Kompisar
Med sin bästa vän går det bra att dela foder. Jag ser ofta två hästar stå bredvid eller mittemot varandra i samma hög grovfoder. Men det är bara vissa par som förekommer.
Ina och Iska förstås, föl och halvsystrar. De trivs ihop och gör gärna allt möjligt tillsammans. Äter också. Samma sak med Aska och Desolett.
Snälla Desolett kan dela med vem som helst. Ingen verkar kunna bli riktigt sur på henne. Hon äter ofta tillsammans med ett av fölen, oftast Ina. Ina och Iska kan äta ihop med Finja med.
Muska är helst själv. Iska kan få vara med, men helst ingen annan. Absolut inte Denver. De gillar inte varandra.
Om man får äta med sin vän är allt lugnt. Det är förresten väldigt lugnt i vår flock, även när de for nytt foder.
Jag har ibland undrat över varför det är så stridigt i många flockar. Av naturen slåss ju inte hästar om foder. De är ju inte rovdjur som ska kämpa om bytet. De ska beta och det kan alla göra samtidigt.
Klart att något extra gott vill alla ha. Och får man för lite grovfoder vill alla vara framme och förse sig. Kanske är det en konstlad hästhållning som driver fram ett ganska farligt beteende. Ja, jag menar om man råkar vara i vägen. Jag vet inte säkert, men det är värt att fundera på.