Utvandrarna är inte bara en film

Utvandrarna är inte bara en film, eller en bok. Det är en del av vår historia. Som en del verkar ha glömt, inte förstår eller förnekar.   
 
Fast det är egentligen inte så länge sedan. Vi har förfäder som upplevt svält och nödår. Som såg utvandring som sin möjlighet. Säkert inte så ofta för att de ville, oftare för att de måste. 
 
För att ha mat på bordet, överleva och kunna se sina barn växa upp. Den oron i nödåren kanske inte man pratat så mycket om. Inget att vara stolt över. Hemska dagar man vill glömma. 
 
Men ändå. Hur kunde det bli så att alldeles för många verkar ha tappat perspektiven? Det viktiga perspektivet att maten kommer inte från affären. 
 
Maten produceras av lantbrukare och andra livsmedelsföretagare. De har blivit så duktiga att allt färre behöver arbeta med detta. Vi andra slipper slitet. Det var inte så länge sedan som många fick slita hårt, för att alls få mat. Men även om vi inte längre har likadana förutsättningar, så måste fortfarande några arbeta med detta, för alla oss andra.
 
Och maten har blivit billigare och billigare. Allt mindre del av hushållens budget används för mat. Ett politiskt val för att alla ska kunna äta bra och må bra. Effekten beror både på effektivisering och på politiska beslut om att mat ska alla kunna köpa till bra priser. Vi har på köpet fått resurser över till annat. 
 
Men är vi tacksamma? Det verkar inte så. Jag blir bekymrad när jag ser debattörer välja ord som bonnjävlar, och tycka att maten kan vi importera. Av andra bonnjävlar då? Om man inte åker utanför tullarna kanske det inte spelar någon roll hur landskapet ser ut i resten av landet. Bara skog, som förresten brinner upp i torkan? Blir det bra? 
 
I en värld med en ökande befolkning och ett överhängande klimathot verkar det som att fakta och perspektiv saknas. Kanske är det bara ännu ett uttryck av nån-annan-ismen. Nån annan kan fixa till bortskämda slöa personer. Jag tror inte att dessa förstått hur hårt bonnjävlarna jobbar. 
 
Eller hur stort hotet med antibiotikaresistenta bakterier är. Alldeles för många människor dör i sådana infektioner som inte kan botas. Redan idag, även i Europa. Och även där, i de länder som vi importerar mat ifrån, så används fortfarande alldeles för mycket antibiotika. 
 
Det finns en hel rad väldigt goda skäl att värna vår svenska livsmedelsproduktion. Och det finns all anledning att göra vad vi kan just nu för att underlätta situationen i den extrema torka som råder nu. Lösningen är inte, som vissa tror, att välja vegetariskt. Lätt att få det att låta som ett gott val, men tyvärr inte okomplicerat alls. Det har jag skrivit om flera gånger förr, och bland annat tagit upp hur omöjligt det är att odla saker som människor kan äta på en stor del av de svenska åkrarna, och hur ännu mer omöjligt det blir utan gödsel som växterna behöver.
 
Vi behöver även i dessa högteknologiska tider äta och få i oss bra mat. Precis som vid tiden för utvandrarna. Och jag vill att den maten så långt möjligt ska vara producerad nära mig. Både nu och längre fram. Jag är trygg med och stolt över den svenska maten, och jag vill kunna ge den till mina barn, och jag vill att de ska få den också i skolan. Jag vill att de ska få både grönsaker och kött, och att det ska vara närproducerat så långt det går.
 
Kyckling från Asien och kött från Tyskland är inte lösningen för oss. Vi producerar mycket bättre mat här. Låt oss vara stolta över det och rädda om dem som fixar det åt oss. Utvandrarnas verklighet är inte så långt borta som vissa tror. Och även om bilderna är från kulturreservatet Åsens by, som finns för att påminna oss om hur det var, så är det ju faktiskt fortfarande så att djuren betar markerna, bonden skördar grovfoder och odlar spannmål. Då som nu. Maten kommer hela vägen från jord till bord, och ofta via en liten omväg via affären.
 
 
6 kommentarer
Anna O

Jag tycker det är jätteviktigt att försvara lokal livsmedelsproduktion och att det är hopplöst sorgligt att man ignorerar konsekvenserna av de val som görs enskilt och kollektivt (och politiskt).

Men jag är inte övertygad om att vegetariskt är ett problematiskt val ur denna synvinkel. Veganskt, ja, men de flesta vegetarianer är inte veganer. Även statistiken för unga vuxna, där jag tror det är vanligare att vara vegan, visar på att under hälften av de som undviker kött och fisk är veganer, (postar länken separat i fall det skulle bli spammarkering på den)

Mjölkkorna är ju viktiga grovfoderätare, och alla som konsumerar mjölkprodukter bidrar till mjölkkornas framtid.Jag vet att det ju blir kött också från mjölkkorna, men det finns också m¨¨ånga konsumenter som inte är vegetarianer och som kan äta det köttet.

Vad gäller import behöver man också ta med i beräkningen att det importeras mycket till kraftfoder.

Folk som jobbar med modeller för olika produktionsformer borde ha tittat på det här, men jag hinner inte leta litteratur just nu.

Svar: Jag förstår om du inte, där du är, ser hur mycket vegan-propaganda det är här, och jag ser också hur skeva argument de ofta har. Grönsaker ska vi äta massor, men varför så kategoriskt. Och jag tror att alldeles för många missat vilka möjligheter (omöjligheter) till odling det finns i dessa trakter, och vad upphörd nötköttsproduktion skulle betyda.Och faktiskt: det mesta fodret till korna produceras inom landet - det har hänt en hel del där. Sådant är det många som har koll på, så du kan ta det lugnt ;-)
Och visst blev länken spam-markerad, och det kan nog passa. Tyvärr har jag sett hur frågorna ställs av Djurens rätt, så jag kan inte tycka att den känns så seriös...
Helena

Anna O

Kruxet är, tycker jag, att det inte finns något enkelt rätt svar när det gäller miljö. Vill jag inte att djur ska dö för att jag ska äta dem så är det enkelt. Men vad är rätt för miljöns skull? Naturbete för biologisk mångfald, mjölkkor för det öppna landskapet, inget nötkött alls för klimatpåverkan? Det är därför jag menar att man behöver modellera för att se vad som händer när man varierar olika faktorer. Även om modellerna också är begränsade av bristerna i den information de är baserade på, och de inte ger svar på frågan om mångfald är viktigare än metan, så hjälper de att ge överblick.

Anna O

Kruxet är, tycker jag, att det inte finns något enkelt rätt svar när det gäller miljö. Vill jag inte att djur ska dö för att jag ska äta dem så är det enkelt. Men vad är rätt för miljöns skull? Naturbete för biologisk mångfald, mjölkkor för det öppna landskapet, inget nötkött alls för klimatpåverkan? Det är därför jag menar att man behöver modellera för att se vad som händer när man varierar olika faktorer. Även om modellerna också är begränsade av bristerna i den information de är baserade på, och de inte ger svar på frågan om mångfald är viktigare än metan, så hjälper de att ge överblick.

Svar: Modeller är nog viktigt, men landar tyvärr i konstruktörens val. Och för den vanliga konsumenten blir det för omständligt. Lätt också att konstiga slutsatser får spridning, som att det krävs väldigt mycket vatten för köttet. Vatten som ändå skulle falla på en igenvuxen betesmark med sly...
Men det kommer fram en del ny bra fakta, som inte bara snöar in på metan. Det är ju så mycket mer. Inte minst mångfalden och landskapet. Och förstås att klokt ta vara på hela kedjan, som köttet från mjölkproduktionen.
Helena

Anna O

Senast jag köpte kött så valde jag köttdjur från betesdrift. Det är ju ett bra val på många sätt. Men jag gick ut från affären och tänkte på köttet från mjölkproduktionen. Utan det köttet blir det inte mjölk till mitt kaffe, yoghurt till min frukost och ost som jag tycker så mycket om. Det köttet har ingen särskild kvalitetsmärkning, är bara nötkött. Valde jag rätt eller fel?

Anna O

Nu går diskussionen långt från ditt ursprungliga inlägg, men den är viktigt tycker jag, och intressant. De konstiga slutsatserna som får spridning har ju absolut att göra med hur komplex den här frågan är och hur enkla slutsatser de som driver kampanjer gärna vill ha. Och med var de får sin information från. Jag vill ju förstås alltid dra en lans för forskningsbaserad information. Även om jag vet att forskare inte alltid presenterar denna information på bästa sätt, så är det nästan alltid den kvalitetsmässigt bästa informmationen. Men forskning i miljöfrågor går inte att extrapolera över stora geografiska områden. Så det blir ju helfel när Djurens Rätt hämtar information från någon internationell miljö- eller djurrättsorganisation som i bästa fall (jag menar inte att de hittar på rakt ut i luften, men det kan vara väldigt långt från argumentet till någon form av faktakälla) baserat denna information på forskning från USA. Som ligger på andra sidan Atlanten, har en helt annan typ av djurprodukton, en annan struktur på sitt lantbruk etc etc.

Den goda nyheten är att det finns forskningsbaserad information specifikt framtagen för Sverige som tar komplexiteten (ord?) i beaktan men ändå är tillgänglig och praktisk.

Jag ser att det som verkar vara ett SLU-projekt från början har blivit WWFs köttguide, vilket antagligen gynnar spridningen men också kanske gör att den som är skeptisk mot intresseorganisationer är tveksam. Men oavsett vem som publicerar något finns det alltid en grupp som anser att den organisationen är tveksam.

Här är SLU-länken https://www.slu.se/ew-nyheter/nyhetsarkiv/2013/1/kottguiden-verktyg-for-miljosmarta-val-/

Svar: Jo, jag känner till den sedan länge. Har på min lista över blogguppslag att jag skriva om köttguiden, som jag har en del funderingar om, så jag tror jag sparar kommentarerna och återkommer senare. Mitt uppe i connemarariks så lite annat att tänka på just nu.
Helena

Anna O

Och Köttguiden handlar ju om kött - så frågan om att väja vegetariskt får man ingen hjälp med där.