stuterikry.blogg.se

Igår påbörjade vi Ajkes inridning. Och vi satt på Hassle för andra gången.

 

Eller egentligen påbörjade vi ju detta arbete för länge sedan. Jag skulle vilja säga att vi började när de var bara några dagar gamla. Det är då vi lägger grunden till hästens fortsatta utbildning och fostran, genom att skapa en förtroendefull relation till fölet.

 

Ofta tar vi det lugnt de allra första dagarna. Vi ger stoet och fölet ro att hitta varandra, och kollar noga att allt är bra, men nöjer oss med det. Sedan, och senast när fölet är ungefär en vecka, vill vi få komma intill. Klappa, mysa och ganska snart sätta på en grimma. Vi vill bli så populära kompisar att det är lätt att få på grimman, och få klia och klappa överallt. Lyfta hovar och att ledas kommer sedan, först görs förstås allt ihop med mamma.

 

Så småningom blir det lastträning, och så mera ledövningar och uppvisningsträning. Ofta får de åka på någon premiering eller utställning, och de yngsta visas i grimma, men sedan är det dags för träns.

 

När de kan ledas i träns så börjar vi med tömkörning. Först med en person som går bredvid, och efterhand lägger vi till mera, som att gjorden byts mot sele, och det kommer till linor och när det känns tryggt också något att dra på.  Lite lösgalopp och löshoppning brukar det också bli.

 

Så när de är tre år och det är dags att lägga på sadeln brukar det inte vara svårt alls. Både Ajke och Hassle accepterade den utan minsta fundering. Vi går sedan en sväng med dinglande stigbyglar, och inte heller det är så svårt för den som varit tömkörd och dragit linor.

 

Inför uppsittningen börjar vi med att stå på pall bredvid hästen. Det tyckte Hassle var konstigt - först på ena sidan och sedan nästan lika konstigt på andra. Så då gjorde vi det en gång till, och då var det inte mer med det. Ajke tyckte inte att det var något att snacka om, inte ens första gången.

 

 

Så då satt Ella upp. Lugnt och fint, och med mig som stöd och ledare. Klapp, beröm och godis, och så kände de sig jätteduktiga. Jag ledde sedan det lite vingliga ekipaget en kort stund, medan Ella satt passiv uppe på ryggen. Lugnt och fint skrittade först Ajke och sedan Hassle den korta biten mellan stallet och vägen och sedan tillbaka igen. Det fick räcka för gårdagens ridning för båda. Hassles första ritt för några veckor sedan var inte längre den, och gick lika fint då.

 

 

Korta pass är det som gäller för de unga hästarna. De ska tycka att det är roligt, och det handlar om att förstå, inte om att träna musklerna så mycket.

 

Under våren ska vi fortsätta det arbete som så smått redan har pågått i flera år, och som oftast är så enkelt och roligt. Treåringarna står vid grinden och hoppas att det snart är dags igen att få tjäna uppmärksamhet och godis, och så ska det vara, tycker jag. Att tioåriga Haldol också står där och hoppas att det är hans tur är ju bra det med.