Säkerhet och djurskydd
"Säkerhet och djurskydd är de viktigaste frågorna för hästsporten", sa Jens Fredricson när jag hade förmånen att träffa honom på en kurs i "Säker hästgård" i samband med Häst-Elmia. Han hade många kloka tankar, och den punkten på agendan var uppskattad.
Jag tror dessutom att dessa frågor hänger väldigt tätt ihop. Om man har kunskap om hästen, dess beteenden och behov, och förstår att låta hästen vara häst och ha ett bra hästliv, så blir det också säkrare att hantera hästen, och säkrare för hästen.
"Ingen häst är dum", sa Jens också, och påminde om några viktiga F att tänka på när man håller på med hästar: Flykt, Flock, Foder och Fortplantning. Det är instinkter som styr, och det är kunskap som vi som håller på med hästar måste ha.
En häst som får gå i flock och ges möjlighet att röra sig fritt under en stor del av dygnet, är mycket mindre stressad och explosiv än en frustrerad häst som står stilla ensam på en liten yta. Det betyder inte att den är trött eller inte kan arbeta bra - kanske tvärtom. Hästen som får röra sig kontinuerligt bygger naturligt muskler, och spänningar är ju inget man önskar i vilket fall.
Med kunskap om hur en häst reagerar på olika saker så ökar också säkerheten. Jag blev så glad att Jens var så tydlig med att hästar inte är dumma. De står inte i stallet och tänker ut att idag ska jag krångla, sa han ungefär. Precis vad jag också försöka få fler att se. Hästar är kloka, men på sitt sätt. Inte konspiratoriska eller uträknande.
Däremot menade Jens att vi har skapat hästar som ställer större krav på oss. Det har vi gjort genom att avla fram en vassare ridhäst och ytterligare förstärkt genom att rida väldigt mycket i ridhus, så att hästen inte miljötränas på samma sätt som ute.
Oftast är det vi som är dumma när det blir fel. Vi behöver lära oss att respektera hästen som häst, att ge den ett bra hästliv och hitta det där härliga sammarbetet. Vi kan också behöva hitta den häst som passar oss och våra kunskaper. Jag är trygg och glad på mina fjordhästar - rider ut i skogen på treåringen efter några få pass på banan, Det hade jag inte gjort md vilken häst som helst, men jag har valt hästar som jag är trygg med och har kul ihop med. Bäst för båda parter, tror jag.
Den känsla som jag såg i Jens ögon när han beskrev ridning när det är som bäst - det som får honom att fortsätta rida. Det är inte tävlandet - det är känslan av en lösgjord, aktiv häst som är med honom. Du vet nog vilken wow-känsla jag försöker beskriva, om du någon gång känt den. Så säkerhet och bra hästhållning är grunden, och det fantastiska samarbetet är nog det som får oss att fortsätta.
