 % utan att det syns på dem, alltså 3,5 liter. Så mycket (jämförelsevis - för mig är det en halvliter) ger jag som blodgivare, och det klarar en häst bra också. 3,5 liter blod är fruktansvärt mycket! Speciellt om det ligger på golvet.... Redan 20 ml (som man kan dra upp i en spruta och spruta ut) ser förfärligt ut.
 
Så klart att man behöver göra något om blodet sprutar. Det händer att djur förblöder. Men det är nog vanligare att de dör i en inre blödning som man inte ser alls...  Jag säger inte detta för att folk ska sluta agera vid kraftig blödning, utan bara som en liten påminnelse om att en blödning inte behöver vara så farligt som man kan tro. Men jag förstår att man blir orolig - det blev ju jag med. Men Aska hälsar att allt är bra!
1 kommentar

Växer och växer

När vädret är rått och grått och ylande midvintervindar drar runt knuten, då passar det bra att ta in unghästarna för lite pyssel i stallet. Lyfta hovar, borsta, mysa och träna på att vänta fast boxdörren öppnas. Små saker som gör så stor skillnad om de kan och vet hur det ska vara.
På bilden ovan: Iska med Aska i bakgrunden.
 
Senast passade jag på att kolla mankhöjden också. Ina och Iska växer så det knakar. Ina var 126 cm och Iska 124 cm i mankhöjd, så det blir bra storlek på båda, som det verkar. Min allra första fjordhäst Musella var 120 cm när hon kom till oss vid nio månaders ålder, och hon blev 142 cm. Att Ina blir större än så är jag ganska säker på, och kanske Iska med. Säker kan man inte vara, för det är rätt olika när och hur de växer.
Ina närmast och bakom henne Iska:
 
Aska fick också komma in en stund. Hon var 145 cm, och jag tror att det är ganska säkert att hon kommer stanna inom ponnymått. Om vi åker och mäter någon gång får vi se - det beror på vad hon ska tävla med tiden. Nu är hon dräktig så i år blir det inte. 
 
Jag passade också på att ta en titt i munnen igen. Allt såg bra ut. Hon har bytt ut de första mjölktänderna mitt fram av framtänderna, vilket får mjölktänderna bredvid att se puttiga ut. Men de nästa står i tur att trilla snart, och sedan ryker de sista av dessa om ungefär ett år till.
 
Hon har inga vargtänder, och det kollade jag senast i somras, men jag passade på att kika efter det en gång till, för det händer att de kommer sent. Men inga alls, så då hoppas jag vi slipper fundera på sådant. Lite mysig borstning fick avsluta hennes stund i stallet, och sedan var det slut - alldeles för tidigt, som så ofta när det gäller Aska.
 
Hur stora är era nyblivna ettåringar?
 
0 kommentarer

Kommer du ihåg?

Kommer du ihåg bilderna på unghästen med underbett? Det var en väldigt ung fjordhäst med ett rejält underbett. Det började med att jag fick en fråga av ägaren om hur pessimistisk man borde vara för framtiden för en sådan häst:
 
 
http://stuterikry.blogg.se/2018/april/bettfel.html
 
Och jag fick lov att berätta att jag sett flera. Nästan alla har blivit helt normala i sitt bett. Så det hoppas jag att även denna ska bli.
 
Nu har jag fått återkoppling. Unghästen är nu 1,5 år och det är stor skillnad:
 
 Jag tror att det är goda chanser att det är helt borta om ½-1 år. Vi får hålla tummarna och vänta. Det är ju fortfarande bara mjölktänder. Om ett år är det dags att börja skifta till permanenta tänder, en process som tar flera år.
 
Det är inte alltid lätt att veta hur unghästar utvecklas. Vissa saker blir ju värre med tiden. Men det är förstås också viktigt att inte kasta ut barnet med badvattnet. Om det här rättar till sig som jag tror, så är det ju inget fel alls på hästen. Jag fortsätter hoppas på det!
 
0 kommentarer