stuterikry.blogg.se

”Jag har använt det på mina djur i 15 år utan biverkningar” och ”Jag vill i all välmening informera dig om att det inte har några negativa effekter överhuvudtaget”.

När jag skrev om kolloidalt silver och de risker jag ser med användning av silver fick jag både kommentarer i bloggen och mejl, där några personer försäkte övertyga mig om att användning av kolloidalt silver är helt ofarligt eller helt utan negativa bieffekter. Även väldokumenterade negativa effekter ifrågasattes eller förnekades. Argyria (bestående missfärgning av t.ex. huden efter användning av silverprodukter) påstods inte finnas alls, trots att det finns många dokumenterade fall.

Jag gick vidare till hemsidor med ännu fler liknande påståenden, och kunde också se en anmärkningsvärd offermentalitet. Myndigheterna hindrade dem från att hjälpa människor genom att försvåra försäljningen, var deras konklusion.

Jag blir genast misstänksam när det utlovas fantastiska effekter mot nästan vad som helst. Det som låter för bra för att vara sant är ofta det… Ännu mer oro får jag om det dessutom kopplas till löften om att det inte finns några som helst risker eller biverkningar.

Om det stämmer så är den troligaste orsaken att innehållet av aktiv substans är oerhört låg - så låg att man inte har vare sig verkan eller biverkan. I så fall är den effekt man sett en placeboeffekt (och den är större än man kunde tro), och pengarna för en dyr produkt felinvesterade. Men det är i alla fall bättre än att bli sjuk av farliga produkter. Å andra sidan räknas även utebliven effekt som en biverkan, när man bedömer läkemedel. Det kan ju vara mycket allvarligt att inte få effekt mot en sjukdom.

Det som har verkan innebär nästan alltid någon risk för biverkningar. De kan vara lindriga och de kan vara sällsynta, men om de inte alls är dokumenterade utan förnekas så finns det nog skäl att undra och ställa sig tveksam. För alla registrerade läkemedel är allt detta gjort. Visst kan det vara jobbigt att läsa om de möjliga biverkningar som finns, och att dessutom veta att det ibland dyker upp helt oväntade och mycket ovanliga ytterligare biverkningar även för godkända produkter. Då kan det ju kännas fint att köpa något som utlovar underbara resultat utan risker för biverkningar. Men tyvärr stämmer det ju inte…

Jag har tänkt på det många gånger i mitt arbete som veterinär. Jag har bland annat kastrerat hundratals hon- och hankatter, som är en vanlig rutinoperation på ett friskt och ungt djur. Då och då har det hänt att djurägaren, precis på väg ut, stannar till och ställer frågan: ”Det är väl ingen risk att han/hon dör nu?” Det hade varit så skönt för alla att kunna svara att det är lugnt, du kan säkert hämta din lilla katt i eftermiddag. Men det kunde jag inte. Någon gång, fast väldigt sällan, händer det att även friska djur dör vid sövning, så jag måste förstås säga det.

En gång har det hänt mig när jag kastrerade en katt. Hemskt, och jag tror nästan värre för mig än för ägaren. Vi skickade den till obduktion, för jag behövde få veta vad som hänt. I det fallet var det allvarliga inre fel på katten med ett skadat mellangärde och nästan alla bukorgan i brösthålan, så det fanns en förklaring som inte gick att ana innan.

Men ibland händer det utan rimlig förklaring. Jag har också lagt in en hund för stationärvård bara för att matte inte klarade att ge den ögonbehandling som krävdes. Den var vild, ung och frisk förutom det skadade ögat. Men den dog på natten. Det hade troligen inget med de mediciner som den fick att göra, utan var bara en fruktansvärd otur. Kanske bidrog stressen till den olyckliga utgången. Men framför allt så påminner den här sorgliga historien om att det ibland händer katastrofer när man minst anar det.

Om man då har använt läkemedel så är det lätt att skylla allt på dem. Lätt att glömma att det samtidigt händer så mycket annat i livet också. Många kastningar av foster skylls på dräktighetsundersökningar, vaccinationer eller liknande händelser. Jag tänkte på det i fjol när Finja kastade sitt föl två månader före beräknat datum. Jag hade tänkt vaccinera henne på helgen, men det blev inte av, utan skulle göras några dagar senare. På måndagsmorgonen hade hon kastat. Nu hade jag ju inte hunnit vaccinera mot stelkramp ännu, så jag kunde vara helt säker på att det inte berodde på den sprutan (som hon inte fått), men det blev en påminnelse om att saker händer både trots och tack vare det vi gör.

Så ingen seriös aktör kan påstå att något är helt ofarligt. Jag vill hellre se en bra dokumentation som visar hur små riskerna är. Att enskilda personer inte har upplev några negativa effekter är tyvärr inget bevis alls. Och även om myndigheter inte är ofelbara så är min grundinställning att de finns för medborgarnas skull. Om du vill ha referenser och läsa vad Livsmedelsverket säger om silverprodukter kan du läsa här: