Nyfiken på världen

Aska har en härlig inställning till nya saker. Hon möter det mesta med positiv nyfikenhet. Det är roligt att ge sig ut i världen och spana in hur den ser ut.
 
Där är ju hästar rätt olika. Muska har ungefär samma attityd och har alltid varit trivsam att rida ut på ensam. Desolett ställer upp på det, för hon är så snäll, men att vara ensam häst på uteritt är inte hennes favoritval precis. Hon tänker ibland mycket på alla faror som kan lura.
 
Jag bad Unni följa med mig på en kort tur i lördags. Hon var trött efter tävling och ville hellre gå än rida, och det var ju OK. Aska tog täten med energisk skritt, och vi provade även att trava bortåt. Det gick i rask takt med spetsade öron och bra balans.
 
Sedan red jag runt lite grenar och stenar, och så vände vi hemåt igen. Det var för tidigt, tyckte Aska. Unni gick om oss lätt då, och då gick Aska förstås snällt hemåt igen. Unni frågade om vi skulle ta ett varv på ridbanan också, när vi passerade den. Unnis och min blick mot banan fick Aska att vända in där - hon är lyhörd och signalkänslig. Bra balans också för att vara så lite riden. Vi travade en stor åttvolt, och det klarar hon med rätt ställning och bra bjudning.
 
Nästa dag fick vi med oss Peppe i westernsadel på Desolett på en lite längre tur. Minns knappt när han red senast, men det gick fint. Tror jag, vill säga. Vi lämnade dem snabbt hundra meter bakom när Aska skrittade iväg i sin härliga skritt. Vi fick många chanser att stanna och vänta, träna på att stå stilla, medan vi inväntade sällskapet. Det gjorde hon bra, det med. Hon är inte riden många gånger, och de flesta tillfällen helt kort (typ fem minuter), men att gå en promenad på knappt en halvtimme bekymrade henne inte. Vilken treåring jag har!
 
Jag ska göra mitt bästa för att förvalta henne väl. Rida stadigt och mjukt med så små hjälper som hon helt klart förstår. Och så inte frestas att gå för fort fram med denna talang. Vi har ju tiden för oss.
 
 
0 kommentarer