Mer och mer som mamma
Precis som Ljosefin var så är hon stor, vacker och rörlig. En massa utstrålning och energi, men också ett hjärta av guld. Mild och snäll i grunden. Finja är kanske lite drumligare, inte med ond avsikt, utan mer av "hoppsan". Finja har ärvt Ljosefins stora, runda och rejäla hovar, och med Ljosefin behövde man aldrig vara rädd att bli trampad av de stora fötterna. Med Finja är jag inte lika säker, fast å andra sidan har det nog inte hänt.
Ljosefin var en fantastisk mamma, både för att hon fick så fina föl, men också för att hon älskade den rollen. Även här tror jag att Finja blir mer och mer lik henne. Hon har fått två fina föl, och väntar nu sitt tredje. Det ska födas när hon är nio år, och Ljosefin var faktiskt precis lika gammal då hon fick nummer tre. Det slog mig en dag när jag tänkte att Finja nog inte hinner få lika många föl, på grund av att vi började lite lugnt och lät henne ridas och tävlas en del. Men omöjligt är det alltså inte. Vi får se, ett i taget blir det.
Oftast står Rone och äter tillsammans med Finja, nu när Himmer flyttat. Hon gillar verkligen föl, och ser ut att trivas med att vara lite extramamma åt Rone, som du kan se på bilden ovan. Precis som Ljosefin ofta tog vakten över alla våra föl. Jag är glad att jag fått ännu ett så fint och bra avelssto.