Rätt val

Brittsommaren hann övergå i några få vanliga höstdagar innan kung Bore susade in, och det föll nästan en decimeter snö mellan fredag och lördag. Jag hade som tur var fått fram min vinteroverall på fredagen, så det var OK att lufsa ut och mata hästarna på lördagsmorgonen.
 Förra helgen bjöd på fina ridturer, och den här var det lite andra planer, som faktiskt passade bra i ruskvädret. Inte minst som jag redan fått på vinterhjulen på bilen i början av veckan. Så jag åkte till Ölmstad för banbyggarkurs hela gårdagen medan ölandstoken såg lite snopen ut i snön hemma.
 
Jag tänkte att när det finns en sådan kurs så nära hemma så var det kul att passa på. Jag har fem mil till Ölmstad, så valet borde vara självklart. Det var det kanske inte ändå, men med facit i hand är jag glad att jag åkte.
 
Det var trevligt och inspirerande att vara med. Jag har alltid upplevt WE-tävlingar som trevliga och med bra stämning. Alla hjälper alla, och alla är välkomna, oavsett typ av häst. Det var lika trevligt på kursen. Jag fick också tillfälle att träffa en av mina favoritdressyrdomare och tacka henne för alltid lika konstruktiva och bra kommentarer. Jag lärde mig en del bra saker också, som jag kan ha glädje av på nästa WE-tävling.
 
Och jag hoppas kunna sprida intresset till min hemmaklubb. Nu känns det verkligen som dags att vi kommer igång med träningar och kanske också en tävling nästa år.
 
Om jag sedan fullföljer utbildningen och blir banbyggare är väl en annan fråga. Det var just det som fick mig att tveka - både på att anmäla mig och faktiskt också en kort stund innan jag kom iväg. Jag har väl inte tid egentligen. Och jag har ju inte heller ännu ridit en godkänd lätt A i WE (minst 60 % i dressyr och teknik samt genomförd speed). Så dit är det en bit kvar, men det var ändå en väl använd dag på kurs igår. Det är ju aldrig tungt att bära kunskap.
 
Bilderna nedan är från DM i Småland 2014 - Ellas första WE-tävling som gav ett silver bland juniorerna. De andra båda ekipagen är Mia och Åsa från Ölmstad, som tävlar svår klass och även internationellt, och som delade med sig av kunskap på kursen.
 
 
0 kommentarer

Vad kul det var!

"Vad kul det var!" - utropade jag när jag gått i mål på WE-speeden igår. Desolett och jag tävlade WE (working equitation) för andra gången i livet (första gången var för två år sedan), och vi red lätt C WE hos Ölmstad rid och körsällskap. Jag hade varit rätt tveksam om jag verkligen skulle anmäla mig, med tanke på hur lite vi tränat både totalt och speciellt i WE-momenten.
Men det finns ju så få tävlingar i WE, så det var lite av nu eller aldrig. Nästa chans kommer nog först i vår-sommar inom rimliga håll, så jag bestämde att vi behövde åka för att träna på att tävla. Målet var att klara alla moment utan att göra fel och ha kul. Som du förstår så blev det godkänt på målet att ha kul!
 
Och det blev också ett resultat klart över vad man kunde kräva/förvänta. Vi var godkända i alla moment, och vi blev totalt tvåa (av tre i klassen). I dressyren vann vi med 63,75 %, och sedan var vi tvåa i både teknik och speed med alla hinder godkänt utförda, och bäst resultat på grind (det är jag nöjd med, för det är inte så lätt minsann!), bord och bro. Så det gav mersmak, verkligen!
 
Dressyren är motsvarande en lätt C  dressyrtävling (om man tävlar lätt C och sedan finns ju svårare förstås=, och tekniken är en massa moment som poängbedöms som dressyr, och som också ändras med svårighetsgrad på klassen, med ett hinder per betyd plus fem punkter för allmänt intryck, och till sist kommer speeden som är samma eller lite kortad teknikbana och här gäller snabbast tid (och godkänt genomfört).
Det är också så häftigt att tävla på en tävling som under dagen hinner med klasser från lätt C och ända upp till svår. Ännu roligare är den goda stämning som råder. När man frågar något får man vänligt svar, och om de inte vet så ser de till att ta reda på. Flera berömde min fina häst, och då blir man ju glad. Det är också så roligt med den stora variation av hästtyper som är med. Desolett var enda fjordhäst., och sedan fanns förstås lusitano, svenska varmblod, new forest ponnyer och lite olika korsningar, alltifrån welsh-fullblod till rejäla kallblodsbetonade skäckar. Alla är välkomna, och jag tror alla hade kul.
 
Fast Desolett hade drabbats av sin vanliga höstttrötthet, som ofta kommer när hon sätter päls. Hon var pigg på träningen i tisdags, men verkligen seg idag. Det blev inte bättre av att framridningen skedde i en ganska hal hage (det hade regnat på natten), och Desolett blev försiktig. Det släppte inte trots byte av bana. Så att få så bra betalt i dressyren hade jag inte vågat tro, men vi inledde med en åtta och sedan en jämn insats med mest sexor och sjuor och en fyra vid ett avbrott i galopp. Domaren skrev "trevlig häst med taktfast trav och skritt och g. stabil form".
 
När vi väntade på att få starta tekniken öppnade sig himlen. I början kunde vi rädda oss under ett tak, men sedan var det bara att bita ihop och skritta fram igen i ösregn. Kallt och vått! Men lagom till start för tekniken så slutade det, och hon genomförde som sagt hela banan lydigt, och fortfarande lite segt. Domaren skrev "Trevlig ritt på avspänd häst. Något svag i sin bjudning. Prydlig sits!"
I speed var vi tre sekunder långsammare än vinnaren, och jag tappade nog det mesta på grund av vinglig väg till lämna lans. Men jag lyckades fånga ringen trots rätt frisk trav, så jag är nöjd ändå. När vi kom till transporten kissade Desolett en halv sjö - det bidrog nog också till känslan av handbromsen i... Men det gick ju ändå OK.
 
Målen nådda med råge! Nu är det bara att träna på och förhoppningsvis komma till start med mer energi och bättre förberedda nästa gång nästa år. Och om du får chansen att prova WE - gör det! Jag åkte ensam så inga bilder på oss (utom en bild på kiss-sjön och en bild från framridningen med utsikt från sadeln), men jag tar några gamla bilder på Ella för att visa hur det nästan såg ut (fast Ella rider bättre, och vårt hopphinder var tydligt högre - bra gjort av oss att fixa det!)
 
 
 
1 kommentar

Stödjer er förening djurplågeri?

Stöder fjordhästföreningen djurplågeri som tjurfäktning? Jag blev först rätt förvånad när jag läste kommentaren i föreningens inlägg. Hur kunde någon tror det? Och varför ställa en sådan fråga?

Ganska snart insåg jag att det måste vara okunskap och missförstånd som låg bakom. Vi hade lagt ut en bild (se nedan) från en tävling i WE, working equitation, för att fånga läsarnas uppmärksamhet och intresse för vår dag om WE i vår. På den bilden fanns trätjuren med ringen som ryttaren skulle fånga med lansen.

Och det är klart att det finns en bakgrundshistoria här. En historia som påminner mycket om boskapsgrenar i western. När man ska öppna grinden ingår det ju också att ta sig igenom och stänga så att boskapen inte smiter. Helt osynliga och fiktiva djur, till skillnad mot trätjuren som ju syns.

Men inte handlar detta om djurplågeri.  Definitivt inte för tjuren som ju bara är av trä. Inte heller för hästen. Tvärtom menar jag att WE strävar efter att premiera bra ridning, och ofta verkar det som att hästarna gillar det.

När jag svarat och rekommenderat avsändaren att läsa på lite mer om WE och ta reda på vad det handlade om, så ströks kommentaren.

Jag kunde inte låta bli att titta lite mer på personens egen sida. Det var gott om delningar från djurrättsaktivister. Illegal verksamhet, som också bygger på kraftig vinkling och okunskap. Frågan till fjordhästföreningen var i det perspektivet rätt oskyldig. Men den påminde mig om hur viktigt det är att inte döma efter en ögonblicksbild, en känsla. Det behövs kunskap och ett större perspektiv om vi ska göra bra för djuren. Och det vill ju fjordhästföreningen också.

 

 

1 kommentar