Årets sista sommarpremieringar

 
Säsongen för sommarpremieringarna går mot sitt slut. Så här långt ut på höstkanten är det gängse namnet ändå oftast sommarpremieringar. Avelsvärderingar för ston och unghästar blir ju långt och krångligt att säga. Och sommaren vill vi ju gärna ha kvar ett tag. 
 
För ganska länge sedan började säsongen för dessa evenemang i maj och hade sin topp i juli. Sedan tillkom så kallade uppsamlingspremieringar i slutet av säsongen. Tanken var för att ge skadade hästar en andra chans, och kanske ägare som missat anmäla med. 
 
Nu känns det som om allt fler visar allt senare. De allra första är i juli, och då är ringarna oftast ganska små. Fler och fler verkar vilja visa i slutet av säsongen. 
 
Det kan finnas många olika skäl till det. Det kan ju vara smidigare att göra bruksprov med ett sto när fölet hunnit växa till sig lite. Eller bara det att stoet hunnit hem igen från betäckning. Man kanske själv är bortrest mitt i sommaren, eller något annat skäl. 
 
Fast för egen del vill jag gärna visa tidigt. Särskilt treåringar, som känns lite viktigt. Om något skulle hända så vill jag kunna ha en andra möjlighet. Och jag tycker att det är festligt att visa sommarblanka hästar en riktig sommardag. 
 
Jag hör att en del vill vänta för att ge hästen lite mer tid att utvecklas. Och andra som inte alls visar unghästar, för de är i växtfas. Jag tänker att domarna är kompetenta nog att veta att unghästar växer och utvecklas. De ska helt enkelt inte vara färdiga som ett- eller tvååringar. Inte vid tre års ålder heller, för den delen. Och för de yngsta är träningen att komma ut det viktigaste. Om traven är lite sämre för att unghästen växer så tänker jag att nästa år ska de få se, och då är den dessutom mera världsvan. 
 
Ja, vad man nu än väljer så hoppas jag att de riktiga sommarpremieringarna, på sommaren, ska locka tillräckligt många för att bli kvar. Jag ser redan fram emot nästa säsong, fast denna inte är riktigt över än. Om du inte kommit iväg för att titta så är det hög tid nu!
Aska Kry fick 42 poäng i somras, trots växtfas!
1 kommentar

I tryggt sällskap

"Det är tryggt med Rena" sa Unni. Det stämmer så bra, och den tryggheten har fått Unni att växa som ryttare. Både glädje och mod finns det nu.
 
Och nu känner Unni Rena så bra att de kan ställa upp som tryggt sällskap åt en yngre häst. När Nye skulle ut och se sig om i världen och ta risken att möta trafik, så kändes det som ett perfekt sällskap. Unni och Rena red, medan Ella ledde Nye, och så traskade jag med ihop med Humle.
Till att börja med fick vi gå först, och då hade vi Nye i rask takt efter, och Rena på slutet. När vi släppte förbi Ella och Nye så minskade farten, men han var duktig och accepterade att gå först. Hönor, buskar och lite av varje passerades utan större besvär. Lite trav vågade de sig på med, och Unni och Rena susade till och med fram i galopp en bit.
När vi var på väg hem kom det en bil. Jag gick ut i vägen och signalerade att den skulle minska farten. Och vi hade turen att få precis den bilföraren som Nye behövde. Han saktade ner rejält, höll ut och väntade länge med att öka igen. Och ingen av hästarna var inte ens spänd. Ja, Nye matades med morätter, så han hade väl inte tid att krångla ;-)
Så glad man blir när det kan bli så här bra! Några positiva erfarenheter gör inte en trafiksäker häst, men det är en väldigt bra början. Vi var alla sex nöjda med en fin tur i en härlig sommarkväll.
 
 
3 kommentarer

Bra träning för en tvååring

 
 Aska är två år, och hon älskar att få vara med och göra något. Hon skulle gärna göra mer än vi hinner. Och mer skulle hon säkert kunna göra och lära, men kanske gör det inget att längta lite också. Och inte minst att få lite pauser att tänka över det vi gjort.
 
Vi tömkör ibland, och det börjar så smått gå att styra. Det har inte blivit så många gånger som både Aska och jag vill. Men fast det kan dröja mellan tillfällena så är hon bättre för varje gång. Ännu så länge har vi med sällskap vid huvudet. Det blir lättare med riktningen då. Och så kan vi prova lite extra utmaningar som att gå över gummimattan.
 
Premieringen i mitten av juli innehöll många moment för en unghäst. Att bada bort all jord och smuts var det första. Vi tvättade med svamp och ljummet vatten, och schamponerade så att det rann bruna ränder. Aska tyckte det var helt OK. Vi gav henne lite pellets de första minuterna, och då hade hon inte tid att krångla. Och sedan var det ju för sent att börja - när hon sagt OK.
 
Att åka ensam i transporten, komma ensam till premieringen och visas där, är också många nya intryck och erfarenheter. Hon var helt fantastisk. Skötte sig som den pärla hon är. Att hon sedan gick lika snällt in igen efteråt och stod lugnt och väntade medan vi fikade - det är högsta betyg.
 
Så vi ser alla fram emot att träna vidare. Roligare unghäst kan man inte ha, och hon verkar tycka att vi är helt OK att samarbeta med också.
 
0 kommentarer