Rosett!

 
Jag både överträffade och totalt missade att nå mina mål igår. Det var klubbtävling i WE teknik och speed hos Ölmstad rid- och körklubb. Som nybliven medlem (och efter en lektion i WE i fredags) tänkte jag att även detta är ett bra träningstillfällen - det finns ju inte så många chanser att tävla Working equitation, även om jag får säga att jag är lyckligt lottad som bor nära Ölmstad (4,5 mil dit).
 
Jag tvekade om jag skulle välja lätt C, med bara teknik, eller ta lätt B, som omfattade både teknik och speed. Till slut bestämde jag mig för att ta båda, för att få chansen att se det som en träning och få göra om det som inte funkat på första varvet. Jag satte målet att se det som en träning, men klev också ur komfortzonen och lade till att försöka klara nivån för clear round, dvs 60 %.
 
Vi var tidigt på plats och byggde banan med alla andra deltagare. Kallt i luften, men varm stämning, och goda råd inför ritten delades generöst ut av de mer erfarna. Lite fika efter bangång och så var det dags att sadla Desolett som stått lugnt och mumsat i transporten.
 
Lätt C banan gick bra! Jag fumlade rejält med lansen, och höll på att tappa tyglarna, men annars var jag nöjd med rundan. Stadigt, mjuka svängar och Desolett var fin. 67,5 % fick vi för det och slutomdömet var "Positiv ridning, bra vägar, bra form". Och en rosa clear round rosett fick vi - delmål ett nått med råge. Om jag såg rätt i listan var vi dessutom första utanför placering (de körde både clearr round och placerade i klassen) på femte plats av tretton. Långt över förväntan och en bra känsla.
 
Lätt B började nästan bättre än lätt C. Ryggningen vid klockan var seg. men annars var jag helnöjd med Desolett, och nu gick det jättebra med lansen. Travade på bra och fint grepp. Och så studsar den ur tunnan när jag lämnar den! Frustrerande!
 
Det var ju dumt. Ännu dumare var att jag tappade fokus och red höger tunna före vänster i två tunnor som kom som nästa hinder. Så skulle det inte vara, och det visste jag ju... Jag red vänster - höger direkt efter högervolten, men var förstås diskad.  Att jag fick beröm för mjuka fina volter hjälpte ju inte... 6,3 i snitt på de sex första momenten, trots femman på ryggningen. Det hade typ räckt till en plats i toppen i teknik. I speed (som jag valde att rida som träning trots att vi var diskade) hade vi en sekund sämre tid än den snabbaste. Så kanske kund vi blivit etta eller två. Om inte om...
 
Nu var vi sist i den klassen. Målet att rida clear round klarade vi inte heller, förstås. Men det spelade inte så stor roll, varken placeringen eller clear round som jag tappade bort. Eller som Åsa så klokt sa: det gör ju inte så mycket att rida fel i Ölmstad - det är sämre att göra det i Frankfurt (av egen erfarenhet) - tack för det perspektivet!
 
Det fanns annat som var viktigare och som jag tar med mig. Jag hade en jättebra känsla - kände att jag är på väg att utveckla min ridning av olika hinder, och fick en del bra tips under dagen. Jag fick massor med fina kommentarer om min snälla och duktiga häst - även av domaren som hade paus när jag hämtade mitt protokoll. Och min goa häst bjöd på ett par glädjeskutt efter sista hindret i speed - ingen tvekan om att hon också hade kul!
 
Så nu tränar vi vidare, och hoppas kunna få tävla WE nästa år. Vi har hittat glädjen igen. Så jag ska träna dressyr och teknik. Och till nästa tävling ska jag komma ihåg att det som redan skett kan jag inte påverka - tänk på nästa hinder (hur många gånger har jag sagt det...). Och så ska jag se till att fika i pausen - dålig fokus får jag ju alltid när jag glömmer äta - det borde jag veta (hur många gånger har jag sagt det då...).
 
Så tack för en bra dag, ÖRKS! Min största seger var inte rosetten - det var glädjen och ny motivation att träna vidare. Och grattis till alla ni som gjorde fina ritter!
 
 
0 kommentarer

Ha kul!

 
Den här årstiden är inte den mest inspirerande som hästägare. Ännu så länge har det väl ändå varit OK. Men om det var svårt att hålla motivationen uppe redan när det blir mörkare och kallare för varje dag, så blir det ju ännu svårare att hålla igång när mina dressyrträningar tar uppehåll från nu ungefär. Jag missade dessutom den senaste och kanske sista för året på grund av jobbmöte.
 
Så plötsligt fick jag nys om att grannklubben i Ölmstad skulle ha WE-kurs med fem tillfällen för träning av teknik. Varannan fredag kväll skulle det bli, med start i fredags. Inte många dagar innan som jag fick höra om det, men valet var enkelt. Ella och jag gick en introduktionskurs där för flera år sedan. Tre tillfällen med teori och ridning. Vi var sjuka en gång, och red inte då, men ett par gånger hann vi prova i alla fall de flesta hindertyperna.
 
Det gav Ella mod att anmäla sig till DM, där hon tog silver bland juniorerna. Jag tävlade inte då, men har provat senare, två gånger med två år mellan. Och inga lektioner alls mer, utöver introduktionen. Lite har jag ju tränat hemma. Men ska man vara ärlig så har jag haft fullt sjå att se till att veta HUR alla hinder ska ridas. Att dessutom fokusera på att rida dem riktigt bra - ja, där har jag ju inte varit.
 
Men trots det så red jag alla hinder godkänt på tävlingen i höstas. Och framför allt var det så ROLIGT! Jag kunde inte låta bli att ropa efter målgång i speeden, bara för att det gav så bra känsla.
 
Så nu är vi igång. Det var kallt och rått och lite skumt väglag i fredags kväll, men vi kom iväg och vi kom fram. Gruppen var en häftig mix med två lusitano (som satsar på att rida medelsvår), en shetlandsponny (som har lätt D som närmaste mål), två hästar runt ponnymaxgränsen och så Desolett och jag. Olika hästar, olika nivåer, men vi tränade samma hinder, och vi hade en jättetrevlig timme ihop.
 
Och kanske var det allra roligaste att jag kände att Desolett också var lika glad. Jag vet inte vem som smittade vem, eller om det kanske var så att hon ser en annan mening när man rider dressyr i samband med hinder. Fina volter runt två tunnor, bra halt vid bordet och så satsar vi med lansen. Hon var pigg, gick i fin och bra form och bjöd på ett par bocksprång också. Jag bara log, och njöt när hon liksom frågade vad som var nästa hinder.
 
Hon är ju fin i dressyr med, och så klart vi behöver träna det också. Men jag tror att detta är precis vad som behövs för att ge oss mer inspiration i denna mörka årstid. Jag ser redan fram emot nästa gång!
1 kommentar

Rätt val

Brittsommaren hann övergå i några få vanliga höstdagar innan kung Bore susade in, och det föll nästan en decimeter snö mellan fredag och lördag. Jag hade som tur var fått fram min vinteroverall på fredagen, så det var OK att lufsa ut och mata hästarna på lördagsmorgonen.
 Förra helgen bjöd på fina ridturer, och den här var det lite andra planer, som faktiskt passade bra i ruskvädret. Inte minst som jag redan fått på vinterhjulen på bilen i början av veckan. Så jag åkte till Ölmstad för banbyggarkurs hela gårdagen medan ölandstoken såg lite snopen ut i snön hemma.
 
Jag tänkte att när det finns en sådan kurs så nära hemma så var det kul att passa på. Jag har fem mil till Ölmstad, så valet borde vara självklart. Det var det kanske inte ändå, men med facit i hand är jag glad att jag åkte.
 
Det var trevligt och inspirerande att vara med. Jag har alltid upplevt WE-tävlingar som trevliga och med bra stämning. Alla hjälper alla, och alla är välkomna, oavsett typ av häst. Det var lika trevligt på kursen. Jag fick också tillfälle att träffa en av mina favoritdressyrdomare och tacka henne för alltid lika konstruktiva och bra kommentarer. Jag lärde mig en del bra saker också, som jag kan ha glädje av på nästa WE-tävling.
 
Och jag hoppas kunna sprida intresset till min hemmaklubb. Nu känns det verkligen som dags att vi kommer igång med träningar och kanske också en tävling nästa år.
 
Om jag sedan fullföljer utbildningen och blir banbyggare är väl en annan fråga. Det var just det som fick mig att tveka - både på att anmäla mig och faktiskt också en kort stund innan jag kom iväg. Jag har väl inte tid egentligen. Och jag har ju inte heller ännu ridit en godkänd lätt A i WE (minst 60 % i dressyr och teknik samt genomförd speed). Så dit är det en bit kvar, men det var ändå en väl använd dag på kurs igår. Det är ju aldrig tungt att bära kunskap.
 
Bilderna nedan är från DM i Småland 2014 - Ellas första WE-tävling som gav ett silver bland juniorerna. De andra båda ekipagen är Mia och Åsa från Ölmstad, som tävlar svår klass och även internationellt, och som delade med sig av kunskap på kursen.
 
 
0 kommentarer